Elnätets uppbyggnad

Sveriges kraftsystem för el består av en fysisk del för elöverföringen och en ekonomisk del för den finansiella hanteringen. Elnätet är indelat i tre nivåer: transmissionsnät, regionnät och lokalnät. För att få bygga och använda elnät krävs normalt tillstånd, så kallad nätkoncession.

Kraftsystemets olika delar

Kraftsystemet för el består av flera delar och aktörer. Det finns en fysisk del för själva elöverföringen och en ekonomisk del för den finansiella hanteringen. Beslut om elproduktion och utbyggnad av produktionsanläggningar ligger hos marknadsaktörer, elproduktionsföretag och kommunala energiföretag. Viss produktion finns också hos enskilda hushåll genom exempelvis solcellsinstallationer på byggnader.

Den fysiska delen är uppbyggd för att transportera el och där ingår allt ifrån elproduktionsanläggningar, kraftledningar, transformator- och kopplingsstationer och elförbrukningsanläggningar hos hushåll, industrier med mera.

Kraftledningar är en del av den fysiska delen av Sveriges kraftsystem för el. Foto: Johan Alp

Den ekonomiska delen är den handel av el som sker på elmarknaden. Sverige och Europa har avreglerade elmarknader och el handlas under fri konkurrens. I Sverige finns både privata och kommunala elhandelsföretag. Elmarknaden är beroende av förutsättningar och begränsningar i de fysiska elnäten. Det påverkar både utbud och efterfrågan, priser och vem som kan handla av vem.  

Sveriges elnät är ihopkopplat med omvärlden. Sverige exporterar el under de flesta av årets timmar. Samtidigt importeras el under de perioder och tillfällen under året när den inhemska produktionen är lägre än användningen. Det är vanligt med import av el under kalla och vindstilla vinterdagar. Då finns stort energibehov för uppvärmning samtidigt som det är låg energiproduktion från vindkraft.

På Svenska kraftnäts webbplats finns mer information om export och import av el.

Export och import av el (på Svenska kraftnäts webbplats)

Sveriges elnät

Sveriges elnät kan indelas i tre nivåer: transmissionsnät, regionnät och lokalnät. Både region- och lokalnät kallas ibland distributionsnät. Inom transmissionsnätet och regionnätet används normalt luftledningar, medan det inom lokalnäten är vanligt med både luftledningar och nedgrävda markledningar.

Förenklad skiss av elnätens indelning i transmissionsnät, regionnät och lokalnät. Angivna spänningsnivåer är: transmissionsnät (220-400 kV), regionnät (ofta 30-130 kV), lokalnät (0,2-40 kV). Illustration: Jörgen Svensson, WSP

Olika aktörer bestämmer om utbyggnad i olika delar av elnätet.  Elnätsföretagen har ansvar för de elnät de äger och ansvarar för drift och underhåll, utbyggnad vid behov, att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt och på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

Transmissionsnät

Transmissionsnätet kallades tidigare för stamnätet och ägs av Svenska Kraftnät. Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med myndighetsansvar att förvalta och utveckla Sveriges transmissionsnät för el i syfte att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och ekonomisk elförsörjning.

Transmissionsnätet är utformat för att transportera stora mängder energi från produktionsanläggningar till områden med stort elbehov. För en effektiv energiöverföring används mycket hög spänning, vanligtvis 400 kV eller 220 kV (kilovolt). Från transmissionsnätet distribueras elenergin vidare ut i regionnät och lokalnät. Närmare information om transmissionsnätet finns hos Svenska kraftnät.

Om transmissionsnätet (på Svenska kraftnäts webbplats)

Karta över transmissionsnätet (på Svenska kraftnäts webbplats)

Regionnät

De nätföretag som äger större delen av de svenska regionnäten är E.ON Energidistribution Sverige AB, Vattenfall Eldistribution AB, Ellevio AB, Skellefteå kraft och Jämtkraft.

Regionnäten leder elen vidare till lokalnät och i vissa fall direkt till stora elanvändare, såsom pappers- och massabruk eller serverhallar. Även el producerad från till exempel vattenkraft och vindkraft matas ofta in på regionnäten. Spänningen på regionnäten varierar, men ligger vanligtvis mellan 30–130 kV.   

Lokalnät

Elnätsföretaget som äger det lokala elnätet ansvarar för utbyggnad i det aktuella området. Det finns omkring 155 olika elnätsföretag som äger lokalnäten i Sverige, både privata och kommunala. Vissa nätföretag äger flera lokalnät.

Lokalnäten leder elen från regionnät fram till elförbrukare som hushåll och verksamheter. Det sker även viss inmatning av el från mindre elproducenter med exempelvis solcellsinstallationer. Spänningen ligger ofta i intervallet 0,2-40 kV.

Stationer i elnätet

Det finns flera typer av stationer i ett elnät som har olika funktioner. De har olika benämningar beroende på funktion eller vilka ledningar som är anslutna till stationen. Här följer några exempel.

Transmissionsnätsstation: Station som enbart är ansluten till transmissionsledningar.

Regionnätsstation: Station som enbart är ansluten till regionnätsledningar.

Fördelningsstation: Station som matar högspänningsledningar i lokalnätet från regionnätet.

Kopplingsstation: Station för ledningar med samma spänning som ska kopplas samman.

Nätstation: Station som transformerar högspänning till lågspänning i lokalnätet.

Elnätet är uppbyggt för att transportera el från produktionsanläggningar via ledningsnät och stationer till elförbrukningsanläggningar hos hushåll, industrier med mera. Illustration: Jörgen Svensson, WSP

Nätkoncessioner

För att få bygga och använda elnät krävs normalt tillstånd, så kallad nätkoncession. Det kan vara antingen nätkoncession för linje eller nätkoncession för område. En nätkoncession för linje avser en elledning med viss sträckning, medan en nätkoncession för område avser ledningsnätet inom ett visst område. Nätkoncession för linje används främst för transmissionsnätet och regionnät.

Nätkoncessioner för område används för lokalnät. Företag som har nätkoncession för område har i princip ensamrätt att distribuera el till kunder i området. De behöver inte ansöka om nätkoncession för varje ledning som ska byggas i området. I stort sett hela Sveriges yta är täckt av nätkoncessioner för område, därför är det ovanligt att någon ansöker om en ny nätkoncession för område.

På Energimarknadsinspektionens webbplats finns mer information om nätkoncessioner.

Koncessioner (på Energimarknadsinspektionens webbplats)

Utbyggnad av elnät tar tid

Det kan vara en lång process från att ett nätföretag konstaterat behov av att bygga en ny elledning till dess att ledningen kan tas i drift. För transmissionsnät och regionnät kan nätutvecklingsprocessen ta 7–15 år enligt en rapport av Energimarknadsinspektionen år 2023. Ledtiden fram till färdigbyggd ledning kan dock vara kortare eller längre beroende på spänningsnivå och projektets komplexitet.

Kortare ledtider för elnätsutbyggnad Ei R2023:09 (rapport på Energimarknadsinspektionens webbplats)