Rörelsemönster och orienterbarhet i vårdmiljöer

Orienterbarhet. Illustration: Angelica Åkerman/Boverket

En vårdmiljö som är lätt att orientera sig i och enkel att förstå hur den ska användas skapar trygghet och motverkar stress. Det främjar välbefinnande och hälsa samt ger en vårdmiljö som stödjer självständighet.

Att tänka på

Orienterbarhet stöds av att många olika gestaltningsfaktorer samverkar, som exempelvis kulör, rumsform, rörelsemönster, utblickar, skyltning och konst. Arkitekt: Marge arkitekter. Foto: Johan Fowelin

Öka förmågan att hitta och förstå genom gestaltning

Gestaltningen har en betydande roll för att åstadkomma en vårdmiljö som är enkel att förstå, hitta i och tolka. Uppmärksamhet och perception kan påverkas vid ohälsa, stress eller funktionsnedsättningar. Det kan bidra till att den omgivande miljön blir svårare att tolka och förstå. Orienterbarhet i vårdmiljöer kan därför vara en utmaning för många patienter och närstående som kan leda till förvirring, begränsningar och stress.

God orienterbarhet och logiska rörelsemönster inverkar på både besökare och vårdmiljön som arbetsplats. En lättanvänd miljö som stöttar användningen generellt är också en mycket viktig kvalitet för den som använder miljön dagligen. Exempelvis kan en självinstruerande struktur i kombination med utblickar och konst underlätta arbetet och ge både stimulans i vardagen, stödja välmående och motivation.

Gestaltning av vårdmiljöer som är enkla att orientera sig i och använda är därför av största vikt. Det stöttar människan och påverkar förmågan till trygghet, kontroll och självständighet. Det har även inverkan på välbefinnande, patientnöjdhet och relationen mellan patienter och personal. (Wijk 2014; Ulrich 2012; Ulrich 2008; Torell 2005)

Ha en maximal tydlighet. Försök att eliminera så mycket som möjligt av den onödiga osäkerheten som kan lägga sig som ett filter mellan patienten och vårdupplevelsen.

– Anders Olausson, arkitekt, ur lärande exempel Bergsjöns Vårdcentral.

God orienterbarhet utgörs av flera samverkande faktorer

God orienterbarhet uppnås när flera gestaltningsfaktorer som är vägvisande och minnestödjande samverkar i en vårdmiljö. Det handlar därför om att kombinera flera saker i gestaltningen som exempelvis rörelsemönster, tydligt avgränsade och definierade rum och ytor och placering av funktioner och detaljer som kan fungera som riktmärken. Rumsvolymer, färgsättning och planlösningens utformning är i sammanhanget också viktiga faktorer som påverkar orienterbarhet.

Färg och form

Färg, form och kontraster är ett hjälpsamt stöd vid orientering och för att urskilja olika funktioner. För ett åldrande öga utgör det ett extra gott stöd. Vid synnedsättningar kan ljuskänslighet öka och förmågan att skilja färger åt försvåras. Val av kulör och att undvika bländningseffekter genom materialval är också betydelsefullt för orienterbarhet och för att stödja självkänslan vid svag syn. Det är viktigt att ta hänsyn till hur kontraster används och var. Exempelvis kan starka kontraster i marknivå försvåra vid vissa funktionsnedsättningar. Vid demens kan till exempel en stor mörk yta eller skuggor på ett golv upplevas som hål eller som tredimensionella former som kan begränsa eller skrämma en person. Färgsättning och konst ökar trivseln och fungerar också som stöd för människor när de rör sig genom en verksamhet för att komma till och ifrån en aktivitet vid ett vårdbesök. Med färg, material, form och volym går det att tydliggöra hur olika rumsytor skiljer s