Hårdgjorda ytor

En stor del av stadens mark är hårdgjord med asfalt, plattor, sten eller hårt packat grus. Dessa ytor är nödvändiga för att staden ska fungera, men de förändrar tillgången på vatten och näring i marken och påverkar därmed ekosystemen och förutsättningar för ekosystemtjänster. Här berättar vi vad man behöver tänka på, hur man kan utveckla gröna lösningar på hårdgjorda ytor samt exempel på hårdgjorda ytor som inte förhindrar eller försvårar att ekosystemen i omgivningen kan leverera nyttor.

Konstruktion och förutsättningar hos hårdgjorda ytor

Hårdgjorda ytor är ytor som är asfalterade, stenlagda eller grusade. De har oftast en grundläggning samt en överbyggnad som stabiliserar ytan och som gör att ytan blir hållbar. Ibland går denna konstruktion ner till 120 cm under mark eller djupare. Överbyggnaden är uppbyggd av olika fraktioner av krossade bergmaterial, ibland är det en blandning av så kallad samkross vilken innehåller korn av olika storlekar. Detta gör dels att materialet blir fysiskt stabilt, dels att det blir nästan ogenomträngligt för vatten. Rötter eller andra organismer kan inte ta sig igenom eller existera i ett så kompakterat material. Detta innebär att en hårdgjord yta kan utgöra en horisontell begränsning för vegetationen.

Överst på hårdgjorda ytor finns en hård ytbeläggning som säkerställer att alla kan röra sig i staden. Ytan ska vara lätt att gå, cykla och köra barnvagn, rullstol eller rullator på utan att bli lerig eller blöt. Det ställer krav på ytans hållbarhet och kvalitet. Det får inte bildas gropar eller sprickor som kan vara farliga. Rötter får inte heller trycka upp ytan så att den blir ojämn. Ytbeläggningen ska dessutom vara konstruerad så att nederbörd inte ansamlas och påverkar framkomligheten. Vatten ska ledas bort från ytan och vilket gör att hårdgjorda ytor genererar dagvatten till omgivande miljöer. Snö ska också kunna skottas på ett effektivt sätt.

Hårdgjorda ytor som barriärer i landskapet

Förutom att generera dagvatten fragmenterar hårdgjorda ytor landskapet och skapar barriärer för växter och djur, och även för människor om vägen är hårt trafikerad. Vägkonstruktioner och hårdgjorda ytor kan skära av naturliga processer, förhindra artutbyte, förändra vattenrörelserna i marken och bli hinder för organismers rörelser i miljön.

Tänk på att inte skära av naturliga spridningsvägar för växter och djur, särskilt om en väg byggs genom ett naturområde eller om en hårdgjord yta gör att avståndet blir för stort mellan två olika grönområden.