Planavgift

Kommunen kan finansiera detaljplanearbete genom att ta ut planavgift i samband med beviljande av bygglov. Hur avgiften ska beräknas ska anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.

Vad är en planavgift?

I samband med att bygglov beviljas inom detaljplanelagt område får kommunen ta ut en planavgift av den som fått bygglov. Avgiften tas ut för att täcka programkostnader och kostnader för andra åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra detaljplaner eller områdesbestämmelser. Planavgiften finansierar kommunens löpande arbete med planläggning, inte arbetet med den enskilda detaljplan där åtgärden ska utföras. (HD 2022-10-21 mål nr P 7559–21)

Mål: P 7559-21 (På Högsta domstolens webbplats)

När får planavgift tas ut?

Byggnadsnämnden får ta ut en planavgift i samband med att en ansökan om bygglov beviljas, om åtgärden ska utföras inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser.

Planavgift kan bara tas ut vid beviljande av lov för åtgärder som ska utföras inom detaljplaner och områdesbestämmelser som har upprättats eller ändrats från och med den 1 juli 1987. Det beror på att den lagstiftning som gällde före den äldre plan- och bygglagen, ÄPBL, inte innehöll några regler om planavgift som motsvarar de som började gälla när ÄPBL trädde i kraft.

Avgiften får tas ut oavsett om bygglovsärendet handlar om byggnader eller andra anläggningar än byggnader som murar eller plank och oavsett typ av åtgärd, till exempel nybyggnad, tillbyggnad eller annan ändring.

För att en byggherre ska kunna uppskatta genomförandekostnaderna i en plan ska det framgå av planbeskrivningen om kommunen avser att ta ut planavgift i samband med bygglov. En sådan upplysning är inte rättsligt bindande utan planavgift kan tas ut oavsett om det anges i planbeskrivningen eller inte. Detta eftersom det är kommunens taxa som avgör om planavgift ska tas ut. Upplysningar om planavgift ska inte anges på plankartan.

Nyttokravet

Planavgift får bara tas ut om den fastighet som bygglovet avser har nytta av planen, det så kallade nyttokravet. I lagens förarbeten anges att nyttokravet som regel torde vara uppfyllt om bygglov lämnas för ny-, om- eller tillbyggnad. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 797)

Med förslag om en ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Planavgift får tas ut även om det tidigare har beviljats bygglov på samma fastighet med stöd av samma detaljplan och att planavgift då togs ut. En utgångspunkt är att en fastighet anses ha nytta av planen varje gång bygglov beviljas. Det krävs inte att byggherren faktiskt utför den åtgärd som bygglov beviljats för, för att nyttokravet ska vara uppfyllt. (HD 2022-10-21 mål nr P 7559–21)

Mål: P 7559-21 (På Högsta domstolens webbplats)

Om den aktuella detaljplanen ersatt en tidigare plan krävs det inte att den nya detaljplanen innebär någon utökad byggrätt jämfört med den tidigare. (RÅ 1998 ref. 23)

Beräkning av planavgift

Grunderna för hur planavgiften ska beräknas ska anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Det totala planavgiftsuttaget får inte överstiga kommunens genomsnittliga kostnad för arbetet med att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser. När taxan tas fram ska kommunen tillämpa självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen. (prop. 1985/86:1 sid. 797)

Med förslag om en ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

En självkostnadskalkyl bygger dock ofta på osäkra antaganden. Det är därför inte realistiskt att uppnå en fullständig överensstämmelse mellan faktiska kostnader och intäkter. Ett överuttag av avgifter bör därför kunna godtas så länge avgifterna inte väsentligen överstiger självkostnaderna för verksamheten. Det totala avgiftsuttaget bör emellertid inte få överstiga de totala kostnaderna för verksamheten under en längre tid. (prop. 1993/94:188 sid. 86)

Lokal demokrati, prop. 1993/94:188 (på Sveriges riksdags webbplats)

När planavgift tas ut i ett enskilt ärende om bygglov ska byggnadsnämnden beräkna avgiften utifrån taxan. Nämnden får inte beakta omständigheter som inte beskrivs i taxan eller räkna på ett annat sätt än vad som anges där. Planavgiften måste alltså ha stöd i taxan. Enligt rättspraxis får byggnadsnämnden dock ta ut en lägre planavgift av en byggherre som själv finansierat delar av planarbetet. Nedsättning sker då med motsvarande belopp som byggherren bidragit med. (RÅ 1997 ref. 66)

Självkostnadsprincipen

Självkostnadsprincipen innebär att kommunens totala intäkter från avgifter för en viss tjänst som kommunen erbjuder inte får överstiga kommunens kostnader för tjänsten. Kostnaderna i det enskilda fallet saknar betydelse. Det innebär att kommunens totala intäkter från planavgifter inte får överskrida kommunens totala kostnader för arbete med detaljplaneläggning. Kostnaderna för att ta fram en enskild detaljplan har ingen betydelse.

Likställighetsprincipen

Likställighetsprincipen innebär att kommunmedlemmar i samma situation ska behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Lika avgift ska utgå för lika prestation och kommunmedlemmar som befinner sig i samma situation ska betala samma avgift. Bygglovssökande som i relevanta hänseenden befinner sig i samma situation ska betala samma avgift. Omvänt följer det av principen att bygglovssökande som befinner sig i olika situationer normalt ska betala olika avgifter. (prop. 2016/17:171 sid. 303, HD 2022-10-21 mål nr P 7559–21)

En ny kommunallag, prop. 2016/17:171 (på Sveriges riksdags webbplats)

Mål: P 7559-21 (På Högsta domstolens webbplats)

Det är möjligt att ta ut olika stor planavgift baserat på typ av åtgärd. Till exempel kan en lägre avgift tas vid bygglov för enklare åtgärder, som plank, och högre avgift för nybyggnad av ett flerbostadshus. Detta är rimligt eftersom nyttan med detaljplaneläggning blir större beroende på hur omfattande och kostsam åtgärd som utförs.

Vad betyder det att en avgift får tas ut?

Att byggnadsnämnden får ta ut planavgifter betyder inte att kommunen måste göra det. Kommunen är dock alltid skyldig att följa likställighetsprincipen och får inte behandla de som beviljas bygglov inom detaljplanelagt område olika utan att det finns sakliga skäl för det. Avgiftsuttaget får inte vara godtyckligt.

Vad en planavgift får täcka

Planavgiften får täcka programkostnader och kostnader för andra åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra detaljplaner eller områdesbestämmelser. Syftet med planavgift är att täcka kommunens kostnader för framtagandet av formella planhandlingar. (prop. 1985/86:1 sid. 797)

Med förslag om en ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Kommunens beräkningar när taxan tas fram ska alltså grundas i dessa kostnader. Det är genomsnittliga kostnader som avses, inte kostnader för arbetet med någon enskild detaljplan.

Vilken taxa ska användas?

I en dom från HD bedömde domstolen att byggnadsnämnden hade gjort rätt när de tillämpade den taxa som gällde när bygglovet beviljades. Enligt domstolen låg detta väl i linje med den allmänna förvaltningsrättsliga grundsatsen att en förvaltningsmyndighet vid prövningen av ett ärende normalt ska tillämpa de förvaltningsrättsliga föreskrifter som gäller när prövningen sker. (HD 2022-10-21 mål nr P 7559–21)

Mål: P 7559-21 (På Högsta domstolens webbplats)

Hur många gånger får planavgift tas ut?

Planavgift får tas ut flera gånger av samma byggherre, på samma fastighet och inom samma detaljplan. Detta eftersom planavgiften finansierar kommunens arbete med att ta fram detaljplaner, inte enskilda detaljplaner. (HD 2022-10-21 mål nr P 7559–21, MÖD 2021-11-17 mål nr P 5630–20 och MÖD 2021-11-17 P 2169–20)

Mål: P 7559-21 (På Högsta domstolens webbplats)

Mål: P 5630-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 2469-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Får planavgiften överklagas?

Ett beslut att ta ut planavgift får överklagas till länsstyrelsen.