Olyckslaster
Byggnadsverks bärförmåga ska verifieras för så kallad exceptionell dimensioneringssituation. Lastkombinationen för denna dimensioneringssituation innefattar en olyckslast som huvudlast. Olyckslasten kan vara känd eller okänd. Exempel på kända olyckslaster är påkörning och brand. Okänd olyckslast är en ospecificerad olyckshändelse.
Olyckslast enligt SS-EN 1990
Enligt eurokoden SS-EN 1990 ska byggnadsverks bärförmåga verifieras för ett antal dimensioneringssituationer. En av dessa är exceptionell dimensioneringssituation. Förutom de permanenta och variabla laster som ingår i de flesta lastkombinationer innehåller lastkombinationen även en olyckslast.
10 § För känd olyckslast ska den största samverkande variabla lasten sättas till sitt frekventa värde ( ψ1Qk,1). För okända olyckslaster får samtliga samverkande variabla laster sättas till sitt kvasipermanenta värde ( ψ2Qk,i). (BFS 2019:1).
Tabell B-4a Dimensioneringsvärden för brand och andra kända olyckslaster
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Allmänt råd Med känd olyckslast avses en last med kort varaktighet men av betydande storlek såsom brand, explosion eller påkörning. För känd olyckslast bör inte reduktionsfaktorn αA för areareduktion och reduktionsfaktorn för samverkande nyttig last, ψ, kombineras. (BFS 2019:1).Enligt SS-EN 1990 är en olyckslast en last med kort varaktighet, men av betydande storlek. Vidare anges att lasten sannolikt inte kommer att uppträda på ett visst bärverk under dess avsedda livslängd. Som olyckslast betraktas exempelvis brand, påkörning, slag och stöt, explosion och byggnadsverkets fortbestånd efter en ospecificerad olyckshändelse.
Brand är en olyckslast som hanteras i särskilda delar av eurokoderna och omfattas inte av denna vägledning. Yttre explosioner samt krigs- och terroristhandlingar omfattas varken av regler i EKS eller av regler i eurokoderna.
Känd och okänd olyckslast i SS-EN 1991-1-7
Enligt eurokoden för olyckslast, SS-EN 1991-1-7, kan en olyckslast vara känd eller okänd. Beroende på om olyckslasten är känd eller okänd ska olika metoder tillämpas. I schemat i figuren nedan över olika metoder för kända och okända olyckslaster, som är citat från motsvarande schema i SS-EN 1991-1-7 anges vilka metoder som kan tillämpas när byggnader och andra byggnadsverk dimensioneras för olyckslast.
I schemat i eurokoden används dock inte termen "okänd olyckslast" för okända olyckslaster. I stället används begreppet "begränsning av ett lokalt brott". Dessutom används inte samma benämning på de metoder som kan tillämpas. Exempelvis anges att för okänd olyckslast kan man dimensionera bärverket för en minsta robusthet. Vad som avses med en minsta robusthet är att om en byggnadsdel kollapsar på grund av en känd olyckslast kan det accepteras så länge kollapsområdet inte överskrider det högst tillåtna.
För okänd olyckslast används inte begreppet "minsta robusthet" när det gäller metoden att begränsa ett lokalt brott så att det inte överskrider ett högsta tillåtet kollapsområde. I stället anges som metod att bärverkets redundans kan ökas genom alternativa lastvägar.
Att olika termer och begrepp används i olika delar för samma saker gör eurokoden svårläst. I denna vägledning har därför ett motsvarande schema gjorts som det i figuren nedan, men med användning av termerna "känd" och "okänd" olyckslast, respektive begreppet "begränsning av lokalt brott" för att tydliggöra tillämpliga metoder för kända och okända olyckslaster.