Den vanligaste metoden som används för att dimensionera ett bärverk är partialkoefficientmetoden. Kraven på partialkoefficientmetoden ska säkerställa att en byggnad har tillräcklig bärförmåga. Byggreglerna preciserar det tekniska egenskapskravet om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. i plan- och bygglagen, PBL och plan- och byggförordningen, PBF. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025.
Nya bygg- och konstruktionsregler från 1 juli 2025
Denna vägledning handlar om de nya byggreglerna som träder i kraft den 1 juli 2025. Tänk på att de inte går att tillämpa innan dess, utan nu gäller Boverkets byggregler, BBR och Boverkets konstruktionsregler, EKS.
Sidan vänder sig till dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller för bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. Den vänder sig till dig som arbetar med att projektera och bygga och även till dig som arbetar med att bedöma om reglerna är uppfyllda.
Kraven på bärförmåga, stadga och beständighet preciseras i byggreglerna
De grundläggande kraven på bärförmåga, stadga och beständighet finns i plan- och bygglagen, PBL, och plan- och byggförordningen, PBF. Byggreglerna preciserar hur en byggnad ska vara projekterad och utförd, för att uppfylla det tekniska egenskapskravet om tillräcklig bärförmåga, stadga och beständighet.
4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är vä-
sentliga i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för det avsedda ändamålet,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga,
9. hushållning med vatten och avfall,
10. bredbandsanslutning, och
11. laddning av elfordon.
Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Lag (2020:239) .
4 a § En kommun får inte i andra fall än som följer av 4 kap.
12 och 16 §§ eller i fall där kommunen handlar som byggherre eller fastighetsägare, ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, i andra ärenden enligt denna lag eller i samband med genomförande av detaljplaner.
Om en kommun ställer sådana egna krav, är dessa krav utan verkan. Lag (2014:900) .
7 § För att uppfylla det krav på bärförmåga, stadga och beständighet som anges i 8 kap. 4 § första stycket 1 plan- och bygglagen (2010:900) ska ett byggnadsverk vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att den påverkan som byggnadsverket sannolikt utsätts för när det byggs eller används inte leder till
1. att byggnadsverket helt eller delvis rasar,
2. oacceptabla större deformationer,
3. skada på andra delar av byggnadsverket, dess installationer eller fasta utrustning till följd av större deformationer i den bärande konstruktionen, eller
4. skada som inte står i proportion till den händelse som orsakat skadan.
Kraven gäller vid uppförande av nya byggnader och vissa andra anläggningar. Vid ändring av befintlig byggnad gäller andra regler.
Föreskrifterna i 1 kap. gäller vid uppförande av nya byggnader och vid ändring av byggnader för den ändrade delen.
Föreskrifterna i 2–7 kap. gäller vid uppförande av nya byggnader.
Föreskrifterna i 8 kap. gäller vid ändring av byggnader.
Föreskrifterna gäller även på motsvarande sätt i tillämpliga delar vid mark- och rivningsarbeten.
Föreskrifterna gäller även på motsvarande sätt i tillämpliga delar vid uppförande och ändring av andra anläggningar än byggnader, där bristande bärförmåga, stadga och beständighet kan medföra risk för oproportionerligt stora skador, om inte annat särskilt anges.
Föreskrifterna gäller inte bergtunnlar eller bergrum.
Kraven gäller för åtgärder som kräver bygglov eller anmälan. Kraven gäller också för åtgärder som inte kräver bygglov eller anmälan, men då får kraven anpassas och avsteg göras, i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning.
8 § I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.
Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. Lag (2011:335) .
Boverkets nya byggregler börjar gälla den 1 juli 2025. De nya reglerna kan börja tillämpas direkt när de börjar gälla. Under en övergångsperiod är det möjligt att tillämpa äldre regler, Boverkets byggregler (2011:6) - föreskrifter och allmänna råd, BBR, och Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder), EKS, för åtgärder som
kräver bygglov, om ansökan om bygglov kommer in till kommunen före den 1 juli 2026,
kräver anmälan, om anmälan kommer in till kommunen före den 1 juli 2026, eller
inte kräver varken bygglov eller anmälan, om arbetet påbörjas före den 1 juli 2026.
1. Denna författning träder i kraft den 1 juli 2025. 2. Genom författningen upphävs Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder). 3. Äldre bestämmelser får dock tillämpas i den utsträckning som framgår av punkten 3 i övergångsbestämmelserna till Boverkets föreskrifter (2024:14) om ändring i Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd.
1. Denna författning träder i kraft den 1 juli 2025. 3. Äldre bestämmelser får tillämpas på arbeten som a) kräver bygglov om ansökan om bygglov kommer in till kommunen före den 1 juli 2026, b) kräver anmälan om anmälan kommer in till kommunen före den 1 juli 2026, eller c) varken kräver bygglov eller anmälan om arbetena påbörjas före den 1 juli 2026. En förutsättning för att äldre bestämmelser enligt första stycket ska få tillämpas är att samtliga äldre bestämmelser och även äldre bestämmelser enligt övergångsbestämmelserna till Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2024:6) om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m., Boverkets kungörelse (2024:15) om upphävande av Boverkets allmänna råd (2011:27) om analytisk dimensionering av byggnaders brandskydd och Boverkets kungörelse (2024:16) om upphävande av Boverkets allmänna råd (2013:11) om brandbelastning tillämpas.
Du kan läsa mer om när reglerna gäller och övergångsbestämmelser på sidan Bärförmåga, stadga och beständighet.
I Sverige används partialkoefficientmetoden huvudsakligen genom tillämpning av eurokoderna. Detta är den vanligaste metoden för att säkerställa att bärverket får tillräckligt stor säkerhetsmarginal mot brott och därmed uppnå de säkerhetsindex som finns i Boverkets byggregler. Läs mer om hur partialkoefficientmetoden uppfyller säkerhetsindex på sidan om avändning av andra dimensioneringsmetoder.
Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet anger de lastkombinationer och lägsta partialkoefficienter som ska användas samt beskriver hur karakteristiska värden har definierats. I byggreglerna finns partialkoefficienter för
säkerhetsklasser
laster, för olika lastkombinationer
materialegenskaper och bärförmåga, inklusive modellosäkerheter.
Vid dimensionering med partialkoefficientmetoden för att uppnå säkerhetsindex enligt 2 kap. 11 § ska lastkombinationer och partialkoefficienter enligt detta kapitel tillämpas tillsammans med karakteristiska värden för laster och materialegenskaper enligt detta kapitel och 4 kap.
Trots första stycket får andra partialkoefficienter och karakteristiska värden tillämpas om dessa kalibrerats i enlighet med säkerhetsindex i 2 kap. 11 §.
Boverkets byggregler styr även partialkoefficienterna i de svenska bilagorna till eurokoderna, där de nationella parametrarna för Sverige finns.
Om eurokoderna används kan det i enskilda fall behövas fler partialkoefficienter än de som anges i Boverkets byggregler. Då är det lämpligt att använda de partialkoefficienter som anges i den eurokod som används. Om partialkoefficienter från andra kompletterande dokument används behöver byggherren bedöma lämpligheten i att använda dessa partialkoefficienter tillsammans med eurokoderna.
Man får tillämpa andra partialkoefficienter än de i Boverkets byggregler. Läs mer om vad som då krävs på sidan om användning av andra dimensioneringsmetoder.
Den karakteristiska lastnivån och dess fördelningsfunktion är bestämd så att lasten ska vara tillräckligt hög när den kombineras med partialkoefficienter för laster. Detta tillsammans med partialkoefficienter och karakteristiska värden för material ska ge tillräcklig säkerhet mot överskridande av brottgränstillstånd i bärverket vid användning av partialkoefficientmetoden.
För permanenta laster motsvarar det karakteristiska värdet ett medelvärde. Värdet ska alltså minst motsvara ett värde som inte överskrids med en sannolikhet av 50 procent.
Det karakteristiska värdet Gk för en permanent last ska minst motsvara det värde som med en sannolikhet av 50 procent inte överskrids.
För variabla laster motsvarar det karaktäristiska värdet det värde som med en sannolikhet av 98 procent inte överskrids någon gång under ett år. Det kan även uttryckas som att lasten i genomsnitt överskrids en gång under 50 år. Boverket har angett karakteristiska lastvärden för några laster.
Det karakteristiska värdet Qk för en variabel last ska för byggnader minst motsvara det värde som med en sannolikhet av 98 procent inte överskrids någon gång under 1 år.
Om lastens karaktär eller dimensioneringsfallet avsevärt avviker från vad som anges i denna författning får fraktiler eller upprepningstider som bättre motsvarar förutsättningarna användas.
För olyckslaster representerar dock det karakteristiska värdet inte en specifik sannolikhet. I stället antar man att en viss olyckshändelse inträffar och ansätter en last som bärverket ska dimensioneras för. Två exempel är laster vid explosioner respektive påkörning.
Det karakteristiska värdet för en olyckslast ska bestämmas med hänsyn till lastens art.
Laster ska kombineras
För att uppnå rätt säkerhetsnivå ska man kombinera laster som sannolikt uppträder samtidigt. Olika typer av laster behöver dock inte antas uppkomma med sitt högsta dimensionerande värde samtidigt. Detta regleras av att lasterna i en kombination ska multipliceras med olika partialkoefficienter och reduktionsfaktorer. Partialkoefficienten beror också på hur stor osäkerhet som ett lastvärde har. Till exempel har egentyngd lägre partialkoefficient än snölast, eftersom egentyngden kan uppskattas med större noggrannhet.
Lastkombinationer enligt tabell 3:1 ska tillämpas vid dimensionering av bärverk och bärverksdelar i brottgränstillstånd.
Tabell 3:1 Lastkombinationer i brottgränstillstånd
Lasttyp
Lastkombination 1
Lastkombination 2
Permanent last, G, ogynnsam
γd1,2Gk
γd1,35Gk
Permanent last, G, gynnsam
Gk
Gk
Spännkraft, P,
γpPk
γpPk
Variabel last, Q,
ogynnsam huvudlast
γd1,5Qk
-
Variabel last, Q, ogynnsamma övriga laster
γd1,5Ψ0Qk
-
Variabel last, Q,
Gynnsam
0
-
I reglerna finns begreppet huvudlast. Huvudlast är den variabla last som antas uppkomma med sitt högsta värde när lasterna kombineras. Till exempel kan en bärverksdel behöva dimensioneras för antingen högsta vindlast eller högsta nyttiga last. Då ska man beräkna lasteffekterna två gånger, med respektive variabel last som huvudlast, och sedan dimensionera utifrån det värsta av de två fallen. De laster som inte är huvudlast ska då reduceras med hjälp av reduktionsfaktorerna.
Vid dimensionering med partialkoefficientmetoden ska lastkombinationsfaktorer enligt tabell 3:5 och 3:6 tillämpas.
Tabell 3:5 Lastkombinationsfaktorer för nyttiga laster
Last
Kategori
Ψ0
Ψ1
Ψ2
Nyttig last i bostäder, kontor
A, B
0,7
0,5
0,3
Nyttig last i samlingslokaler, affärslokaler
C, D
0,7
0,7
0,6
Nyttig last i lagerutrymmen
E
1,0
0,9
0,8
Nyttig last i utrymmen med fordonstrafik, fordonstyngd ≤ 30 kN
F
0,7
0,7
0,6
Nyttig last i utrymmen med fordonstrafik, fordonstyngd > 30 kN upp till 160 kN
G
0,7
0,5
0,3
Nyttig last på yttertak
H
0
0
0
Tabell 3:6 Lastkombinationsfaktorer för klimatlaster
Last
Ψ0
Ψ1
Ψ2
Snölast i snözon 1 och 1,5
0,6
0,3
0,1
Snölast i snözon 2 och 2,5
0,7
0,4
0,2
Snölast i snözon 3 och uppåt
0,8
0,6
0,2
Vindlast
0,3
0,2
0
Temperaturlast
0,6
0,5
0
Dimensionerande materialvärden
Det dimensionerande materialvärdet bestäms genom att dividera ett karakteristiskt värde för en materialegenskap med en partialkoefficient. Koefficienten är olika för olika material, och beror på hur stor variation materialegenskapen har.
Dimensionerande materialvärden vid dimensionering med partialkoefficientmetoden ska normalt bestämmas enligt
där κ är en faktor för material vars bärförmåga är beroende av fuktförhållanden, volym under spänning och lastens varaktighet, fk det karakteristiska värdet på materialegenskapen som avses och γM partialkoefficient för materialegenskapen inklusive modellosäkerhet och måttavvikelser.
Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet anger partialkoefficienter för betong, stål, samverkanskonstruktioner, trä och aluminium. För andra material ska man säkerställa att eventuella partialkoefficienter i produktstandarder eller andra dokument uppfyller de övriga kraven.
Karakteristiska materialvärden representerar en sannolikhet Om eurokoderna används står de karakteristiska värdena i eurokoderna för respektive material.
För de flesta material är det karakteristiska värdet 5-procentsfraktilen av den statistiska fördelning som är lämplig för materialet. Det är antingen nedre eller övre 5-procentsfraktilen som avses, beroende på vad som är ogynnsamt. Med nedre 5-procentsfraktilen menas att materialet kan förväntas ha ett högre värde än 5 procent av urvalet, för en viss parameter.
Det är tillåtet att använda karakteristiska värden med en annan definition, om de också används när partialkoefficienterna kalibreras. Till exempel gäller detta hållfasthet i stål, där det finns ett nominellt nedre värde, som allt stål anses vara bättre än.
Vid användning av partialkoefficientmetoden ska egenskaper hos byggprodukter och material beskrivas med karakteristiska värden.
Det karakteristiska värdet i brottgränstillstånd ska definieras som nedre eller övre 5-procentsfraktilen beroende på vad som är ogynnsamt vid dimensioneringen.
Trots andra stycket är det nedre karakteristiska värdet för materialhållfasthet för stål ett nominellt värde som motsvarar ett minimivärde.
Trots andra stycket är det karakteristiska värdet för materialhållfasthet för murverk medelvärdet.
Särskilda regler för geokonstruktioner
För geokonstruktioner gäller särskilda regler för att kombinera laster och använda partialkoefficienter. För de flesta geokonstruktioner, till exempel sponter, plattor och stödkonstruktioner, ska man använda
lastkombination 1 och 2 för laster från ovanliggande byggnader
lastkombination 4 för geotekniska laster, till exempel jordtryck eller annan påverkan som sker genom marken.
Vid dimensionering av geokonstruktioner med partialkoefficientmetoden ska partialkoefficienter för jordparametrar enligt tabell 3:18 tillämpas. Partialkoefficienter för bärförmåga, γR, ska sättas till 1,0. För laster från ovanliggande byggnader ska lastkombinationer och partialkoefficienter enligt 6 § tillämpas. För geotekniska laster får lastkombinationer och partialkoefficienter enligt 10 § tillämpas.
Tabell 3:18 Partialkoefficienter för jordparametrar
Jordparameter
γM
Friktionsvinkel
1,3
Kohesion
1,3
Odränerad skjuvhållfasthet
1,5
Enaxlig tryckhållfasthet
1,5
Tunghet
1,0
Partialkoefficienter för materialegenskaper finns i tabell 3:18 i Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet. Partialkoefficienten för bärförmåga sätts till 1,0. Det innebär att för de flesta geokonstruktioner sätts säkerheten på laster och material precis som för bärverk ovan mark. Det motsvarar det som i EKS benämndes dimensioneringssätt 3.
För geoteknisk bärförmåga i pålar ska man dock använda lastkombination 1 och 2 i 3 kapitlet i Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet för alla laster. Partialkoefficienterna för jordparametrar sätts till 1,0. Partialkoefficienter för bärförmåga finns i tabell 3:19 i Boverkets byggregler om bärförmåga, stadga och beständighet. Det innebär att säkerheten läggs på lasten och bärförmågan, men inte på materialegenskaperna. Det motsvarar det som i EKS benämndes dimensioneringssätt 2.
Trots 26 § ska vid dimensionering av pålar för geoteknisk bärförmåga partialkoefficienter för bärförmåga enligt tabell 3:19 tillämpas. Partialkoefficienter för jordparametrar, γM, ska sättas till 1,0. För laster ska lastkombinationer och partialkoefficienter enligt 6 § tillämpas.
Tabell 3:19 Partialkoefficienter för bärförmåga
Bärförmåga avser
γR, slagna pålar
γR, grävpålar och CFA-pålar
Spets
1,2
1,3
Mantel (tryck)
1,2
1,3
Total/kombinerad (tryck)
1,2
1,3
Mantel (drag)
1,3
1,4
Det karakteristiska värdet på geotekniska parametrar tas ofta fram genom laboratorie- och fältförsök i kombination med erfarenhet. Det innebär att värdet inte nödvändigtvis representerar en fraktil för en statistisk fördelning.
Trots 13 § ska det karakteristiska värdet för en geoteknisk parameter grundas på resultat och härledda värden från laboratorie- och fältförsök, kompletterade med väletablerad erfarenhet, och ska väljas genom försiktig värdering av det värde som påverkar uppkomsten av ett gränstillstånd.
Den mest ogynnsamma kombinationen av undre och övre värden på av varandra oberoende parametrar ska tillämpas.
