Riskbedömning inför kontrollplan PBL

Arbetet med att ta fram ett förslag till kontrollplan enligt PBL förutsätter att man i förväg försöker föreställa sig vilka misslyckanden som kan tänkas uppkomma under byggtiden. Detta innebär att byggherren och dennas organisation måste se till omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån dessa göra en riskbedömning. När riskmomenten som finns i projektet har bedömts är det lättare att ta fram förslag till kontrollpunkter och kontrollplan.

Riskbedömning

Riskbedömningen är ett viktigt led i att säkerställa att alla väsentliga krav uppfylls. Det handlar inte om att kontrollplanen enligt PBL ska vara heltäckande, utan om att hitta en rimlig nivå på kontroll för att byggnadsnämnden ska kunna göra bedömningen att byggherren tar sitt byggherreansvar och att projektet kan antas komma att uppfylla byggreglerna.

En risk, med avseende på sådant som bör resultera i en eller flera kontrollpunkter i en kontrollplan enligt PBL, kan enklast beskrivas som en funktion av sannolikheten för att någonting ska inträffa och vilken konsekvens det i så fall får för byggnaden eller de människor som ska vistas i den. Sannolikheten för att regelverket inte uppfylls är störst om byggherrens kompetens är låg och om projektet är komplext.

Illustration: Tictac/Boverket

Omständigheterna i det enskilda fallet

Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs. Innebörden av detta är att man ska utgå från en riskbedömning och att kontrollpunkterna bör fokusera på de kritiska momenten. En sådan riskbedömning kan bestå av riskidentifiering, riskanalys och riskvärdering.

Riskidentifiering

Ett första steg i en riskbedömning kan vara att göra en riskidentifiering. Denna resulterar i en bruttolista med riskmoment där det bedöms vara särskilt svårt att uppfylla regelverket enligt PBL. Bruttolistan kan exempelvis bestå av moment som kräver stor noggrannhet vid utförandet, liksom moment som erfarenhetsmässigt är upphov till vanligt förekommande fel, brister och skador. Den typen av erfarenhet kan finnas i byggherrens organisation, exempelvis bland projektörer och entreprenörer, men också hos kontrollansvariga och besiktningsmän.

Byggherren behöver använda sina projektörer och entreprenörer

Det är byggherren som ska se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd, och att det därmed också är byggherren som ansvarar för den riskbedömning som behövs för att identifiera de kritiska momenten.

Byggherren behöver sannolikt använda sig av inblandade projektörer och entreprenörer för att genomföra riskbedömningen och komma fram till vilka kritiska moment som föreligger i bygg- eller rivningsåtgärden. Riskbedömning är ett arbete som lämpligen sker tillsammans i grupp där gruppens kompetens och erfarenhet blir avgörande för att inte risker ska missas eller värderas fel.

Underlag för bedömningen

För detta krävs att projekteringen av åtgärden har kommit så långt, och nått en sådan detaljeringsgrad, att det går att bedöma vilka riskmoment som finns i projektet. Det behövs oftast ritningar, beräkningar och andra handlingar för att identifiera kritiska moment.

De projektörer som byggherren har anlitat är också de som tekniskt beskriver utförandet av byggåtgärden och har djupgående kännedom om dess komplexitet. Det är sannolikt därför också projektörerna som har bäst möjligheter att bistå byggherren med riskbedömningen och bäst kompetens att föreslå relevanta kontrollpunkter utifrån de kritiska momenten.

Riskanalys

Nästa steg i riskbedömningen kan vara att utifrån bruttolistan med riskmoment beskriva riskerna så att en bedömning kan göras. Riskanalysen kan göras utifrån sannolikheten för fel, brister och skador i byggåtgärden, samt vilka konsekvenser som fel, brister och skador skulle kunna få.

En risk består av ett eller flera kritiska moment och varje moment behöver beskrivas. Genom att analysera riskmomenten utifrån sannolikhet och konsekvens kan man identifiera de kritiska momenten för bygg- eller rivningsåtgärden.

Sannolikheten för att regelverket inte uppfylls

När det gäller sannolikheten för att regelverket inte uppfylls, är byggherrens och dennas organisations kompetens och projektets komplexitet de viktigaste parametrarna.

Med byggherrens kompetens avses den samlade kunskap om byggande, i form av utbildning, erfarenhet och kvalitetsledningssystem, som finns inom byggherrens projektorganisation. Med byggherrens projektorganisation avses såväl byggherren som dennas projektörer och utförare. Även den som är kontrollansvarig ingår i byggherrens projektorganisation.

Med projektets komplexitet menas en sammanvägd bedömning av åtgärdernas omfattning och den tekniska svårighetsgraden för åtgärderna, men också produktionsförutsättningar som till exempel tidsramar eller förutsättningarna på arbetsplatsen.

Utifrån byggherrens kompetens och projektets komplexitet är det möjligt att bedöma sannolikheten för att fel, brister och skador ska uppstå i byggåtgärden.

Konsekvensen av att regelverket inte uppfylls

Möjliga konsekvenser kan uttryckas som dels åtgärdskostnad för att uppfylla regelverket i efterhand i färdig byggnad, dels följden av personskador. Åtgärdskostnader är något som byggherrens projektorganisation själv har möjlighet att bedöma.

Följden av personskador kan vara svårare att precisera, men hur många människor en byggnad eller lokal är avsedd för kan vara vägledande i bedömningen. Konsekvensen av att en takkonstruktion ger vika eller att det förekommer brister i brandskyddet får större konsekvenser om det vistas fler människor i byggnaden.

Den sammanvägda bedömningen av åtgärdskostnader och följden av personskador resulterar i ett mått på konsekvensen av att regelverket inte uppfylls.

Analys av sannolikhet och konsekvens

Vid riskbedömningen är det viktigt att inte bara titta på sannolikhet och konsekvens var för sig, utan att också bedöma den inbördes relationen mellan dem. Till exempel skulle man kunna betrakta en händelse som kan ge stora konsekvenser som ett kritiskt moment, även om sannolikheten för att händelsen skulle inträffa är liten. På samma sätt bör man kanske inte förbise fel, brister och skador med relativt små konsekvenser, om sannolikheten för att de uppstår är hög.

Riskvärdering

Det sista steget i riskbedömningen är att värdera hur de kritiska momenten ska hanteras i projektet.

Riskvärderingen är ett stöd vid beslutsfattande och det sista steget i den iterativa process som riskbedömningen utgör. För att plocka bort kritiska moment, hitta en annan lösning eller göra ytterligare analyser, behöver byggherren sannolikt sätta sina projektörer och konstruktörer i arbete på nytt, och så börjar processen om igen.

Illustration: Boverket

Risker med både hög sannolikhet och hög konsekvens ska normalt arbetas ned innan det blir dags för specifika kontrollpunkter. Det är först när man har sorterat bort alla oacceptabla risker och ersatt dem med andra lösningar, som de kvarstående kritiska momenten bör resultera i kontrollpunkter i kontrollplanen enligt PBL. Kontrollplanen ska aldrig innehålla några oacceptabla risker.

Hur byggherren har kommit fram till de kritiska momenten kan med fördel redovisas som ett försättsblad eller i en bilaga till kontrollplanen. Det ger en god orientering om kompetensen i byggherrens organisation, projektets komplexitet och byggherrens helhetsinsikter om och hantering av projektet. En sådan orienteringen är ett värdefullt stöd för byggnadsnämnden vid bedömning av om de kontroller som föreslagits i kontrollplanen är tillräckliga för att man ska kunna anta att regelverket kan komma att uppfyllas.