Barn och jämlika livsmiljöer
Barns och ungas mående, förutsättningar och livskvalitet påverkas av hur deras livsmiljö är utformad. Fysisk planering och stadsutveckling är viktiga processer i arbetet med att tillgodose alla barns rätt till goda uppväxtmiljöer. Effekten av god planering kan på sikt minska ojämlikheter och segregation. I arbetet med samhällsbyggande är det därför viktigt att den som planerar, gestaltar eller förvaltar har kunskap om barns olika förutsättningar och hur deras behov kan tillgodoses.
Barndomen påverkar resten av livet
Barndomen är betydelsefull och lägger grunden för en individs utveckling. Personligheten utvecklas i samspel med omgivningen samtidigt som kunskaper och sociala förmågor växer. Barn och unga är i större utsträckning än vuxna beroende av sin närmiljö. Detta gör till exempel utformning av bostaden och dess närmiljö till något som har betydelse och påverkan på barns framtida livschanser. Viktiga samhällsfunktioner i barns och ungas uppväxtmiljö, så som jämlik tillgång till en god bostad, skola, vård och goda utemiljöer, påverkar deras chanser till utveckling och ett hälsosamt liv.
Barn har ofta ingen eller liten möjlighet att påverka utformandet av sin livsmiljö. Vuxna tar besluten om den miljö där barn och unga växer upp. Det är därför angeläget att miljöer planeras så att barn kan få möjlighet att tillgodose sina behov på olika sätt. Barnkonventionen understryker barns rätt till fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling så att barnet förbereds för ett självständigt liv i ett fritt samhälle. De förutsättningar som livsmiljön ger ett barn följer med upp i vuxen ålder och kan påverka till exempel förutsättningarna för såväl hälsa, boendesituation och möjligheten till arbete. Att barns bästa vägs in i samhällsbyggnadsprocessen är därför av stor betydelse för både nutid och framtid.
Ökande ojämlikhet och segregation
Alla barn har inte samma möjlighet och livschanser till att förverkliga sina drömmar. Uppväxt, familj, omgivning och skola påverkar såväl utbildningsnivå och framtida inkomst som hälsa och livslängd. Den miljö som en individ växer upp i har betydelse för vilka förutsättningar som erbjuds. Skillnader mellan barns livsmiljöer har ökat de senaste årtiondena och hur den byggda miljön utformas kan ha betydelse för att bryta nedåtgående trender.
För att kunna skapa mer jämlika förutsättningar och långsiktigt minska klyftor i samhället tillsatte regeringen år 2018 en jämlikhetskommission. Jämlikhetskommissionens slutbetänkande (SOU 2020:46) redovisade bostäder, utbildning och integration som några av de viktigaste delarna i det framtida arbetet för jämlika livsmiljöer. Enligt jämlikhetskommissionen är segregation ett komplext fenomen som sker på basis av inkomst, etnicitet och demografiska faktorer som ålder, kön och hushållskategori. Segregation hänger även tätt samman med arbetsmarknaden och tillgång till offentlig service och närvaro i närområdet. Många bostadsområden med socioekonomiska utmaningar kännetecknas ofta av brist på samhällsservice samt eftersatt omsorg av utomhus- och inomhusmiljöer. Detta leder till att barn från resursstarka familjer ofta erbjuds en mer stimulerande uppväxtmiljö än barn från resurssvaga familjer (SOU 2020:46). Genom att satsa extra resurser i de områden där behoven är som störst finns möjlighet att skapa mer jämlika uppväxtmiljöer för barn. Det kan till exempel handla om att berika de offentliga rummen och ha en mer aktiv förvaltning av boende och skolmiljöer.
Segregation påverkar barns och ungas mående och möjlighet till utveckling. För att kunna erbjuda barn och unga jämlika livschanser är det därför angeläget att också genom fysisk planering och stadsutveckling bidra till att utveckla samhället och motverka negativa konsekvenser av segregation.
Proaktiva insatser krävs för mer jämlika livsmiljöer
Fysisk planering och stadsutveckling är proaktiva arbetssätt för att skapa jämlika