Byggnadsminnen
Byggnader med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan skyddas som byggnadsminnen.
Byggnadsminnen regleras i kulturmiljölagen
En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får enligt kulturmiljölagen (KML) förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna får även tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
1 §
En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.
I fråga om en byggnad av sådant värde som avses i första stycket och som tillhör staten gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten, ska det därmed utgöra ett byggnadsminne enligt denna lag.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte en byggnad som är fornlämning eller kyrkobyggnad enligt denna lag. Lag (2013:548) .
Normalt omfattar en byggnadsminnesförklaring en byggnad, en park, en trädgård eller annan anläggning, men skyddet kan även omfatta ett bebyggelseområde, till exempel byggnader runt ett torg eller längs en gata. (jfr prop. 1987/88:104 sid. 86).
Om kulturmiljövård, prop. 1987/88:104 (på Sveriges riksdags webbplats)
I kulturmiljölagens tredje kapitel finns bestämmelser om hur man väcker fråga om byggnadsminne, interimistiskt förbud mot åtgärder och anmälningsplikt i avvaktan på att byggnadsminnesfrågan avgörs, ersättning och inlösen samt jämkning och hävande av byggnadsminnen. Kommunen ska få yttra sig innan beslut om ett nytt byggnadsminne fattas och ska underrättas om alla lagakraftvunna beslut som rör byggnadsminnen.
11 §
Innan en byggnad förklaras för byggnadsminne skall länsstyrelsen ge kommunen tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt.
12 §
När beslut enligt 3 kap. 1, 5-7, 14 och 15 §§
kulturmiljölagen (1988:950) har vunnit laga kraft, ska länsstyrelsen underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet.
Förordning (2013:554).
Byggnadsminnen är skyddade genom särskilda beslut
I ett beslut om en byggnadsminnesförklaring anges vilka skyddsbestämmelser som ska gälla för byggnadsminnet. Dessa talar om på vilket sätt byggnaden eller anläggningen ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras. Skyddsbestämmelserna kan även omfatta ett skyddsområde, ett område runt byggnadsminnet, för att förhindra att det förvanskas genom att området runt omkring det förändras. Skyddsbestämmelser ska så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadsminnets ägare.
3 §
Skyddsbestämmelser skall så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande markområde. Ägaren får inte åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Hänsyn skall tas till byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål. Lag (2000:265) .
Länsstyrelsen kan ge tillstånd till att utföra åtgärder i strid mot skyddsbestämmelserna om det finns särskilda skäl för det, till exempel om ändringen är nödvändig för att byggnaden ska kunna användas, vara säker och tillgänglig. (jfr prop. 1987/88:104 sid. 53).
Om kulturmiljövård, prop. 1987/88:104 (på Sveriges riksdags webbplats)
Länsstyrelsen kan också ställa villkor om hur ändringen ska utföras samt vilken dokumentation som behövs. För att ändringen