Lufttäthet och fukt

Byggnader ska "andas" med ventilationssystemet och inte genom väggar och tak. Byggnadens klimatskiljande delar bör därför ha så god lufttäthet som möjligt.

I uppvärmda byggnader medför luftläckage och invändigt övertryck risk för fuktskador inuti klimatskiljande byggnadsdelar. I bostadshus är vindsbjälklag och ytterväggar klimatskiljande delar, medan exempelvis en simhall också kan ha en klimatskiljande vägg mellan bassängen och omklädningsrummen och entrén.

Mängden vattenånga är normalt högre i luften inomhus än i luften utomhus. Ifall inomhusluften läcker in i väggarna eller upp på vinden och luften kyls ner kan det bli kondens mot kalla ytor, vilket i sin tur kan leda till fuktskador.

För att undvika fuktskador på grund av luftläckage bör byggnadens klimatskiljande delar ha så god lufttäthet som möjligt. I de flesta byggnader är risken för luftläckage störst i byggnadens övre delar, dvs. där det lättast kan råda invändigt övertryck.

I fuktsäkerhetsprojekteringen bestäms lufttätheten av att högsta tillåtna fukttillstånd inte får överskridas. Kravet på byggnadens högsta energianvändning ställer också krav på lufttäthet. Lufttätheten kan dock i enskilda fall behöva vara högre ur fuktsynpunkt än ur energisynpunkt.

ByggaL är en metod för att uppnå lufttäta byggnader. Metoden har tagits fram av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Se Relaterad information under rubriken "På andra webbplatser".