Avesta, Fagersta, Norberg – gemensamt program för landsbygden

Det är vanligast att kommunerna tar fram en arkitekturstrategi för tätbebyggda områden. I Avesta, Norberg och Fagersta har man satsat på att ta fram en vägledning för den som vill bygga nytt eller bygga om på landsbygden.

Arkitektur och byggnadskonst på landsbygden

I Avesta, Norberg och Fagersta är arbetet med miljö-, plan- och byggfrågor samordnat i den gemensamma Västmanland-Dalarna miljö- och byggförvaltning och man har även en gemensam nämnd för de tre kommunerna.

Framsidan på vägledningen "Bygga på landet". Foto: Avesta Kommun

I Avesta, Norberg och Fagersta finns en ambition om att stödja och uppmuntra invånarna att bygga mer och under 2017 togs en vägledning fram om utformning av bebyggelse på landsbygden. Skriften "Bygga på landet" är beslutad av den gemensamma miljö- och byggnadsnämnden och riktar sig till invånare i kommunerna som planerar att bygga nytt eller bygga om. Aino Leijon, bygglovshandläggare på förvaltningen, berättar att bakgrunden till vägledningen är att många tror att det inte finns några regler att ta hänsyn till när man bygger på landet. Med "Bygga på landet" vill kommunerna fylla en kunskapslucka. Avesta, Norberg och Fagersta är relativt lika varandra. De är inlandskommuner, varav de två första ligger i Västmanland och den sista i Dalarna. Vägledningen är relativt generellt hållen för att passa bebyggelsen i alla tre kommunerna.

Stora värden

Flera av byarna i kommunerna har bedömts ha högt kulturhistoriskt värde och ett flertal är även klassade som riksintresse för kulturmiljövården. För vissa av områdena finns äldre kulturmiljöprogram men dessa fokuserar främst på att beskriva bebyggelsens värden. Dessa beskrivningar kan vara svåra att använda i lovhandläggningen vid prövning av ändringar. Med vägledningen vill kommunerna sprida kunskap och medvetenhet om hur man kan utforma ny-, till- och ombyggnationer så att de harmoniserar med karaktären i landskapet och ansluter till den form och placering som den befintliga bebyggelsen har. Till exempel beskrivs hur färdigritade typhus sällan är anpassade till topografin och ofta har helt andra proportioner och skalor än de äldre husen.

Konkret vägledning

Vägledningen innehåller information och konkreta rekommendationer om byggande framförallt utanför planlagt område. Den beskriver hur det kan ske genom lämplig lokalisering av en byggnad i landskapet och på tomten, genom att exempelvis placera den som ett komplement till befintlig bebyggelse, i ett skogsbryn eller vid en bergknalle. Här ges även rekommendationer kring husets proportioner samt val av material, färg och detaljer. Det betyder inte att det nya behöver byggas på gammalt vis utan att man kan skapa något modernt och samtida men med utgångspunkt i vägledningen.

Syftet med vägledningen är att personer som funderar på att bygga något ska få ta del av rekommendationerna tidigt i planeringsprocessen. Då kan de välja hustyp med stöd av de råd och tips på utformning och placering som finns. Allra bäst är det om den som ska bygga kan ta del av rekommendationerna redan innan de lämnar in sin bygglovsansökan. Om de får med sig råden redan inför ett förhandsbesked finns mer utrymme att fundera över utseende och hustyp innan det slutgiltiga beslutet tas. Aino Leijon som har tagit fram skriften berättar att den framförallt sprids genom kommunernas webbplatser. När medborgare tar kontakt mejlas vägledningen ut så de kan titta igenom den i lugn och ro. Man har inte genomfört några ytterligare kommunikationsinsatser för att sprida vägledningen, men det kan komma att ske i framtiden.

När det gällde utformningen av vägledningen hämtades inspiration från andra likande dokument och olika arkitekturstrategier. Aino bestämde sig tidigt för att ha med en kortfattad vägledning med slutsatser i punktform och som med hjälp av bilder och illustrationer fokuserar på att lyfta positiva och bra exempel på sådant som fungerar.

Stöd i det dagliga arbetet

Utklipp ifrån vägledningen med rekommendationer. Foto: Avesta Kommun

Rekommendationer

• Utgå från platsens förutsättningar och lokala byggnadstraditioner.
• Undvik att bygga breda hus.
• Gör inte husen onödigt låga.
• Välj enkla rätvinkliga husvolymer.
• Låt inte takets volym dominera över fasadens.
• Använd naturliga material och undvik material som försöker efterlikna ett annat. Använd begränsat antal material.
• Dela inte upp fasaden i en överdel och underdel med olika färg och/ eller material. Undvik avskiljande midjeband.
• Välj hellre stående panel än liggande panel.
• Låt inte inglasade uterum dominera över bostadshuset.
• På landet passar oftast ett symmetriskt sadeltak i lutningen 22-34° bäst. Taklutningen 38° kan vara acceptabel i mindre känsliga miljöer. Branta tak bör undvikas eftersom de ger en oproportionellt stor takyta i förhållande till väggarna.
• Uthus kan förses med pulpettak.
• Låt huset ha mer väggyta än fönster. Undvik stora glasade partier.
• Sträva efter att fönstren i så stor utsträckning som möjligt blir lika stora på hela huset. Fönstren bör ha mittpost.
• Var sparsam med detaljer. Allt för mycket utsmyckningar ger ett oroligt intryck.
• Låt inte garage och andra uthus dominera över bostadshuset. Var sparsam med att markera detaljer på garage och uthus. Enligt tradition är bostadshuset alltid finast.
• Använd inte klara och kraftigt lysande färger. Använd istället dova färger som harmoniserar med naturens färger t.ex. falurött, brunt, grönt och grått.
• Använd starkare kulörer endast till detaljer.
• Garage och andra uthus kan målas med Falu rödfärg även om bostadshuset har en annan färg.
• Farstukvistar bör utformas enkelt och förses med sadeltak.

Aino tycker att vägledningen får större tyngd och att förutsägbarheten ökar i och med att vägledningen är antagen av den gemensamma nämnden. Det är ett medvetet val att den ska vara just rådgivande och vägledande. I framför allt dialog med medborgare är det ett stöd att råd och rekommendationer finns nedskrivna och är konkreta. I och med vägledningen tydliggörs skälen till bedömningen i det enskilda fallet och det blir lättare och även mer förutsägbart för den som har ett ärende.

Vägledningen är även ett bra material att använda sig av när det gäller att introducera nyanställda och även för mer erfarna när det gäller att ha stöd i bedömningar och motiveringar av beslut. En konkret situation är till exempel i en diskussion med en sökande om en byggnad uppfyller kraven på god form-, färg- och materialverkan i plan- och bygglagen, PBL. Om byggnadsnämnden inte anser att kravet är uppfyllt, kan vägledningen användas för att förklara och göra lagkravet mer begripligt för den sökande.

Tips på framgångsfaktorer från Avesta, Fagersta och Norberg:

• Begränsa innehållet. Ett omfattande material kan vara svårt att använda och överblicka. Satsa på att göra materialet kortfattat.
• Använd punktlistor. Skapa tydlighet och överskådlighet med hjälp av punktlistor. Det gör det lättare för läsaren att ta till sig av råd och rekommendationer.
• Använd bilder. Genom att använda illustrationer och bilder blir dokumentet tydligt och lättläst.
• Låt någon utomstående läsa. Låt gärna någon som inte jobbar inom området läsa dokumentet för att dubbelkolla att det är lättförståeligt och på rätt nivå för målgruppen.