Att skriva planbestämmelser
Kommunen kan styra gestaltningen i en detaljplan genom flera olika typer av planbestämmelser. Alla planbestämmelser ska vara tydliga så att de som berörs kan förstå dem. Bestämmelserna får samtidigt inte vara mer detaljerade än vad som behövs för att uppnå planens syfte.
Planbestämmelser och gestaltning
När en detaljplan genomförs och bebyggelsen utvecklas påverkar så gott som alla planbestämmelser upplevelsen av livsmiljön. Vilka planbestämmelser som ska användas och hur de ska styra gestaltningen beror på platsens förutsättningar och vad kommunen vill uppnå med regleringen. Till exempel kan planen beröra kulturvärden på platsen, behov av att beakta en befintlig stadsbild eller enskilda intressen.
För att regleringen inte ska bli mer detaljerad än vad som krävs behöver kommunen bedöma om en viss planeringsfråga behöver styras genom planbestämmelser. Detta kan bero på hur starka de berörda intressena är och vilken reglering som krävs för att tillgodose dem. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte krävs en detaljerad eller hårt styrande reglering för att uppnå en god livsmiljö. Det handlar i stället om att reglera rätt saker på en nivå som är väl anpassad till sammanhanget.
Struktur och detaljer
I första hand används planbestämmelser för att reglera en grundläggande struktur på bebyggelsen och livsmiljön. Det handlar bland annat om användningsbestämmelser för allmän plats eller kvartersmark, bestämmelser om topografi, marknivåer och vegetation, eller volym på och placering av byggnadsverk. På denna grundläggande nivå bestämmer kommunen både hur marken är tänkt att användas och vilken karaktär olika områden ska ha. Detta får en avgörande betydelse för hur miljön upplevs. Exempel kan vara dimensionering av torg och gaturum, uppdelning mellan offentliga och privata rum, skala på bebyggelse eller planering av grönstruktur. De planbestämmelser som är viktigast för strukturen är:
- Användningsbestämmelser
- Mark och vegetation
- Höjd på byggnadsverk
- Utnyttjandegrad
- Placering
- Begränsning av markens utnyttjande
Det kan också finnas behov av att styra bebyggelsen i närmare detalj för att hantera en viss fråga, till exempel bevarande av kulturvärden, skapa en bebyggelse som har en god helhetsverkan eller anpassa till en befintlig bebyggelse. I princip alla egenskapsbestämmelser kan användas för att styra på detaljnivå, men de vanligaste är bestämmelser om skydd av kulturvärden, varsamhetsbestämmelser, utformningsbestämmelser eller om utformning av allmän plats. För att åstadkomma en god gestaltning är det ofta tillräckligt att styra på strukturnivå, men om det krävs, exempelvis på grund av platsens förutsättningar, kan sådan detaljerad reglering vara nödvändig.
Att formulera planbestämmelser
Planbestämmelser ska formuleras så att de är tillräckligt tydliga och specifika för att det som regleras ska kunna uppnås. Bestämmelserna ska därför kunna förstås både av allmänheten och av de som ska besluta om och genomföra planen. Detta kan vara en utmaning eftersom planbestämmelser samtidigt inte får vara mer detaljerade än vad som är nödvändigt för att uppnå planens syfte. Det är viktigt att hitta en balans mellan tydlighet och detaljeringsgrad.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Planbestämmelser får inte formuleras så att de innehåller hänvisningar till planbeskrivningen, andra handlingar eller författningar.
4 § Planbestämmelser får inte formuleras så att de innehåller hänvisningar till planbeskrivningen, andra handlingar eller författningar.
Bestämmelser behöver kunna förstås av många
För att en planbestämmelse ska få avsedd effekt behöver den formuleras så att det är tydligt vad den reglerar och så att den kan läsas och förstås av flera olika personer, till exempel:
- Kommunens politiker som ska fatta beslut om detaljplanen behöver förstå regleringens innebörd.
- Länsstyrelsens handläggare behöver förstå planen för att kunna utöva tillsyn och ge råd och stöd under planprocessen.
- Bygglovssökanden som ska utforma bygglovshandlingar, ritningar och dylikt, behöver förstå vilka ramar för gestaltning som detaljplanen ger.
- Bygglovhandläggare behöver kunna förstå bestämmelsen för att kunna avgöra om det går att bevilja ansökan om lov.
- Enskilda som berörs av detaljplanen behöver få en bild av hur kommunen anser att bestämmelsen ska tolkas och därmed hur en viss plats kan komma att gestaltas. För att enskilda ska kunna ta tillvara sin rätt att lämna synpunkter på planen och följa den demokratiska processen är det viktigt att de får en bild av vad regleringen innebär för dem.
Samtidigt som tydligheten är viktig får bestämmelsen inte vara mer detaljerad än vad som behövs. Om en planbestämmelse görs mer detaljerad än vad som behövs finns en risk att den omöjliggör andra lämpliga sätt att gestalta ett område eller ett byggnadsverk. Det kan också finnas en risk att gestaltningsfrågan blir låst till detaljaspekter och att helheten tappas bort. En planbestämmelse gäller så länge detaljplanen gör det, oavsett om ägarförhållanden och dylikt förändras. Regleringen bör därför inte göras för ett specifikt projekt utan ha en sådan flexibilitet att den kan användas av flera olika exploatörer.
Skriv inte av lagen
Planbestämmelser konkretiserar hur ett visst intresse yttrar sig i ett område och ställer krav på hur det ska hanteras vid genomförandet. Exempelvis kan en planbestämmelse ange att en fasad ska gestaltas på ett visst sätt med hänsyn till stads- och landskapsbilden i ett område.
Bestämmelser ska dock inte enbart återge lagens krav. Flera av PBL:s krav som rör gestaltning är också tillämpliga vid lovprövning inom detaljplan. Byggnadsnämnden kan därför ställa vissa gestaltningsmässiga krav vid bygglovsprövningen utan att ha stöd i en planbestämmelse. Till exempel anger PBL att ny bebyggelse ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden. Det gäller både vid planläggning och i lovärenden. En planbestämmelse som anger att bebyggelsen ska utformas med hänsyn till stadsbilden fyller därför ingen funktion utan leder i stället till otydlighet om vad som ska prövas utöver vad lagen anger.
30 §
Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen, eller
b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2
§ första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen
(1970:988),
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,
3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1
§, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket,
13, 17 och 18 §§.
Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1.
Sådana åtgärder som genomförts utan bygglov med stöd av 4-4 c
§§ eller motsvarande äldre bestämmelser ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen. Lag (2018:636) .
30 a §
Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser på grund av antagande av en detaljplan enligt denna lag eller äldre bestämmelser avviker från planen, får byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att avvikelsen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 30 §
första stycket 1 b. En sådan förklaring får avse endast en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Lag (2014:900) .
6 §
Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
5. möjligheterna att hantera avfall,
6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.
Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.
Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .
6 a §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.
Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .
Prövning av bygglov inom detaljplan
Koppla till motivet
Varje planbestämmelse ska motiveras i planbeskrivningen. Genom att förklara varför bestämmelsen finns med i detaljplanen och vilket syfte den ska tillgodose skapas en bättre grundförståelse för regleringen. I planbeskrivningen kan också beskrivas vilka överväganden som har lett fram till regleringen och varför en viss formulering har valts. Illustrationer kan vara till god hjälp för att förklara en bestämmelse i sitt sammanhang.
3 § I planbeskrivningen ska kommunen redovisa motiven till de enskilda regleringarna i detaljplanen. Redovisningen ska göras utifrån detaljplanens syfte och 2 kap. plan- och bygglagen (2010:900).
För att hitta en lämplig formulering kan kommunen arbeta parallellt med att formulera bestämmelsens motiv i planbeskrivningen. För att formulera ett motiv behöver kommunen analysera vilka värden som finns i befintlig bebyggelse och beskriva vilka värden som kommunen vill tillföra. Detta bidrar till att ge en tydligare bild av vad bestämmelsen behöver fånga upp och underlättar formuleringen. Underlag och analyser som gjorts i exempelvis kommunens översiktsplan kan vara till stöd men kan behöva fördjupas för att hitta rätt nivå.
Avgränsa bestämmelsen
En planbestämmelse kan omfatta till exempel en entré, en fasad, ett byggnadsverk eller ett helt område. Omfattningen bestäms både av bestämmelsens avgränsning på plankartan och av dess formulering. En bestämmelse får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt för att uppnå dess motiv.
För att skapa en god helhetsverkan eller anpassning till en befintlig bebyggelse är det viktigt att analysera vilka aspekter eller detaljer i miljön som behöver styras. Det kan vara bättre att formulera bestämmelsen så att den träffar till exempel fasad mot gatan, entré, fönster eller tak, än att låta bestämmelsen omfatta ett helt byggnadsverk. Detta gör oftast bestämmelsen enklare att förstå och gör regleringen mer flexibel som helhet. Till exempel är det oftast lämpligt att en bestämmelse om varsamhet för en kulturvärdefull byggnad formuleras så att den bara omfattar den eller de detaljer som behöver värnas.
Subjektivt, objektivt och avsedd effekt
De begrepp och uttryck s