Inget bidrag om bostaden kan anses ändamålsenlig utan åtgärden

En kvinna som byggt ut sin toalett för att anordna en duschplats på det nedre planet i sin tvåplansvilla ansökte om bostadsanpassningsbidrag. Det fanns en dusch på det övre planet. Hon var cirka åttio år och ensamstående. Efter en stroke hade hon vänstersidig svaghet samt nedsatt balans och uthållighet. Inomhus gick hon fritt eller med rullator.

Kommunen
Kommunen ansåg inte att behovet var styrkt och avslog därför ansökan.

Länsrätten
Länsrätten däremot anförde bland annat att det åberopade intyget från arbetsterapeuten visade att en dusch på bottenvåningen möjliggjorde för sökanden att vara självständig i hemmet.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten där sökanden åberopade ett kompletterande intyg från arbetsterapeuten. Av detta framgick att hon behövde tillsyn när hon gick i trappor och att hon vid utebliven anpassning hade behövt personal från hemtjänsten för att ta sig uppför och nedför trappan i samband med att hon duschade. Med beaktande av främst innehållet i intyget från arbetsterapeuten delade kammarrätten länsrättens bedömning att sökanden var berättigad till bidrag och avslog därför kommunens överklagande.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 2005-04-19, målnummer 1604-2004.

Två personer som bodde i en bostadsrättslägenhet i ett flerbostadshus ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en automatisk dörröppnare vid huvudentrén samt vid hissdörren på entréplanet respektive boendeplanet.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan. Skälet var att bidrag endast ges för att möjliggöra ett självständigt liv i eget boende. Eftersom sökandena hade assistenthjälp 24 timmar om dygnet fanns det enligt kommunen inte något behov av åtgärden.

Länsrätten
Kommunens beslut överklagades till länsrätten som ansåg att bidrag borde beviljas och därför biföll överklagandet.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Kommunen påpekade att sökandena enligt arbetsterapeuten inte kunde ta sig ut på egen hand och ofta använde manuell rullstol utomhus. Detta innebar att de alltid hade en assistent med sig när de skulle ta sig ut genom entrén. Det fanns därför inte en sådan klar koppling mellan funktionsnedsättningen och åtgärden. Kommunen menade att en eventuell anpassning i stället var en fråga om hjälp för assistenterna och deras arbetsmiljö.

Kammarrätten fann det utrett att sökandenas funktionsnedsättning innebar dels att de inte själva kunde ta sig in i och ut ur sin bostad utan automatiska dörröppnare, dels att deras personliga assistenter utan sådana dörröppnare hade svårigheter att hjälpa dem genom porten och hissdörrarna. Det fick anses utrett att sökandena med hjälp av dörröppnare skulle kunna ta sig ut ur bostaden själva. Och det måste antas, anförde kammarrätten, att tillfällena för dem att komma ut i sällskap av sina personliga assistenter skulle bli fler om problemen med hissdörrar och ytterport försvann. Deras liv skulle således enligt kammarrätten - utifrån deras förutsättningar - bli mer självständiga om automatiska dörröppnare installerades, även om det inte skulle innebära att de skulle vistas utomhus på egen hand. Vidare påpekade kammarrätten att de i en nödsituation kunde behöva ta sig ut ur lägenheten själva. Vid en sammantagen bedömning fann kammarrätten att åtgärden var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för sökandena. Kommunens överklagande avslogs.

Kammarrätten i Stockholm, dom 2007-11-19, målnummer 7750-2006.

En kvinna ansökte om bostadsanpassningsbidrag för att installera en automatisk dörröppnare till balkongdörren.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att kvinnan dygnet runt hade assistenthjälp som kunde öppna och stänga balkongdörren. Kommunen ansåg därför att dörrautomatik inte var nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig.

Förvaltningsrätten
Kvinnan överklagade till förvaltningsrätten som avslog överklagandet.

Kammarrätten
Kvinnan överklagade vidare till kammarrätten som ansåg att bidrag borde beviljas.

Kammarrätten anförde bland annat att det var ostridigt att kvinnan självständigt skulle kunna öppna balkongdörren om en automatisk dörröppnare installerades. Kammarrätten konstaterade att kvinnans behov av hjälp med att öppna balkongdörren visserligen rent praktiskt kunde tillgodoses av hennes personliga assistenter. Men enligt kammarrätten inbegriper att en bostad ska vara ändamålsenlig som bostad för personen med funktionsnedsättning också att personen självständigt ska kunna utnyttja bostaden i de fall där detta är möjligt.

Kommunen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd.

Kammarrätten i Stockholm, dom 2011-03-21, målnummer 7023-2010.
Högsta förvaltningsdomstolen, målnummer 2278-2011.

En person ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en uteplats för att kunna komma ut på baksidan av sitt hus. Bostaden var ett enplanshus. Huvudentrén var redan anpassad. Huset hade även en dörr på baksidan. Det fanns en ramp mellan baksidans dörr och en inglasad uteplats. Från uteplatsen gick en trappa ut på tomten som enligt intyg från arbetsterapeut medförde stora risker för sökanden. Sökanden önskade en uteplats i samma nivå som uterummets golv för att kunna sitta i trädgården. 

Kommunen
Kommunen avslog ansökan. Kommunen motiverade sitt beslut bland annat med att det inte var nödvändigt att sökanden kom ut i trädgården för att bostaden skulle vara ändamålsenlig.

Förvaltningsrätten
Sökanden överklagade till förvaltningsrätten. Domstolen menade att det utifrån syftet med lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag var skäligt att bedöma att sökanden skulle ha möjlighet att nå trädgården som låg i anslutning till hennes hus. En anpassning av utgången var därför enligt förvaltningsrätten nödvändig för att huset skulle kunna anses vara en ändamålsenlig bostad för henne.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Kommunen framförde bland annat att bostaden hade en inglasad altan med en välfungerande ramp mellan altanen och huset. Det var därför inte nödvändigt att anpassa altanen så att sökanden även skulle kunna komma ut till trädgården därifrån för att bostaden skulle vara ändamålsenlig.

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att det var nödvändigt att sökanden hade en säker utgång till trädgården för att hennes bostad skulle anses ändamålsenlig. Detta även med hänsyn till att sökanden hade en inglasad altan. Kammarrätten tog däremot inte ställning till hur bostaden skulle anpassas. Det var enligt domstolen inte möjligt då det inte fanns några ritningar eller fotografier i målet. Kammarrätten menade att det i första hand borde ankomma på kommunen, efter att sökanden fått möjlighet att komma in med eventuella kompletteringar av sin ansökan, att ta ställning till hur det var nödvändigt att anpassa bostaden. Kommunens överklagande avslogs.

Kammarrätten i Jönköping, dom 2020-05-15, målnummer 486-20.

En flicka i femtonårsåldern med lindrig utvecklingsstörning bodde i en villa med sin familj. Familjen hade ett larm inkopplat. För att flickan skulle kunna komma in i bostaden själv när larmet var påkopplat behövde hon en fjärrkontroll. Det fanns en sifferdisplay, men på grund av funktionsnedsättningen kunde flickan inte hantera denna. Hon var ensam hemma efter skolan.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan om bostadsanpassningsbidrag till en fjärrkontroll med motiveringen att behovet inte var styrkt.

Förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten ansåg att bidrag borde beviljas.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Kommunen argumenterade att det visserligen var utrett att flickans funktionsnedsättning medförde att hon behövde en fjärrkontroll för att hantera larmet. Däremot menade kommunen att det inte framgick av utredningen att funktionsnedsättningen medförde att det måste finnas ett larm i bostaden.

Kammarrätten konstaterade inledningsvis att frågan i målet var om en fjärrkontroll till villalarmet var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad. Därefter redogjorde kammarrätten för förarbetena där det slås fast att det ska finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. (Proposition 1992/93:58, sidan 18.)

Kammarrätten gick vidare med att konstatera att för att en bostad ska vara ändamålsenlig som bostad för personen med funktionsnedsättning så borde, enligt kammarrättens mening, i de fall det var möjligt, personen självständigt kunna ta sig in i och ut ur bostaden. Det var ostridigt att flickan inte självständigt kunde ta sig in i bostaden med befintligt larm. Kammarrätten ansåg att ett villalarm fick anses vara en normalt förekommande, inte onödig, fast funktion som tillförts bostaden. Det förhållandet som nämnden påtalat, att larmet i sig inte var nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad, föranledde inte någon annan bedömning. För att flickan skulle kunna ta sig in i huset var det nödvändigt med en fjärrkontroll till villalarmet. Mot denna bakgrund fann kammarrätten att den sökta åtgärden var nödvändig med hänsyn till flickans funktionsnedsättning. Kammarrätten avslog kommunens överklagande.

Kammarrätten i Göteborg, dom 15 december 2011, målnummer 891-11.

Sökanden ansökte om dörrautomatik till källardörr för att få tillgång till källarförråd och tvättstuga f