Forskning från SLU, landskapsarkitektur och miljöpsykologi
Ett nytt forskningsfält har etablerat sig internationellt – evidensbaserad design. Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet delar här med sig av forskning inom området.
Forskning från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) – utemiljön som resurs i vårdsammanhang
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och miljöpsykologisk forskning
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är ett svenskt statligt universitet med ansvar för areella näringar. Huvudorter är Uppsala, Alnarp och Umeå, men verksamhet bedrivs också på forskningsstationer, försöksparker och utbildningsorter i hela landet.
I Alnarp finns det utbildnings- och forskningsmiljöer inom exempelvis landskapsarkitektur, miljöpsykologi, växtskyddsbiologi, växtförädling, och skogsvetenskap.
Miljöpsykologigruppen vid Alnarp arbetar med både grundforskning och tillämpad forskning, med avseende på utemiljöernas funktion och deras betydelse för välbefinnande, livskvalitet och hälsa. Forskningen fokuserar på hur platser och landskap i vilka människor befinner sig bidrar till socialt hållbara vardagsmiljöer. Särskild uppmärksamhet ägnas åt utemiljöer som främjar människors hälsa, välbefinnande och utveckling. I enlighet med detta utvecklas metoder för evidensbaserad forskning, gestaltning och planering. Dessutom bedrivs grundforskning avseende naturens påverkan på processer som bidrar till hälsa, välbefinnande och utveckling, t.ex. fysisk aktivitet, lek och lärande, rekreation, återhämtning och kreativitet.
Evidensbaserad design av utemiljö i vårdsammanhang
Allt fler studier av utemiljö i vårdsammanhang visar på den positiva inverkan som utevistelse och naturintryck har för patienter, personal och övriga användare (Cervinka et al., 2014; Haigh et al., 2014). Utemiljön är en viktig resurs att värna i planerings-, utvecklings- och förvaltningsprocesser för vårdmiljöer. Det finns därför ett stort värde i att använda kunskap om utevistelse och naturintryck i sådana processer. Forskning från SLU i Alnarp lyfter fram modeller och verktyg med ambitionen att bygga broar mellan forskning och praktik. Modellerna tar ett helhetsgrepp på utemiljön som omfattar hela vägen inifrån byggnaden till den närliggande utemiljön och dess omgivningar (Bengtsson & Grahn, 2014; Bengtsson et al., 2018). Dessa modeller och verktyg omfattar dels specifika behov för olika målgrupper i ett vårdsammanhang, dels människors generella behov av utemiljö för att främja hälsa och välbefinnande.
Från evidens till landskapsarkitektur
Om vi ser till befintlig forskning om hälsofrämjande utemiljöer finns det stark evidens för kopplingen mellan utevistelse och hälsa generellt sett (van den Berg et al., 2015; ten Brink et al., 2016). Det finns ett samband mellan ökad livslängd och nära och tillgänglig natur och grönska. Sambandet blir extra starkt för personer som är stressade, sjuka och svaga eller befinner sig i kris. Detta visar att utemiljö och utevistelse utgör viktiga resurser i vårdsammanhang och ger motiv och argument för att använda forskning i utvecklingsprocesser för sådana miljöer, det vill säga att arbeta evidensbaserat.
Ett evidensbaserat arbete för utvecklingen av utemiljöer i vårdsammanhang innebär emellertid inte att forskningen serverar exakta lösningar för hur miljöer ska se ut. Varje plats är unik, varje verksamhet är unik och varje sammanhang kräver en unik och skräddarsydd lösning. Lösningarna ser olika ut eftersom förvaltning och utveckling av utemiljöer innebär ett komplext arbete med många dimensioner som ska beaktas och sammanvägas. Exempelvis är utemiljön dynamisk över tid, såväl över året och årstiderna som på längre sikt. Människors relation till utemiljö är också dynamisk och även lokalt förankrad, och utemiljön har en särskild roll att spela för hållbarhet såväl socialt och ekologiskt