Miljökvalitetsnormer utifrån vattenförvaltningsförordningen

Enligt vattenförvaltningsförordningen delas yt- och grundvatten in i enheter som benämns vattenförekomster. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för ekologisk och kemisk status. För grundvattenförekomster finns det miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. Denna sida ger en överblick över systemet för vattenförvaltning och hur miljökvalitetsnormerna är uppbyggda.

Vattenförvaltningen i Sverige

År 2000 antog EU ett gemensamt ramdirektiv inom vattenpolitikens område som syftar till att bevara och förbättra vattenmiljön. Direktivet bygger på gemensamma mål för vatten i alla EU-länder och utgår från hur vattnet rör sig genom landskapet i avrinningsområden. Arbetet för att uppnå ramdirektivets mål måste därför utgå från hela avrinningsområden och inte från administrativa gränser som kommungränser eller planområden.

Direktivet har införts i svensk lagstiftning huvudsakligen genom regler i miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen och genom föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och Sveriges geologiska undersökning, SGU. Sverige är indelat i fem vattendistrikt utifrån huvudavrinningsområden. För varje vattendistrikt är en länsstyrelse utsedd att ansvara för vattenförvaltningen bland annat genom att besluta om en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram för vattendistriktet. Den länsstyrelse som är distriktsansvarig benämns vattenmyndighet, och de övriga länsstyrelserna i distriktet bistår med underlag och bedömningar av vattenförekomsterna i de egna länen. Enligt miljöbalken ska myndigheter och kommuner inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt de åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna beslutar.

Vattenförvaltningen utgår från hur vattnet rör sig genom landskapet. Sveriges fem vattendistrikt är indelade utifrån huvudavrinningsområdena som mynnar utmed kuststräckan för varje distrikt. Klicka på bilden för större format. Illustration: Lise Svensson/Boverket

Vattendistrikt, vattenförekomster och kvalitetskrav

De fem vattendistrikten är indelade i avrinningsområden utifrån hur vattnet rör sig till de olika vattenförekomsterna. En vattenförekomst är ett avgränsat vattenområde som kan vara en sjö, ett helt eller en del av ett vattendrag, eller ett kustområde. Även större grundvattenmagasin utgör vattenförekomster. Vattenmyndigheten ska fastställa kvalitetskrav för ytvattenförekomster, grundvattenförekomster och skyddade områden i vattendistriktet på ett sådant sätt att tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras. Miljökvalitetsnormerna, MKN, utgörs av dessa kvalitetskrav tillsammans med den tidpunkt då kraven ska uppnås.

Större sjöar och vissa delsträckor av vattendrag utgör enskilda vattenförekomster. Varje vattenförekomst tillförs vatten från det egna avrinningsområdet och från uppströms liggande vattenförekomster. Även kustvatten är indelat i avgränsade vattenförekomster. Klicka på bilden för större format. Illustration: Lise Svensson/Boverket

Grundvattenförekomster är geologiska bildningar i jord eller berg med speciellt goda förutsättningar att lagra grundvatten. Tillrinningsområdet för en grundvattenförekomst är hela det område varifrån nederbörd eller annat vatten kan strömma mot och tillföras grundvattenförekomsten. Klicka på bilden för större format. Illustration: Lise Svensson/Boverket

Vad är MKN

MKN är regler om kvalitet på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt. Normerna har beslutats för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. MKN är ett juridiskt styrmedel som utgår från kunskap om vilka störningsnivåer och föroreningsnivåer som människor och miljö kan utsättas för utan fara för påtaglig olägenhet.

Enligt vattenförvaltningsförordningen beslutas MKN för ytvatten och för grundvatten. MKN för ytvatten indelas i normer för ekologisk status och för kemisk status. För grundvatten finns det MKN för kemisk status och kvantitativ status. Status inom vattenförvaltningen kan sägas betyda en vattenförekomsts tillstånd. MKN beskriver den status som ska nås vid en viss tidpunkt. För grundvatten finns också i vissa fall MKN om utgångspunkter för att vända en uppåtgående trend av ett förorenande ämne.

Ytvatten – ekologisk och kemisk status

En grundläggande utgångspunkt för miljökvalitetsnormerna kan något förenklat sägas vara att ytvattenförekomster ska uppnå god ekologisk och kemisk status. För att bedöma vattenförekomstens status finns ett antal olika kvalitetsfaktorer som övervakas och bedöms. Hur dessa ska bedömas framgår av föreskrifter och vägledning från HaV. 

Ekologisk status

Den ekologiska statusen för en ytvattenförekomst bedöms i en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. För att bedöma statusen finns ett system av kvalitetsfaktorer som beskriver vattenförekomsten genom:

• biologiska kvalitetsfaktorer – beskriver tillståndet för växt- och djurlivet i vattenförekomsten,
• fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer – beskriver det fysikaliska och kemiska tillståndet, till exempel näringsämnen, och förekomsten av vissa särskilt förorenande ämnen, till exempel zink,
• hydromorfologiska kvalitetsfaktorer – beskriver hydrologiska och morfologiska egenskaper, till exempel om en vattenförekomst är påverkad av mänsklig aktivitet såsom hårda kajkanter, vandringshinder för fisk i form av en dammanläggning eller pirar och bryggor.

Styrande för bedömning av ekologisk status är huvudsakligen de biologiska kvalitetsfaktorerna medan de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är stödjande för statusbedömningen. Olika uppsättningar av kvalitetsfaktorer används för statusbedömning av sjöar, vattendrag respektive kustvatten.

Exempel på uppsättning av kvalitetsfaktorer för statusbedömning

Sammanställningen utgår från samtliga kvalitetsfaktorer för ekologisk status enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.

Kemisk ytvattenstatus

Den kemiska statusen för en ytvattenförekomst bedöms antingen vara god eller att god kemisk status inte uppnås. Bedömningen grundar sig på att mätvärden och observationer jämförs med gränsvärden för ett antal olika ämnen. Vilka ämnen och vilka gränsvärden som gäller beskrivs i föreskrifter från HaV. Om något av de ingående ämnena överskrider gränsvärdena innebär det att god kemisk status inte uppnås. 

Grundvatten – kemisk och kvantitativ status

För grundvattenförekomster finns det MKN för kemisk och kvantitativ status. För grundvattenförekomster med ökande föroreningshalter finns det också MKN för att vända en uppåtgående trend. Syftet med normerna är att förebygga och begränsa mänsklig förorening av grundvatten, säkerställa en god balans mellan vattenuttag och grundvattenbildning, samt förhindra negativa effekter för växter och djur i anslutning till ekosystem i sjöar och vattendrag och grundvattenberoende ekosystem på land.

På Länsstyrelsens webbplats kan du läsa mer om kemisk och kvantitativ status för grundvatten och vilka ämnen som berörs.

Kemisk status (Viss) (på Länsstyrelsens webbplats)

Kvantitativ grundvattenstatus (Viss) (på Länsstyrelsens webbplats)

SGU är den myndighet som föreskriver om hur MKN för grundvattenförekomster ska bestämmas och hur en grundvattenförekomsts status ska bedömas.

Miljökvalitetsnormer och undantag (på SGU:s webbplats)

Kemisk grundvattenstatus

MKN anger att grundvattenförekomster ska ha en god kemisk status. En grundvattenförekomst bedöms antingen ha god eller otillfredsställande kemisk status. Bedömningen utgår från att jämföra mätvärden i grundvattenförekomsten med riktvärden som fastställts i föreskrifter av SGU.

På SGU:s webbplats kan du läsa mer om klassificering av kemisk grundvattenstatus.

Kemisk grundvattenstatus (på SGU:s webbplats)

Kvantitativ grundvattenstatus

Kvantitativ status handlar om balansen mellan grundvattenbildning och grundvattenuttag. En grundvattenförekomst bedöms ha god kvantitativ status när grundvattennivåerna visar att det råder balans mellan långsiktig grundvattenbildning och uttagsmängd. Kriterierna för god kvantitativ status är:

• Förändringar i grundvattennivåer ska inte leda till saltvatteninträngning eller annan inträngning av förorenade ämnen.
• Grundvattenuttag ska inte ge negativa effekter i anslutna ekosystem.

På SGU:s webbplats kan du läsa mer om kvantitativ grundvattenstatus.

Kvantitativ status (på SGU:s webbplats)

Var hittar jag miljökvalitetsnormerna?

MKN utifrån vattenförvaltningsförordningen och systemet med normer och statusbedömningar för flera tusen vattenförekomster är komplext och informationsrikt. För att informationen ska bli överskådlig, sökbar och för att underlätta rapportering till EU har vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och HaV utvecklat Vatteninformationssystem Sverige, VISS. I VISS finns uppgifter om MKN, statusklassningar, kartor och beskrivningar för alla Sveriges vattenförekomster. Där finns även förslag till åtgärder för att förbättra status och följa MKN för vissa vattenförekomster. I VISS ingår också funktionen VISS-hjälp som ger kortfattad information om olika begrepp, processer och datamängder inom vattenförvaltningen. På Länsstyrelsens webbplats finns VISS och VISS-hjälp.

VISS (på Länsstyrelsens webbplats)

Hjälpsystem för VISS-användare (på Länsstyrelsens webbplats)

För ytterligare information inom MKN och statusbedömningar inom vattenförvaltningen finns vägledning och styrande föreskrifter på HaV:s och SGU:s webbplatser.

Vattenförvaltning av grund­vatten (på SGU:s webbplats)

Nationell vägledning - Vattenförvaltning (på Havs- och vattenmyndighetens webbplats)