Varsamhet, förvanskningsförbud och krav på säkerhet vid användning

Vid ändring av en byggnad ska man uppfylla kravet på varsamhet om byggnadens karaktär och värden. För en byggnad som är särskilt värdefull gäller även förvanskningsförbudet. I byggreglerna om säkerhet vid användning finns särskilda bestämmelser om varsamhet och förbudet mot förvanskning.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller kring tillämpningen av kravet på varsamhet och förbudet mot förvanskning när det gäller kraven på säkerhet vid användning. Den vänder sig till dig som arbetar med att utforma, projektera och bygga en byggnad och även till dig som arbetar med att bedöma om reglerna är uppfyllda. 

När gäller kravet på varsamhet?

Kravet på varsamhet gäller vid ändring av en byggnad. Med ändring av en byggnad avses en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.

Ändring av en byggnad ska utföras varsamt. Det innebär att man alltid ska

• ta hänsyn till byggnadens karaktärsdrag
• ta tillvara byggnadens värden - tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga.  

Kravet gäller för

• alla byggnader
• både ändringar inne i byggnaden och utvändigt 
• både åtgärder som kräver lov- eller anmälan och åtgärder som inte gör det. 

Varsamhetskravet innebär alltid en bedömning

För varje byggnad behöver det bedömas vad som krävs för att uppfylla varsamhetskravet.

Att ta hänsyn till byggnadens karaktär innebär att aktivt förhålla sig till byggnaden. Om man vill ändra karaktären, ska man kunna motivera varför det är en varsam ändring.

Kravet på varsamhet, innebär att byggnadens värden, de egenskaper som i någon mening är positiva eller eftersträvansvärda, ska tas tillvara. För varje byggnad behöver man bedöma, i vilken utsträckning den har dessa värden. Om ett av karaktärsdrag för byggnaden inte är positivt eller eftersträvansvärt, omfattas det alltså inte av varsamhetskravet. Detta innebär att det som krävs för att varsamhetskravet ska anses vara uppfyllt, behöver relateras till den enskilda byggnaden.

Denna bedömning, kring den aktuella byggnadens värden, avgör vilken kravnivå som är möjlig för en åtgärd vid ändringar. Detta för att kunna fastställa om det finns skäl att anpassa något utformningskrav eller tekniskt egenskapskrav.

Kravets tre delar: respektera, ta tillvara och bibehålla

En åtgärd uppfyller kravet på varsamhet om den respekterar byggnadens karaktär i fråga om:

• proportioner, form och volym
• materialval och utförande
• färgsättning
• detaljomsorg och detaljeringsnivå.

Åtgärden ska dessutom, ta tillvara detaljer som är väsentliga för byggnadens karaktär samt bibehålla egenskaper som har betydelse för kvaliteter för dem som bor i och använder byggnaden.

Kvaliteterna kan vara praktiska, till exempel tillgången till tillräckliga förvaringsutrymmen. De kan också vara upplevelsemässiga, till exempel rumssamband och siktlinjer. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 500)

med förslag till ny plan- och bygglag (Proposition 1985/86:1) (på Sveriges riksdags webbplats)

Läs mer om byggnadens karaktärsdrag och innebörden av varsamhet på sidan Varsamhetskravet.

Varsamhetskravet

Alla delar behöver inte alltid vara uppfyllda

En åtgärd som tillgodoser alla tre delar, respekterar, tar tillvara och bibehåller, anses uppfylla varsamhetskravet. En åtgärd kan dock uppfylla kravet på varsamhet även utan att uppfylla alla delar, eftersom kravnivån beror på vilka värden och kvaliteter som byggnaden har före ändringen.

Varsamhetskravet är ett generellt hänsynskrav, men det ska inte tillämpas så att det hindrar att andra väsentliga krav tillgodoses. Däremot kan det påverka nivån på utformningskraven och de tekniska egenskapskraven. 

Utgångspunkten är att alla ändringar ska utföras så att alla krav uppfylls, varsamhetskravet, utformningskraven och de tekniska egenskapskraven. Men om det krävs för att tillgodose varsamhetskravet, får man i ett enskilt fall anpassa utformningskraven och tekniska egenskapskraven. Varsamhetskravet får dock inte användas som skäl för att generellt hålla en låg standard när byggnader ändras (jfr prop. 1985/86:1 sid. 241 och 500).

med förslag till ny plan- och bygglag (Proposition 1985/86:1) (på Sveriges riksdags webbplats)

Förvanskningsförbudet begränsar vid ändring

Vid ändring av en byggnad som är särskilt värdefull gäller, utöver varsamhetskravet, även förvanskningsförbudet.

Förbudet gäller för:

• både ändringar inne i byggnaden och utvändigt 
• både åtgärder som kräver lov- eller anmälan och åtgärder som inte gör det. 

Förbudet kan begränsa vilka ändringar som kan utföras i en byggnad och är ett skäl för att anpassa de tekniska egenskapskraven och utformningskraven vid ändring. Om en åtgärd innebär att man inte kan tillgodose både förvanskningsförbudet och en acceptabel nivå för ett visst tekniskt egenskapskrav eller ett utformningskrav, kan detta leda till att en åtgärd inte kan utföras. 

Vilka kriterier finns för förbudet mot förvanskning vid ändring?

En åtgärd ska uppfylla alla följande kriterier, för att inte anses medföra en förvanskning:

• åtgärden förändrar inte byggnadens karaktärsdrag
• åtgärden skadar inte de egenskaper som ligger till grund för byggnadens eller områdets kulturvärden
• utbyte av byggnadsdelar utförs med material och hantverkstekniker som är anpassade till byggnadens ålder och karaktär.

Även i de fall man i en pågående användning måste göra en ändring av en byggnad, för att kunna fortsätta med användningen, ska åtgärden inte anses vara en förvanskning. Detta beror på att förvanskningsförbudet inte får medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Förvanskningsförbudet kan alltså inte innebära att den verksamhet eller det ändamål som bedrivs för tillfället inte kan fortsätta. 

En åtgärd som behövs för pågående användning kan tillåtas

Under vissa förutsättningar, kan det alltså vara tillåtet att genomföra åtgärder som kan skada byggnadens kulturvärden. Det beror på att förvanskningsförbudet inte får avsevärt försvåra den pågående markanvändningen. När man bedömer om en åtgärd får genomföras ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. 

Därför kan en åtgärd vara tillåten, om den är nödvändig för att man ska kunna fortsätta att använda byggnaden som tidigare, även om åtgärden skadar byggnadens kulturvärden. För att detta ska vara möjligt, behöver det vara en pågående användning som ska tillgodoses. Ett exempel kan vara att en vårdbyggnad behöver installera sprinklers som brandskydd i avdelningar som patienterna inte själva kan utrymma. Om det handlar om att använda byggnaden för en ny verksamhet eller ny användning, då gäller i stället principen att förvanskningsförbudet kan begränsa vilka åtgärder som kan göras och att kraven kan behöva anpassas. 

Hur görs bedömningen av om en byggnad är särskilt värdefull?

För att ta reda på om en byggnad redan är särskilt värdefull, kan man kontrollera om den omfattas av bestämmelser om skydd av kulturvärden eller rivningsförbud. Det framgår i så fall av detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Rivningsförbud och en bestämmelse om skydd av kulturvärden, kan bara användas för byggnader som har bedömts som särskilt värdefulla. Om byggnaden omfattas av sådana bestämmelser är det avgjort att det är en särskilt värdefull byggnad. Detta eftersom sådana bestämmelser bara kan användas för byggnader som är särskilt värdefulla. Även byggnader som omfattas av ett skydd enligt kulturmiljölagen måste anses vara särskilt värdefulla.

Om det inte är avgjort i förväg, det vill säga att byggnaden inte är reglerad med skydd eller förbud i detaljplan, områdesbestämmelser eller annan lag, så behöver man göra en bedömning i det enskilda fallet. Stöd för bedömningen går att hitta i exempelvis bebyggelseinventeringar, kulturmiljöprogram, bevaringsprogram eller liknande som beskriver byggnaden, dess historia och dess värde. Stöd kan också finnas i översiktsplanen. I många fall kan det behövas hjälp av en antikvarie. 

Som stöd för att bedöma om byggnaden kan anses vara särskilt värdefull finns kriterier att använda. Bedömningen behöver göras utifrån en sammanvägd bedömning av hur väl den aktuella byggnaden uppfyller ett eller flera av kriterierna. Det är alltså inte tillräckligt att byggnaden bara uppfyller ett eller flera kriterier, den behöver även vara unik i förhållande till hur stort antal byggnader som finns av den specifika typen. Det kan inte finnas ett stort antal byggnader som är särskilt värdefulla av samma orsak.

Byggnader från före år 1920 är så få i Sverige, att de flesta ses som särskilt värdefulla. Det kan vara motiverat med undantag, till exempel för en byggnad som är så ändrad att den redan tidigare har förlorat sin ursprungliga karaktär. Då kan ändringar tillåtas även om de medför stora förändringar.

Läs mer om kriterierna som ingår i en bedömning om en byggnad är särskilt värdefull på sidan Förvanskningsförbudet.

Förvanskningsförbudet