Avvägning, skador och nyttor

Kommunen har rätt att besluta om ändrad markanvändning, men en fastighetsägare har samtidigt en principiell rätt till pågående markanvändning. Om fastighetsägaren förhindras att fortsätta använda marken på samma sätt som tidigare uppstår en ersättningssituation. Rätten för fastighetsägare och andra sakägare att få ersättning eller kunna kräva inlösen till följd av beslut enligt plan- och bygglagen regleras i lagens 14:de kapitel.

Intresseavvägning

Vid beslut enligt plan- och bygglagen ska det alltid göras en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen.

Dessa intressen har dock olika tyngd i olika situationer. 

En viktig utgångspunkt för lagstiftningen är att samhället har förbehållit sig rätten att besluta om ändrad markanvändning. Därför betalas det inte ut någon ersättning om en fastighetsägare vägras lov för en åtgärd som skulle innebära en ändrad markanvändning. Inte heller om en fastighetsägare inte kan exploatera sin mark på grund av att kommunen inte antar en detaljplan för ett visst område.

Omvänt har emellertid en fastighetsägare en principiell rätt till den pågående markanvändningen. Om fastighetsägaren förhindras att fortsätta använda marken på samma sätt som tidigare, till exempel genom ett vägrat lov, uppstår det en ersättningssituation.

En annan viktig grundbult i systemet är att byggrätten är garanterad under en detaljplans genomförandetid. En planändring under genomförandetiden kan därför leda till ersättning, medan en ändring efter genomförandetidens utgång kan ske utan hänsyn till de rättigheter som uppkom genom detaljplanen.

Dessa utgångspunkter har lett till att vissa beslut och åtgärder enligt plan- och bygglagen är ersättningsgrundande medan andra inte är det. Till viss del bygger systemet även på att vissa situationer av tradition har ansetts ersättningsberättigande. Vilka situationer som kan leda till ersättning är uttömmande reglerat i lagens fjortonde kapitel. Detta innebär omvänt att någon ersättning inte betalas i andra fall än dessa. I den mån ett sådant icke ersättningsgrundande beslut leder till en ekonomisk skada får man således i stället beakta detta i den intresseavvägning som ska göras i plan- eller lovärendet. Om skadan då bedöms vara oskäligt stor i förhållande till det allmänintresse som ska tillgodoses, får beslutet i fråga inte fattas.

Planskada och plannytta

Två andra begrepp är planskada och plannytta. Begreppen finns inte definierade i lag, men med planskada menas värdeminskning och andra kostnader till följd av en detaljplan och med plannytta menas följaktligen värdeökning till följd av en detaljplan.

Utgångspunkten i lagen är att en planskada får tålas och att en plannytta tillfaller fastighetsägaren. En planskada ska därför beaktas vid den intresseprövning som görs när en detaljplan ska antas. Om planskadan blir alltför stor kan detaljplanen inte antas. De undantag som finns från denna grundprincip, det vill säga de planskador som ska ersättas, anges uttömmande i lagens fjortonde kapitel.

I det omvända fallet med plannytta så kan en fastighetsägare normalt tillgodogöra sig en sådan fullt ut. Även från denna grundprincip finns det dock vissa undantag. Ett exempel på detta är reglerna om exploateringsavtal som finns i plan- och bygglagens sjätte kapitel och möjligheten att införa planbestämmelser om att vissa villkor får ställas för att lov ska beviljas. I dessa fall får fastighetsägaren plikta med en del av sin plannytta för att tillgodose vissa allmänna intressen.