Last av innerväggar, undertak och installationer

Granskad: 17 maj 2023

Bärande byggnadsdelar ska dimensioneras för olika laster och lastfall. En av de laster man ska dimensionera för är egentyngd. I egentyngden ingår även tyngden hos stomkomplettering och installationer.

Egentyngden hos icke bärande innerväggar, ytskikt, installationer, undertak, utfackningsväggar och så vidare ska ingå i egentyngden när lasteffekten, till exempel olika snittkrafter och moment, för olika lastkombinationer beräknas. Dimensioneringen kan göras genom att man antar att egentyngden är jämnt fördelad över bjälklagens areor.

Tyngden av enkelt flyttbara innerväggar, till exempel väggar som används för att tillfälligt dela in ett rum i mindre delar eller öppna upp mindre rum till större sammanhängande enheter, ska betraktas som variabla laster och hanteras tillsammans med nyttig last. Det kan till exempel handla om väggar för att dela av en idrottshall i två delar där den flyttbara väggen hänger i en skena i taket.

En icke bärande innervägg som är fast förankrad i golv och/eller tak är inte att betrakta som en lätt flyttbar innervägg. Last från en sådan vägg betraktas därför alltid som bunden och permanent. Den lasten kan vanligtvis antas vara jämt fördelad över bjälklaget. Om väggen är tung kan den dock behöva betraktas som en linjelast.

Boverket (2023). Last av innerväggar, undertak och installationer. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om-byggande/boverkets-konstruktionsregler/laster/last-av-innervaggar-med-mera/ Hämtad 2024-10-12