Planbestämmelser mark
Marken mellan husen utgör ofta en väsentlig del av en kulturhistoriskt värdefull miljö. Genom bestämmelser i detaljplan kan allmänna platser och särskilt värdefulla tomter skyddas.
Mellanrummens betydelse
En kulturhistoriskt värdefull miljö består sällan av enbart byggnader. Ofta utgör såväl gator, vägar, torg och parker som tomter och gårdar en viktig del av miljön. Så kan till exempel markbeläggningar, markens höjdläge och vegetation men även gatumöbler och utsmyckningar vara av väsentlig betydelse för områdets karaktär.
Vid förändringar av markbeläggningen inom allmän platsmark bör man överväga såväl beläggningens karaktär som val av detaljeringsnivå. I en miljö av enklare karaktär kan det till exempel vara olämpligt att införa exklusiva material eller påkostade markbehandlingar. Motsvarande gäller vid val av armaturer och andra gatumöbler.
I många miljöer har husen byggts terränganpassade så att marklutningar tas upp igenom variationer i sockelhöjden. Att där skapa plana tomter eller ytor för husen genom terrassering kan medföra stora negativa konsekvenser för miljön.
Genom de möjligheter som finns att i en detaljplan bestämma om vegetationen och om markytans utformning och höjdläge kan i viss mån tomters kulturhistoriska värden värnas.
10 §
I en detaljplan får kommunen bestämma om vegetation och om markytans utformning och höjdläge.
Med vegetation avses här träd, buskar och liknande, men inte grödor, bete och dylikt (jämför propositionen 2009/10:170 sidan 428). Av proposition till den äldre PBL (1987:10) se nedan, framgår det att bestämmelsen främst är tänkt att utnyttjas för att reglera vegetation som påverkar till exempel trafiksäkerhet eller solinstrålning. Däremot var inte avsikten att man utifrån den bestämmelsen skulle kunna detaljreglera till exempel markbeläggningar eller annan vegetation än träd (jämför propositionen 1985/86:1 sidan 583-584 och sidan 298-299). När det gäller träd ger dock bestämmelsen utrymme för att skydda för bebyggelsemiljön värdefulla träd. Inför man ett skydd för träd, bör man oftast kombinera detta med en utökad marklovsplikt för trädfällning för att kunna kontrollera efterlevnaden av bestämmelsen.
En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Särskilt värdefulla tomter
För en tomt som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får kommunen i en detaljplan bestämma de preciserade krav som behövs för att säkerställa att de inte förvanskas.
16 §
I en detaljplan får kommunen
1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .
Bestämmelser om skydd av särskilt värdefulla tomter kan avse sådant som till exempel markbeläggningar och alléer. Även till exempel murar, trappor, räcken och statyer kan skyddas om de utgör en väsentlig del av tomtens kulturvärden. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten kommenteras det närmare hur preciserade bestämmelserna kan göras med avseende på växtligheten. Att i plan reglera något så föränderligt och skötselkrävande som växtlighet kan dock vara problematiskt.
Införs bestämmelser om skydd av kulturvärden för tomter kan det ge fastighetsägaren rätt till ers&au