Allmän plats ur ett brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv

Allmänna platser tillhör de mest uppskattade och frekventerade besöksmålen i stadsmiljön. Gaturummet, torg och parker är en del av vardagen men kan ibland vara kraftigt brottsbelastade. Brottsförebyggande åtgärder på allmän plats påverkar därför känslan av trygghet och i vid bemärkelse bilden av en stad och dess attraktionskraft.

Allmänna platser kan betraktas som ett gemensamt och inkluderande rum i stadsbilden med ett normalvis obegränsat och ovillkorat tillträde och ”öppethållande” för alla.

I plan- och bygglagen definieras allmän plats som ”en gata, en väg, en park, ett torg eller annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov” (1 kap. 4 §). Det innebär dessutom att våra rörelser och transporter till övervägande del är beroende av tillgänglighet till allmänna platser som gator och vägar.

Allmän plats är således av central betydelse i plan- och bygglagen och i byggd miljö, men också ur ett trygghetsperspektiv. Sambandet beror på att många personbrott begås just på allmän plats.

Den enskildes intryck av allmänna platser påverkar i hög grad känslan av trygghet och säkerhet i samhället i stort. Hur de allmänna platserna gestaltas i den byggda miljön är därför en angelägen fråga. Vid reglering med områdesbestämmelser används det synonyma begreppet ”mark för gemensam användning”.

Vilken användning som den allmänna platsen är avsedd för ska framgå av planbestämmelser (eller i förekommande fall områdesbestämmelser). Huvudmannaskapet för allmän plats är vanligtvis kommunalt, men kan ibland vara enskilt vilket förutsätter särskilt beslut.

En offentlig plats kan i viss utsträckning jämställas med allmän plats, men med ett privat ägande och huvudmannaskap vilket kan medföra restriktioner för tillgänglighet och användning, till exempel på en idrottsarena eller i en affärsgalleria. Vad som utgör en offentlig plats ska framgå av kommunens ordningsföreskrifter.

De allmänna platserna fyller en viktig demokratisk funktion, inte minst för opinionsyttringar, men också för andra evenemang och manifestationer av social sammanhållning.