Förbud mot egna kommunala krav på byggnadsverks tekniska egenskaper

Granskad: 14 februari 2024

Plan- och bygglagen, PBL, innehåller en begränsning av kommunens möjligheter att, generellt och i enskilda fall, ställa egna krav på byggnadsverks tekniska egenskaper, så kallade särkrav.

Förbud mot egna kommunala krav

Om kommunen ställer andra krav än vad som följer av 4 kap 12 och 16 §§ PBL vid planläggning, i andra ärenden enligt PBL eller i samband med genomförande av detaljplaner är dessa utan verkan. Detta gäller dock inte om kommunen är byggherre och fastighetsägare. Syftet med begränsningen är att tekniska egenskapskrav ska vara förutsägbara och enhetliga över hela landet och på så vis hindra merkostnader vid byggande.

Sedan 2015 innehåller PBL en begränsning av kommunens möjligheter att både generellt och i enskilda fall ställa egna krav på byggnadsverks tekniska egenskaper. Redan tidigare var det otillåtet för kommunerna att formulera egna krav som gick utöver de statliga föreskrifterna. Förutsättningarna har därför inte ändrats men genom regleringen i PBL blev det tydligt att sådana krav är utan verkan om de trots allt ställs. Genom en uttrycklig reglering ansågs även rättsläget klargöras så att denna typ av egna kommunala krav skulle upphöra.

4 a §
  En kommun får inte i andra fall än som följer av 4 kap.
12 och 16 §§ eller i fall där kommunen handlar som byggherre eller fastighetsägare, ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, i andra ärenden enligt denna lag eller i samband med genomförande av detaljplaner.
Om en kommun ställer sådana egna krav, är dessa krav utan verkan. Lag (2014:900) .

Egna krav som kommunen ställer, med nivåer som går utöver lag, tillhörande förordning eller föreskrift, kallas ofta kommunala särkrav eller särkrav.

Syftet med begränsningen av egna kommunala krav är att tekniska egenskapskrav ska vara förutsägbara och enhetliga över hela landet och på så vis hindra merkostnader vid byggande. Bestämmelsen ska förhindra att kommunerna använder det så kallade planmonopolet eller sin funktion som myndighetsnämnd för att förmå den enskilde att acceptera krav och därmed kostnader som går längre än vad lagstiftaren anser vara nödvändigt för att säkerställa ett hållbart byggande.

Varför får inte kommunen ställa egna krav?

Grunden till att kommunerna inte får ställa egna krav återfinns i normgivningsmakten som regleras i regeringsformen. Vid myndighetsutövning måste det finnas stöd i lag, förordning eller föreskrift. Kommunen får alltså inte ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper utöver vad som föreskrivs i PBL eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.

8 §
  För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871) .

De föreskrifter som åsyftas är plan- och byggförordning (2011:338), PBF och föreskrifter som tagits fram genom regeringens bemyndigande. Boverket har genom bemyndigande tagit fram bland annat Boverkets byggregler - föreskrifter och allmänna råd (2011:6), BBR, och Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder, EKS. Även Transportstyrelsen har regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter för tillämpningen av tekniska egenskapskrav i vissa avseenden.

Förbudet mot egna krav innebär att kommunen, i sin myndighetsutövning, inte får ställa andra krav på tekniska egenskaper än vad som får regleras enligt 4 kap 12 och 16 §§ PBL inklusive tekniska byggföreskrifter. Detta gäller när kommunen handlar som myndighet till exempel planmyndighet eller byggnadsnämnd i planärende eller i andra ärenden enligt PBL. Kommunen får inte heller ställa dessa krav i samband med genomförandet av en detaljplan till exempel vid tecknande av exploateringsavtal eller vid markanvisning.

När agerar kommunen som myndighet?

När en kommun tar fram detaljplaner och lämnar olika typer av lov eller tillstånd är kommunens myndighetsroll tydlig. Även vid genomförande av detaljplaner med exploateringsavtal, markanvisning eller vid annan överlåtelse av mark anses kommunen agera som myndighet, på grund av sitt planmonopol.

Vid detaljplaneläggni