Ensamkommande asylsökande barn och ungdomar

Med ensamkommande barn avses en person som är under 18 år och som vid ankomsten till Sverige är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.

Kommunen har enligt socialtjänstlagen ett yttersta ansvar för att enskilda får det stöd och hjälp som de behöver och det gäller även för ensamkommande barn upp till 18 år. Det är kommunen som ansvarar för dessa barns mottagande, omsorg och boende. Ansvaret gäller både asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn som har fått uppehållstillstånd i Sverige. I gruppen ensamkommande barn finns också barn som anvisas kommunen inom ramen för flyktingkvoten och med stöd av bosättningslagen.

Ansvaret för ett ensamkommande barn ska vara samordnat och ligga på en och samma kommun. Ett splittrat ansvar mellan kommuner ska undvikas. Det är i första hand viktigt utifrån barnets perspektiv, men även för att inte vissa kommuner på grund av sitt läge eller infrastruktur ska behöva ta ett betydligt större ansvar än andra kommuner. 

Ansvaret för det ensamkommande barnets boende ska även fortsatt ska inträda direkt vid anvisningen även om barnet ännu inte fysiskt befinner sig i kommunen. Anvisningskommunens ansvar begränsas inte till endast akuta insatser utan ansvaret omfattar även andra insatser till barnet, om det inte står klart att en annan kommun är ansvarig. Ett ärende kan flyttas över till en annan kommun om den person det gäller har starkast anknytning till den andra kommunen. Det kan göras med hänsyn till den enskildes önskemål och om andra omständigheter gör detta lämpligt.

I förlängningen kan ensamkommande barn behöva stöd att etablera sig på bostadsmarknaden.