Anpassningen ska vara nödvändig

Sökanden hade låtit uppföra en mellanvägg och dörr i sitt sovrum och ansökte om bostadsanpassningsbidrag. Han hade personliga assistenter och anförde att han på grund av en hjärnskada var mycket ljudkänslig. Med en mellanvägg kunde han sova ostörd trots att assistenterna var i närheten.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att åtgärden syftade till att skapa ett utrymme för assistenterna och att nödvändigheten inte var tillräckligt styrkt.

Länsrätten
Länsrätten ansåg att bidrag borde beviljas.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Där åberopade sökanden ett läkarintyg där det stod att det var mycket viktigt med ostörd nattsömn för sökanden för att han dagtid skulle orka fungera optimalt och för att han skulle undvika krampanfall.

Kammarrätten ansåg att det var styrkt att sökanden var mycket ljudkänslig och att han hade stort behov av ostörd nattsömn. Det rådde ingen tvist om detta eller om att han behövde personlig assistent dygnet runt. Fråga i målet var enligt kammarrätten om det fanns en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och åtgärden att dela av hans sovrum i två rum så att han fick tillgång till ett eget rum där han kunde sova ostörd och som samtidigt medgav att hans personliga assistenter kunde vaka över honom. Frågan var således, enligt kammarrätten, om kostnaden för att avdela rummet var nödvändig för att skapa en ändamålsenlig bostad för sökanden. Kammarrätten kom fram till att så var fallet med följande motivering.

Kammarrätten finner visat att sökanden, på grund av ljudkänslighet, inte kan sova ostörd i ett rum, där andra människor befinner sig. Med beaktande härav, av att andra lösningar har prövats och av de ostridiga uppgifterna i målet finner kammarrätten att kostnaden för den aktuella åtgärden var nödvändig för att göra bostaden funktionsduglig.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 2005-06-07, målnummer 574-2004.

Sökanden bodde i ett flerbostadshus och ansökte om bidrag till tre automatiska dörröppnare. Det gällde husets entrédörr samt hissdörren på källarplanet respektive våningsplanet där hon bodde. Av arbetsterapeutens intyg framgick följande. Sökanden gick med rullator. För att öppna dörrarna fick hon ställa rullatorn åt sidan, öppna dörren med handen, hålla upp den med ryggen och gå ut genom dörren med rullatorn. Hon klarade med svårighet att öppna dörrarna.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att den medicinska nödvändigheten inte var styrkt.

Länsrätten
Länsrätten däremot ansåg att bidrag borde beviljas.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Sökanden åberopade där ett läkarintyg enligt vilket hon på grund av problem med höfter och rygg skulle behöva automatiska dörröppnare.

Kammarrätten gjorde följande bedömning.

Utgångspunkten vid bedömningen av om en anpassning är bidragsberättigande är att personen med funktionsnedsättning ska beredas möjlighet att leva ett i görligaste mån normalt liv i sin bostad. I detta ligger också att det ska vara möjligt för personen med funktionsnedsättning att kunna ta sig i och ur bostaden och själv använda gemensamhetsutrymmen som tvättstuga. Det krävs, enligt kammarrättens mening, inte att det är helt omöjligt för den funktionshindrade att klara sig utan anpassningsåtgärden.

I målet är ostridigt att sökanden lider av en rad sjukdomar och funktionsnedsättningar. Hon tycks i stor utsträckning klara sig själv hemma men har svårt att öppna dörrarna. Hon har själv uppgett att det ibland är omöjligt för henne att öppna porten och att hon då måste vänta på hjälp. I arbetsterapeutens intyg som kommunen åberopat sägs att sökanden med svårighet klarar av att öppna de aktuella dörrarna. Det intyg som sökanden åberopat visar enligt kammarrättens mening att dörröppnarna är nödvändiga för att hon med hänsyn till sin funktionsnedsättning ska kunna leva ett någorlunda normalt liv i sin bostad. Kommunens överklagande ska därför avslås.

Kammarrätten i Göteborg, dom 2004-08-17, målnummer 4067-2003.