Utformning av allmän plats

Egenskapsbestämmelser om utformning av allmän plats används för att reglera utformning av allmän plats.

Utformning av allmän plats

Med bestämmelser om utformning av allmän plats kan kommunen reglera hur en allmän plats ska utformas. Många saker ingår automatiskt i en allmän plats även om det inte finns några egenskapsbestämmelser. Till exempel ingår de komplement som behövs för platsens skötsel och bruk så som parkeringsplatser och möblering av gaturummet på gator eller gång- och cykelvägar, planteringar och mindre lekplatser i en park. Med bestämmelser om utformning av allmän plats kan kommunen mer precist styra vilka ändamål som ska finnas och hur platsen ska utformas. Bestämmelserna används för att precisera den standard som den allmänna platsen ska ha och tydliggör både den miljö som planeras och vilka kostnader den kommer att innebära.

Bestämmelser om utformning av allmän plats anges med enkla bestämmelser som beskriver den avsedda miljön. Det kan till exempel handla om lekplats, damm, gångväg i en park och parkering längs en gata eller att det ska finnas en tunnel under en väg. Det kan också handla om markförhållanden, vegetation eller olika typer av störningsskydd. Syftet med sådana bestämmelser kan till exempel vara att skapa en viss karaktär i ett område, göra marken lämplig ur hälso- och säkerhetssynpunkt eller för att ge förutsättningar för olika typer av ekosystemtjänster.

Genom att använda en bestämmelse om utformning av allmän plats är det möjligt att reglera en specifik placering. Den exakta platsen för bestämmelsen avgränsas då med egenskapsgräns, till exempel för en byggnad eller en parkeringsyta. Kommunen kan också reglera hur något ska eller får placeras till exempel i förhållande till gata, egenskapsgräns, användningsgräns, fastighetsgräns eller till byggnadsverk.

På allmän plats har kommunen större möjligheter att reglera utformningen än på kvartersmark. Till skillnad från andra typer av egenskapsbestämmelser handlar det på allmän plats inte bara om att göra platsen lämplig utan också om kommunens avsikter med platsen. Genom utformningsbestämmelser kan kommunen tydliggöra vilken miljö som planeras och vilka kostnader den kommer att innebära.

Byggnader på allmän plats

En allmän plats är vanligen inte avsedd att förses med byggnader. Det är dock möjligt att medge att mindre anläggningar och byggnader uppförs när dessa behövs för platsens skötsel och bruk och är förenliga med användningen. Det kan gälla till exempel skydd vid hållplatser, kiosker, toaletter, små förråd och personalutrymmen. Dessa ingår ofta i användningen men genom att reglera dem med bestämmelser om utformning av allmän plats tydliggörs deras placering och inverkan på miljön.

Kommunen kan också tillåta mer omfattande byggnader och andra anläggningar så länge de är förenliga med användningen. För att dessa ska kunna uppföras behöver de alltid regleras med bestämmelse om utformning av allmän plats så att placering, storlek på marken och höjd tydligt framgår.

Höjder och lutningar

Med bestämmelser om utformning av allmän plats kan kommunen bestämma höjdlägen och höjdförhållanden. Detta kan behövas för att till exempel säkerställa tillgänglighet till tomter, styra avrinningen av dagvatten, bevara landskaps- eller stadskaraktär eller möta krav på stabilitet. Från både miljö- och kostnadssynpunkt är det ofta nödvändigt att lägga fast den allmänna platsens höjd. Detta gäller särskilt allmänna platser för trafik som gränsar till kvartersmark som ska bebyggas. Höjden för en fastighets utfart ska kunna utläsas då det påverkar genomförandet av kvartersmarken.

Höjdförhållanden kan regleras i punkter men också för en hel yta. Genom plushöjder anger kommunen vilken höjd marken ska ha i relation till ett angivet nollplan i en viss punkt. Tätheten mellan plushöjderna inom ett område beror på förutsättningarna på platsen och hur detaljerad höjdsättningen behöver vara. Höjdreglering av en hel yta kan ofta handla om att bevara befintliga höjdnivåer.

Kommunen kan också reglera markens största lutning och lutningens riktning. Detta kan göras som ett lutningsförhållande, till exempel 1:20, i procent, till exempel 5 %, eller i grader, till exempel 2,5°.

Markens utformning och vegetation

På allmän plats är det möjligt att reglera all typ av vegetation med egenskapsbestämmelse om utformning av allmän plats. Det går att reglera både att vegetation ska finnas kvar eller att ny ska planteras. Till skillnad från regleringsmöjligheterna på kvartersmark finns det på allmän plats alltså möjlighet att reglera att ny växtlighet ska tillkomma.

I vissa användningar av allmän plats, som Park och Natur, ingår vegetation som en förutsättning för den allmänna platsens ändamål. I de fallen kan vegetationsbestämmelser användas för att i detalj reglera vegetationen. Det går till exempel att styra placering, omfattning och närmare utformning av vegetationen. På andra allmänna platser, som Torg eller Gata kan vegetationsbestämmelser handla om att vegetation ska planteras eller finnas kvar.

På allmän plats kan kommunen reglera markens utformning eller gestaltning, som till exempel att markbeläggningen ska utgöras av grus eller gräs. Det går även att slå vakt om markförhållanden som behöver bevaras som till exempel ängsytor eller berg i dagen.

Bestämmelser om vegetation på allmän plats kan handla om vegetationens värde för att främja stadsbild och boendekvalitéer. Det kan även handla om att ge förutsättningar för ekosystemtjänster, motverka ras, skred och erosion eller för att hantera dagvatten.

Att använda planbestämmelser om något så föränderligt som vegetation kräver eftertanke. Det kan ibland vara svårt att bevara vegetation. För att använda vegetationsbestämmelser krävs därför en förståelse för de biologiska förutsättningarna. Vegetation är känslig för påverkan från bygg- och grävarbeten i närheten och när markförhållandena runtomkring förändras. Det som planen i övrigt medger får inte negativt påverka den vegetation som ska bevaras.

Skydd mot störningar och risker

Bestämmelser om utformning av allmän plats kan också användas för att reglera skydd mot risker och störningar. Det kan till exempel handla om områden eller åtgärder för att hantera till exempel höga vattenflöden, geotekniska risker, skyddsvallar, erosionsskydd, avåkningsskydd och bullerskydd. Bestämmelserna kan användas för att skydda mot risker och störningar som kan uppstå både inom och utanför planområdet.

Bestämmelserna används för att göra den planerade markanvändningen lämplig och möjliggöra lokalisering av bebyggelse inom planområdet. Bestämmelserna kan även användas för att skydda sådant som finns utanför planområdet. Genom att placera sådana skydd på allmän plats med kommunalt huvudmannaskap får kommunen kontroll över genomförandet.

Motivera i planbeskrivningen

Skälet till att den allmänna platsens utformning regleras ska anges och motiveras i planbeskrivningen. I planbeskrivningen kan kommunen närmare utveckla och illustrera vad regleringarna innebär och vilka kostnader för genomförande och skötsel som detaljplanen kommer att innebära.

Trafikregleringar är inte lämpliga att göra i en detaljplan

Trafikregleringar är inte lämpliga att göra i en detaljplan. Detta kan i stället regleras genom lokala trafikföreskrifter. Det kan handla om särskilda åtgärder för hastighetsdämpning, begränsning av trafikslag eller tidsbegränsning av trafik.

Reglera inte grönytefaktor

I många planer finns en vilja att uppnå en viss grönytefaktor, alltså andelen grönyta inom till exempel ett bostadsområde. Det finns dock inget lagstöd för att reglera grönytefaktorn med en särskild planbestämmelse. Grönytefaktorn är ett mål för planeringen och regleringarna i detaljplanen ger förutsättningar för att uppnå detta mål genom en kombination av olika bestämmelser. Det kan handla om fördelningen mellan allmän plats och kvartersmark, placering av byggnader och olika begränsningar av byggrätten. Grönytefaktorn kan alltså inte regleras med en bestämmelse om utformning av allmän plats utan planen ska skapa förutsättningar för att detta mål ska kunna nås.

Kommunalt eller enskilt huvudmannaskap

På allmänna platser som kommunen är huvudman för ska utformningen alltid redovisas. Detta görs oftast med bestämmelser om utformning av allmän plats. En anledning är att det behöver tydliggöras för allmänheten vilken miljö och vilka funktioner detaljplanen garanterar. Bestämmelser om utformning ligger också till grund för kommunens kostnadsberäkningar för anläggande och drift av den allmänna platsen med tillhörande anordningar.

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap kan utformningen anges vid behov. På sådana platser är det dock inte lämpligt att kommunen reglerar de allmänna platsernas utformning i särskilt hög grad. Om kommunen ser ett behov av detaljreglering av utformningen, som till exempel markbeläggning och vegetation, är det lämpligare att kommunen är huvudman.

Bestämmelser om åtgärder som förebygger omgivningsbuller vid enskilt huvudmannaskap

I viss utsträckning är det möjligt att reglera skyddsåtgärder som förebygger omgivningsbuller på allmän plats med enskilt huvudmannaskap. Sådana bestämmelser behöver dock kombineras med en bestämmelse om villkor för lov eller startbesked för att säkerställa att skyddsåtgärden kommer till stånd. Ett sådant villkor innebär att lov eller startbesked för det som ska skyddas endast får ges under förutsättning att skyddsåtgärderna är utförda. Villkor för lov eller startbesked kan dock endast bestämmas för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning. Villkor som förutsätter att åtgärder som förebygger olägenheter från omgivningsbuller har vidtagits kan avse åtgärder på andra fastigheter än den som lovet eller startbeskedet avser. När den här typen av bestämmelse används på allmän plats med enskilt huvudmannaskap är det viktigt att kommunen har gjort bedömningen att de åtgärder villkoren avser kommer att kunna genomföras. Detta eftersom det inte är självklart att den vars byggrätt har villkorats har möjlighet att själv se till att villkoret uppfylls. Den enskilde fastighetsägaren kan i så fall inte utnyttja sin byggrätt. Det är också viktigt att klarlägga hur drift och underhåll av det som åtgärden avser ska skötas. (jfr prop. 2013/14:128 sid. 47 f.)

Samordnad prövning av buller enligt miljöbalken och plan- och bygglagen, prop. 2013/14:128 (på Sveriges riksdags webbplats)

Tillämpning av planbestämmelser om utformning av allmän plats

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna iordningställs efterhand som detaljplanen byggs ut. Det är också kommunen som ansvarar för den skötsel och det underhåll som krävs i dessa områden. Det är därför kommunen som ansvarar för att planbestämmelser om utformning av allmän plats följs.

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening, oftast bestående av fastighetsägarna inom detaljplanen, som är huvudman och som avgör hur den allmänna platsen ordnas, upplåts och underhålls. En enskild huvudman har inte motsvarande skyldighet som kommunen att iordningställa den allmänna platsen. Det är den enskilde huvudmannen själv som avgör i vilken takt och på vilket sätt detta ska göras. Detta innebär att kommunen inte har möjlighet att säkerställa genomförandet av utformningsbestämmelser på allmänna platser med enskilt huvudmannaskap.

Bestämmelsen måste följa föreskriften

I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som kan regleras med en bestämmelse om utformning av allmän plats, vilka underkategorier som bestämmelsen ska sorteras under och vilken kod som hör till respektive underkategori. Det är endast de underkategorier och koder som räknas upp i föreskriften som får användas.

Underkategori	Underkategorikod
Utformning av områden för fordonstrafik	DP_AP_Eg_UtformAP_Fordon
Utformning av områden för gång och cykel	DP_AP_Eg_UtformAP_GC
Utformning av områden för dagvatten	DP_AP_Eg_UtformAP_Dagv
Utformning av områden för lek och aktivitet	DP_AP_Eg_UtformAP_LekAktivitet
Utformning av vegetation	DP_AP_Eg_UtformAP_Veg
Användning av byggnader	DP_AP_Eg_UtformAP_AnvAvByggn
Placering	DP_AP_Eg_UtformAP_Mark
Markens utformning	DP_AP_Eg_UtformAP_Mark
Utformning av byggnadsverk	DP_AP_Eg_UtformAP_UtfByggnadsverk
Skydd mot störningar	DP_AP_Eg_UtformAP_SkyddStorning
Storlek på byggnadsverk	DP_AP_Eg_UtformAP_Storlek
Annan utformning av allmän plats	DP_AP_Eg_UtformAP_Annan

Kommunen kan formulera bestämmelsen själv, så länge den ryms under någon av underkategorierna. Det går också att hämta en formulering ur Boverkets Planbestämmelsekatalog.

Redovisning av regleringar i detaljplan

Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på plankartan. Det enda krav som måste uppfyllas är det så kallade tydlighetskravet som finns i plan- och bygglagen, PBL, och som ställer krav på att alla regleringar som görs i en detaljplan ska vara tydliga. Tydlighetskravet är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt vilket innebär att redovisningen av regleringar i detaljplan kan göras på olika sätt så länge det tydligt framgår vad som regleras. Med den digitala teknikens hjälp är det därför möjligt att ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser.

Redovisning enligt det allmänna rådet om redovisning av reglering i detaljplan

Ett sätt att redovisa regleringar i detaljplan är att följa Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan. Vid redovisning enligt det allmänna rådet kan en egenskapsbestämmelse om utformning av allmän plats anges med utformningen uttryckt med gemener i klartext eller som förkortning.

Bestämmelser om plushöjd kan betecknas + 0,0 där 0,0 byts ut mot den reglerade höjden i beteckningen på plankartan. Plustecknet anger den punkt där marknivån regleras. Den reglerade höjden behöver då inte anges i listan med planbestämmelser. Bestämmelser om största lutning kan även betecknas med lutningsförhållanden tillsammans med pil som på plankartan pekar åt det håll som marken stiger uppåt:

Alla planbestämmelser kan redovisas i en lista med planbestämmelser. Bestämmelser om utformning av allmän plats kan redovisas under rubriken Egenskapsbestämmelser för allmän plats. 

Det allmänna rådet anger bara ett sätt som redovisningen kan göras för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Redovisningen kan alltså även göras på andra sätt. För att underlätta framtida tolkning av detaljplanen är det lämpligt att det framgår i detaljplanen om det allmänna rådet använts.