En sökande process
Processen bakom Arkitektur Uppsala visar hur viktigt det är att kroka arm med många aktörer och involvera brett både internt och externt. I dag finns ett starkt engagemang för arkitekturpolicyn.
Ett starkt politiskt engagemang
I januari 2017 antogs arkitekturpolicyn Arkitektur Uppsala av kommunfullmäktige. Arbetet påbörjades under hösten 2012 och inleddes med en förstudie. Förstudien redovisade hur andra städer i Sverige och i Norden arbetade med arkitekturfrågan. Nyttan och värdet av att ha ett förhållningssätt och riktlinjer för arkitekturen belystes.
Detta var ett sätt att greppa frågan och hantera den politiskt eftersom det rådde oenighet kring betydelsen av en policy innan förstudien gjordes. I dag finns ett starkt politiskt engagemang för frågan.
Claes Larsson stadsarkitekt.
2014 godkändes förstudien och en enig politik i kommunfullmäktige gav plan- och byggnadsnämnden i uppdrag att ta fram en policy. Arkitektur Uppsala påbörjades. Samtidigt som arkitekturpolicyn togs fram pågick arbetet med att ta fram en ny översiktsplan, en ny innerstadsstrategi och ett nytt landsbygdsprogram. Dessa styrdokument kunde därmed processas parallellt och samordnas i syfte att komplettera varandra.
En sökande process
Förstudien utgjorde en viktig grund när arbetet med policyn påbörjades. I början var det en sökande process med ett otydligt mandat utan någon organisation.
Jag var inte stadsarkitekt då utan projektledare för arkitekturpolicyn. Jag hade en budget på två miljoner för policyn och den så kallade ”Arkitekturguiden”. I övrigt fanns ingen organisation för frågorna utan arbetet fick formas efterhand. Mandatet blev tydligare när jag ett halvår innan policyn antogs blev stadsarkitekt.
Claes Larsson, stadsarkitekt.
Kroka arm och involvera brett
Första steget i arbetet blev att kroka arm med kollegorna i Stockholm, Uppsala, Malmö och Linköping som redan arbetade med frågan. Besök och djupintervjuer kring hur de arbetade blev en viktig del i den fortsatta processen.
En så kallad Think Thank skapades med kompetens internt inom organisationen, bland annat inom mark och exploatering, gata, park, fastighet, bygglov och plan. Think Thanken fungerade som ett bollplank till projektledaren som ensam författade dokumentet.
Det pågående arbetet med en ny översiktsplan och en innerstadsstrategi gjorde det också möjligt att ha dessa projekts arbetsgrupper som referensgrupp. På så sätt kunde skrivningar och formuleringar i respektive dokument diskuteras och hamna mer rätt utifrån dokumentens syfte. Detta var en styrka i arbetet.
Som ett andra steg startade man organiserade arkitekturdiskussioner för att allmänt höja medvetenheten kring arkitekturfrågorna inom organisatio