Lärmiljöernas arkitektur speglar sin samtid – i går, i dag och i morgon
Arkitekturen har alltid speglat samtida ideal och strömningar. Detta gäller även skolans och förskolans arkitektur. De fysiska lärmiljöerna i skola och förskola berättar om sin tids syn på barnet, på lärandet och på samhället i vid mening. På den här sidan redogör vi för olika epoker av skolarkitektur och diskuterar möjligheter för dagens värdegrund – jämlikhet och demokrati – att ta fysisk form.
Arkitekturen har alltid fått förhålla sig till en osäker framtid. Pedagogiska idéer och samhällsideal har i regel en kortare livslängd än själva byggnaderna. Merparten av dagens förskole- och skolmiljöer är lösningar på äldre arbetsformers behov. Ändå finns mycket att lära av hur vi genom tiderna har sett på skol- och förskolemiljöernas roll och symbolik och hur de uttrycks i arkitekturen. Med blicken i backspegeln kan vi kanske bättre värdera och ta tillvara de skolmiljöer vi har i dag, och också förstå att det vi skapar och bygger nu kommer att påverka inte bara dagens barn, utan generationer av barn i framtiden.
Vilka idéer ger vi barn och unga om makt, hierarkier, demokrati och omsorg, så som de uttrycks i lärmiljöernas gestaltning – i planlösningen, materialen och byggnadens plats i staden eller samhället?
Olika epoker i skolans arkitektur
Lärmiljöernas historia tar sin början i de första skolorna i kloster och katedralskolor. Att förstå, att känna igen och tolka en skolbyggnad kan vara både lätt och svårt. Till skillnad från många andra institutioner är spännvidden ofantlig. Från de gamla byskolorna och sockenskolorna som kan ligga gömda i skogen, men ofta tätt intill kyrkan, till läroverken vid stadens torg och de skolor från 1900-talets andra hälft som ligger integrerade i bostadsområden.
Även om det i olika tider har funnits statliga direktiv för hur skolor och förskolor bör utformas, har tidens arkitekturideal såväl som den lokala byggnadstraditionen starkt präglat utformning och materialval. Till exempel är många skolor i Skåne byggda i tegel, och på Öland och Gotland är de byggda i kalksten.
Arkitekturen har också påverkats av pedagogiska idéer och av läroplanerna, som kan ses som politiska dokument som kodifierar en tidsanda. Från folkskolans och palatsskolans katederundervisning med skolplanscher som skulle fungera som åskådningspedagogik till 1900-talets allt mer demokratiska skola och 2000-talets skola som mer och mer utgår från olika elevers behov av lärmiljöer och lärsituationer.
Några tydliga epoker av skolarkitektur går dock att urskilja:
- Den allmänna folkskolan under 1850-talet fram till 1900.
- Palatsskolorna i städerna, från slutet av 1800-talet fram till 1940-talet.
- Folkhemsskolorna under 1940-1950-talen.
- Systemskolorna som växte fram under miljonprogrammet under 1960- och 70-talen.
- Postmoderna skolor 1980-2000-talen.
Förskolornas eller barnstugornas fysiska miljöer är inte lika påtagliga i våra städer och samhällen. Detta beror på att den stora utbyggnaden av förskolor skedde först under senare hälften av 1900-talet och var organiserad i betydligt mindre enheter.
Allmän folkskola och barnkrubbor
Skolan före mitten av 1800-talet var något för de privilegierade i samhället och de flesta skolorna låg i större städer och köpingar. I takt med övergången från bondesamhälle till industrisamhälle ökade behovet av en formaliserad utbildning så att alla skulle kunna läsa och skriva och år 1842 infördes allmän folkskola i Sverige. Folkskolestadgan ställde krav på att varje socken på landsbygden och varje stadsförsamling skulle ha minst en skola med ”vederbörligen godkänd lärare”.
För att främja goda skolmiljöer gav Kungliga Överintendentsämbetet 1865 ut skriften ”Normalritningar till folkskolebyggnader” och i den tillhörande beskrivningen ägnades luftväxling, luftvolym och uppvärmning stort utrymme. Överintendentsämbetet, som hade överinseendet över det offentliga byggandet och senare blev Byggnadsstyrelsen, vakade också över att byggnaderna fick en representativ utformning och en materialkvalitet som skulle äga beständighet och motsvara byggnadernas ädla ändamål. Det fastslogs minimimått för takhöjd (fyra meter) och korridorbredd, och klassrummen skulle läggas enkelsidigt vid en korridor. Allt för att undvika, som det uttrycks i skriften, försk