Riskbedömning avseende bärförmåga, stadga och beständighet vid ändring

Om en byggherre vill anpassa kraven på bärförmåga, stadga och beständighet vid ändring av byggnad ska en riskbedömning göras. De nya byggreglerna som preciserar kraven börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter vägledning om kraven på varsamhet, förvanskning och särskild byggnad som ska tas hänsyn till vid ändring av en byggnad. Sidan vänder sig till dig som arbetar med att utforma, projektera och genomföra ändringar av en byggnad, och till dig som arbetar med att bedöma om kraven i reglerna är uppfyllda. 

Riskbedömning vid anpassning av kraven

Vid ändring av byggnad är utgångspunkten att den ändrade delen ska uppfylla samma krav på säkerhetsnivå avseende bärförmåga, stadga och beständighet som nya byggnader. Vid ändring finns det dock ett visst utrymme att anpassa kraven. Finns det skäl att anpassa kraven ska det inom ramen för projekteringen vid ändring göras en riskbedömning. Riskbedömningen ska säkerställa att säkerhetsnivån blir godtagbar trots ett eventuellt mildrande av kraven. Därmed blir riskbedömningen ett underlag för att fastställa hur stort anpassningsutrymmet är i det enskilda fallet.

Riskbedömningens innehåll

I riskbedömningen ska byggherren redovisa 

• vilka anpassningar som önskas 
• skälen för anpassningarna
• vilka konsekvenser anpassningen kan ge upphov till. 
• vilka åtgärder som ska vidtas för att risken för människors säkerhet ändå ska bli godtagbar

I bedömningen av vad som är en godtagbar säkerhet kan den tänkta användningen vägas in. Exempelvis så behöver det tas hänsyn till den avsedda användningen för att bestämma lastnivå för nyttig last från inredning och personer.

Vid bedömning av vilka konsekvenser anpassningen medför kan exempelvis dimensioneringsmodeller och regelverk som tillämpades när byggnaden uppfördes användas. Om en beräkning enligt eurokoderna visar att kraven inte uppfylls, men att en beräkning med äldre dimensioneringsmodeller visar att kraven hade uppfyllts, kan det vara en del i bedömningen av potentiella konsekvenser.

När partialkoefficientmetoden togs fram utgick man från befintliga byggnader och gjorde en bedömning av säkerhetsnivåerna hos dessa. Det är därför rimligt att tillåta att äldre dimensioneringsmodeller används vid riskbedömning. Förutsättningen är att en godtagbar säkerhetsnivå kan uppnås för bärverket. Det innebär att man inte kan använda dimensioneringsmodeller som har uppenbara brister, till exempel sådana som uppdaterats efter konstaterade skadefall, eller dimensioneringsmodeller som utifrån tillgänglig kunskap har bedömts som olämpliga även om det för närvarande saknas dokumenterade skadefall. Äldre dimensioneringsmodeller kan vara sådana som tillämpades när byggnaden uppfördes. Exempel på sådana finns i EKS eller BKR, som var Boverkets tidigare konstruktionsregler och i SBN, Svensk byggnorm, som var dåvarande Planverkets föreskrifter.

Äldre regler om byggande

Dimensioneringsmodeller från olika regelverk ska inte blandas i samma beräkning. I de olika regelverken finns koefficienter för bland annat laster, lastkombinationer, hållfastheter och säkerhetsklasser. Dessa är framtagna utifrån olika förutsättningar i olika regelverk. Detta innebär att effekterna av att blanda partialkoefficienter från olika regelverk sällan kan bedömas. Däremot kan värden på karakteristiska laster och karakteristiska hållfastheter från olika regelverk användas om dessa avser samma fraktiler, till exempel den last som i genomsnitt återkommer en gång per 50 år eller den hållfasthet som uppnås i 95 procent av materialet med 75 procents konfidens.

Om riskbedömningen baseras på ett äldre regelverk behöver gällande dimensionerande last anpassas till förutsättningarna för det regelverket. Detta beror på att säkerheten ligger på olika faktorer i olika regelverk. Faktorerna kan vara hållfastheter, laster, lastkombinationer och säkerhetsklasser. 

Anpassning till ökade laster vid användningen av ett äldre regelverk kan göras genom att bedöma den relativa ökningen av en last från ett regelverk till ett annat. Ett exempel är att i Boverkets tidigare konstruktionsregler, BKR, angavs den snölast som i genomsnitt återkom en gång per 50 år på en plats som karakteristiskt värde. Eftersom samma förutsättningar för snölastens karakteristiska värde används i Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet, BSB, kan en direkt jämförelse göras. Om byggnaden uppfördes under BKR och snölasten då var 2,0 kN/m2, men den i dagens regler är 2,5 kN/m2, ska 2,5 kN/m2 användas om byggherren väljer att basera riskbedömningen på BKR.

Tidigare regelverk som byggde på metodiken med tillåtna spänningar, till exempel Svensk byggnorm, SBN, innebär att laster enligt BSB inte kan användas direkt. En bedömning behöver då göras av hur lasterna kan översättas till det äldre regelverket. Före Boverkets Nybyggnadsregler, NR, som gavs ut i slutet på 1980-talet, låg säkerheten i högre utsträckning på materialens hållfastheter än på lasterna. Säkerheten applicerades då genom att ansätta ett lågt värde på den dimensionerande hållfastheten hos materialen. I BSB ligger en större del av säkerheten på lastsidan genom att ett högt värde, till exempel den last som i genomsnitt återkommer en gång per 50 år, används tillsammans med partialkoefficienter. 

Riskbedömning ska alltid dokumenteras

En riskbedömning ska alltid dokumenteras. Riskbedömningen kan även begäras in av byggnadsnämnden som ett underlag inför startbesked. Då handlar det om ärenden där byggnadsnämnden anser att den behövs inför bedömningen om de tekniska egenskapskraven kan antas bli uppfyllda.