Områdesskydd - kulturreservat

Granskad: 9 juli 2024

Att avsätta ett område som kulturreservat gör det möjligt att vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap och miljöer. Beslutet att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat fattas av kommunen eller länsstyrelsen.

Kulturreservat

För att skydda ett värdefullt kulturpräglat landskap, kan det skyddas som ett kulturreservat enligt miljöbalken. De områden som valts ut för att skyddas och vårdas som kulturreservat har på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande. Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer.

9 §
  Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 4-6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen
(1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549) .

Val av skyddsform

Skyddsformen kulturreservat har tillkommit för att kunna tillämpa miljöbalkens regler på kulturhistoriskt värdefulla landskap som ”präglas av äldre tiders hävd och brukningsformer eller som innehåller värdefulla kulturlandskapselement” (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 78).

Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)

Beteckningen kulturreservat ska användas när kulturmiljön är det huvudsakliga skälet för att skydda ett område. Naturreservat kan dock fortsatt användas som skyddsform även för värdefulla kulturmiljöer. Det finns inte något hinder mot att skydda ett område som naturreservat om det, utöver att innehålla värdefull naturmiljö, också kan karaktäriseras som ett kulturpräglat landskap. (jfr prop. 1997/98:45 del 1 sid. 324 samt jfr prop. 1997/98:45 del 2 sid. 72 och 78).

Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)

Naturvården har ett stort ansvar för att i samverkan med kulturmiljövården tillvarata kulturmiljövärden i de naturskyddade områdena, såväl i samband med att områden bildas som vid skötsel och vård. Det gäller i synnerhet inom de särskilt kulturpräglade landskapen men också i andra miljöer. Omvänt bör naturvärden tillvaratas, skyddas och vårdas inom kulturreservat. Oavsett valet av reservatstyp bör reservatsföreskrifterna hantera såväl kultur- som naturvärden. (jfr prop. 2008/09:214 sid. 61).

Hållbart skydd av naturområden, prop. 2008/09:214 (på Sveriges riksdags webbplats)

Det är länsstyrelsens eller kommunens samlade bedömning av värdena i ett område som ska ligga till grund för vilken form av reservat som bäst lämpar sig. Ofta är natur- och kulturvärdena så integrerade att det kan vara svårt att avgöra om det är natur- eller kulturmiljön som är det avgörande skälet till att inrätta ett reservat. I ett sådant fall kan det handla om att helt enkelt välja en inriktning för de fortsatta insatserna, vilken då kan avgöra om området avsätts som natur- eller kulturreservat. Inrättar länsstyrelsen reservatet kan åtgärder finansieras genom att naturvårdsanslaget och kulturmiljövårdsanslaget kombineras på det sätt länsstyrelsen finner mest lämpligt. När kommunen inrättar ett reservat är det kommunen själv som står för kostnaden för inrättandet.

I "Relaterad information" kan du ta del av Riksantikvarieämbetes webbplats om kulturreservat.

Byggnader och andra anläggningar i kulturreservat

Inom ett kulturreservat kan det finnas byggnader eller anläggningar som är skyddade som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt kulturmiljölagen. De kan utgöra en väsentlig del av helhetsmiljön, men ett kulturreservats primära uppgift är inte att ge sådana objekt ett utökat skydd. Det finns inte heller något krav på att byggnader eller anläggningar som ingår i ett reservat ska vara skyddade enligt någon annan lagstiftning. Det är landskapets kulturbärande helhet som ska skyddas.

9 §
  Ett mark- eller vattenområde f