Påkörning på över- och underbyggnad i SS-EN 1991-1-7

Byggnadsverk intill och över vägar ska dimensioneras för en påkörningslast. Vilken last som ska tillämpas beror på om bärverksdelen är en del av en överbyggnad eller en del av en underbyggnad. Här ges vägledning om vilken påkörningslast som ska tillämpas.

Olyckslaster orsakade av vägfordon på underbyggnad

I stycke 4.3.1 i eurokoden SS-EN 1991-1-7 finns regler om påkörning mot underbyggnad. Dessa regler avser bropelare och andra brostöd till broar. Reglerna i stycke 4.3.1 ska dock även tillämpas vid påkörning på pelare och väggar över grundläggningen i byggnader, trots att dessa delar utgör en byggnads överbyggnad enligt definitionen i eurokoden. När man läser eurokoden är det lätt att missförstå vilka regler som ska tillämpas på underbyggnader och vilka regler som ska tillämpas på överbyggnader. För byggnader intill väg ska, enligt EKS, regler i stycke 4.3.1 i eurokoden tillämpas oavsett om en byggnadsdel tillhör en byggnads under- eller överbyggnad.

Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) - Avd. C. kap. 1.1.7, 7 §

Stycke 4.3.1(1) Anm. 1Allmänt råd

7 §    För byggnader intill väg kan dimensioneringsvärden för påkörningslaster enligt tabell C-9 och figur C-9 användas. Som alternativ kan dimensioneringsvärden beräknas enligt bilaga C i SS-EN 1991-1-7.

För gårdsplaner och parkeringshus bör påkörningslaster enligt tabell 4.1 i SS-EN 1991-1-7 tillämpas. (BFS 2019:1).

Tabell C-9. Påkörningslast för byggnader intill väg*.

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.

Figur C-9. Avståndet L mellan körfältet och bärverksdel.

(BFS 2019:1).

Påkörningskraft och vägtyp

För påkörning på underbyggnader för broar och på överbyggnader för byggnader anges i eurokoden att ekvivalenta statiska dimensioneringskrafter enligt tabell 4.1 kan användas. Vidare anges att ett nationellt val kan göras där hänsyn till avståndet från vägen tas, vilket värdena i tabell 4.1 inte tar hänsyn till. Däremot beror påkörningskrafterna i tabell 4.1 i eurokoden på trafikslaget på vägen där det påkörande fordonet färdas. Trafikslagen benämns:

•  motorvägar, riksvägar och huvudvägar
•  landsvägar utanför tätbebyggt område
•  vägar i tätbebyggt område

Eftersom definitionen av trafikslag inte är entydig och de så kallade trafikslagen kan ha högst varierande hastighetsbegränsning har Boverket i stället för trafikslag valt att reglera påkörnings­kraften utifrån hastighetsbegränsningen på vägen. Dessutom beror påkörningskraften på avståndet från körfältet till den byggnadsdel som riskerar att bli påkörd.

Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) - Avd. C. kap. 1.1.7, 7 §

Stycke 4.3.1(1) Anm. 1Allmänt råd

7 §    För byggnader intill väg kan dimensioneringsvärden för påkörningslaster enligt tabell C-9 och figur C-9 användas. Som alternativ kan dimensioneringsvärden beräknas enligt bilaga C i SS-EN 1991-1-7.

För gårdsplaner och parkeringshus bör påkörningslaster enligt tabell 4.1 i SS-EN 1991-1-7 tillämpas. (BFS 2019:1).

Tabell C-9. Påkörningslast för byggnader intill väg*.

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.

Figur C-9. Avståndet L mellan körfältet och bärverksdel.

(BFS 2019:1).

Avstånden i modellen för påkörningskraft i EKS har valts utifrån Trafikverkets avstånd mellan vägbana och oeftergivliga hinder i deras publikation "Krav för vägars och gators utformning", 2012:179. Det större avstånd som har valt i EKS utgår från skyddsbehovet för brukarna av en byggnad, medan Trafikverkets skyddsavstånd utgår från säkerheten för förare och passagerare i det avåkande fordonet.

Någon hänsyn till eventuella vägbankar, skärningar, ytter- och innerkurvor tas inte i modellen i EKS. Detta dels för att göra modellen enkel, dels för att det kan vara svårt att bedöma konsekvenserna av höjdskillnader mellan väg och det objekt som riskerar att påköras, samt hur olika radier påverkar det avåkande fordonets väg fram till den byggnad som riskerar att bli påkörd.

Olyckslaster orsakade av vägfordon på överbyggnad

I stycke 4.3.2 i SS-EN 1991-1-7 finns regler om påkörning på överbyggnader. Dessa reglerar påkörning på brobana och brobalkar, det vill säga broars överbyggnad enligt definitionen i eurokoden. För påkörning av överbyggnaden hos broar gäller Transportstyrelsens regler TFSF 2018:57.

Reglerna i 4.3.2 i SS-EN 1991-1-7 ska inte tillämpas för påkörning på överbyggnader hos byggnader. För byggnader och andra anläggningar som omfattas av EKS skulle regeln möjligen kunna bli aktuell vid överdäckning av vägar. I ett sådant fall är det dock inte byggnader på däcket som ska dimensioneras för påkörningen, utan själva däcket som ska dimensioneras för påkörningslast på överbyggnad. Pelare eller andra konstruktionsdelar som understödjer däcket ska i ett sådant fall dimensioneras för påkörning på underbyggnad.

Påkörningskraft och fritt avstånd

Någon hänsyn till påkörning på en överbyggnad behöver inte tas om det fria vertikala avståndet, h₁, mellan körbanan och överbyggnaden är tillräckligt stort. Boverket har genom ett nationellt val ansatt h₁ till 6,0 meter. Om det fria avståndet, h, ligger mellan h₁ och h₀ får påkörningskraften reduceras linjärt. Vid h = h₀ gäller full påkörningskraft och vid h = h₁ behöver inte påkörning beaktas alls. Boverket har i ett nationellt val ansatt h₀ till 5,2 meter.

För en överbyggnad där den fria höjden, h, är 5,7 meter innebär det att den reducerade dimensionerande påkörningskraften, blir F_dx ∙ (h1 – h )/0,8. Kraften F_dx hämtas ur tabell 4.2 i SS-EN 1991-1-7. För motorvägar gäller att F_dx = 500 kN för ett fritt avstånd på 5,2 meter eller mindre. Den reducerade dimensionerande påkörningskraften blir i detta fall 500 ∙ (6,0 – 5,7)/0,8 = 187,5 kN.