Fördröjning och minskning av dagvatten
När det regnar i naturen stoppas flödet av vatten upp av lövverk, vattnet samlas i den porösa jorden och rinner långsammare vidare till bäckar med slingrande lopp och våtmarker innan det når sjöar och hav. En del av vattnet tas även upp av växter och mark och kan därifrån transpireras och avdunstas till atmosfären. I staden å andra sidan leder de hårdgjorda ytorna till snabbare och större dagvattenflöden med större mängd föroreningar, som hanteras via ofta begränsade dagvattenrör. Genom att planera in lösningar baserade på naturens eget sätt att hantera dagvatten kan vi minska översvämningsrisker i staden samtidigt som flera ekosystemtjänster genereras.
Naturbaserade lösningar och verktyg för dagvattenhantering
Lösningar som används för dagvattenfördröjning är till exempel svackdiken, regnbäddar, regnträdgårdar, dagvattendammar, artificiella våtmarker och infiltrationsmagasin. Även gröna tak har en fördröjande effekt och minskar daggvattenmängd. Beroende på takets vegetation och beskaffenhet kan grön takbeklädnad minska utgående dagvattenmängd med 40 till 90 procent över året.
Ett verktyg som används i stor omfattning i samband med beräkningar av dagvattenflöden och föreningsbelastningar är den webbaserade recipient- och dagvattenmodellen StormTac. Modellen är ett planeringsverktyg där översiktliga beräkningar av flöden och koncentrationer av olika föroreningar kan utföras. Nödvändig indata består i modellen av nederbördsdata samt det aktuella områdets area och markanvändning med tillhörande avrinningskoefficient, se tabellen nedan.
Övergripande beräkningar
Avrinningskoefficienter för olika markanvändningar, från Svenskt vattens publikation P110:
Markanvändning | Avrinningskoefficient, årsbasis |
Flack tätbevuxen skogsmark | 0-0,1 |
Odlad mark, gräsyta, ängsmark m.m. | 0-0,1 |
Park med rik vegetation samt kuperad bergig skogsmark | 0,1 |
Grusplan och grusad gång, obebyggd kvartersmark | 0,2 |
Berg i dagen i inte alltför stark lutning | 0,3 |
Grusväg, starkt lutande bergigt parkområde utan nämnvärd vegetation | 0,4 |
Stensatt yta med grusfogar | 0,7 |
Betong- och asfaltsyta, berg i dagen med stark lutning | 0,8 |
Tak | 0,9 |
Infiltration i mark
Tabellen nedan visar nyckelvärden för generell infiltration av vatten i några typjordarter. Lätta, grovkorniga jordarter har högre förmåga att infiltrera vatten än tunga, finkorniga jordarter [1].
Jordart | Permeabilitet meter/sekund | Tätvärde |
Grusig morän | 10-5 – 10-7 | 5 – 7 |
Sandig morän | 10-6 – 10-8 | 6 – 8 |
Siltig morän | 10-7 – 10-9 | 7 – 9 |
Lerig morän | 10-8 – 10-10 | 8 – 10 |
Moränlera | 10-9 – 10-11 | 9 – 11 |
Gröna tak
Platser med tunna jordlager kan vara planteringar på betongbjälklag, sedumtak eller andra gröna taklösningar. De tyska[2] och brittiska[3] branschorganisationerna för gröna tak redovisar nyckelvärden för dagvattenfördröjning enligt följande tabell, där substratdjup relaterar till relativ fördröjning:
Type of Green Roof | Depth [mm] | Vegetation | Water Retention Annual Average [%] | Coefficient |
Extensive | 20–40 | Moss/sedum | 40 | 0,6 |
40–60 | Sedum/Moss | 45 | 0,55 | |
60&nda |