Brandtekniska klasser

I byggreglerna om brandskydd används ett stort antal brandtekniska klasser. Samtliga dessa är harmoniserade och ska användas av alla länder inom EU:s inre marknad. Vilken klass som gäller i en viss situation bestäms däremot av varje enskilt land och framgår av Boverkets byggregler om brandskydd. Byggreglerna om brandskydd preciserar det tekniska egenskapskravet om säkerhet i händelse av brand i plan- och byggförordningen, PBF. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter övergripande vägledning om vilka regler som gäller för säkerhet i händelse av brand i byggnader. Vägledningen beskriver även hur byggregelsystemet är uppbyggt samt hur kraven på säkerhet i händelse av brand, bland flera krav, ska uppfyllas. Sidan vänder sig till dig som professionellt arbetar med dessa frågor.

Kraven på säkerhet i händelse av brand preciseras i byggreglerna

Det grundläggande kravet på säkerhet i händelse av brand finns i plan- och bygglagen, PBL. Kravet på säkerhet i händelse av brand utvecklas och förtydligas i plan- och byggförordningen, PBF. I byggreglerna om brandskydd, Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2024:7) om säkerhet i händelse av brand i byggnader, preciseras sedan hur en byggnad ska vara projekterad och utförd, för att uppfylla det tekniska egenskapskravet säkerhet i händelse av brand.

I första kapitlet i byggreglerna om brandskydd finns regler om bland annat tillämpningsområdet, byggprodukter, projektering, utförande, kontroll och dokumentation.

Innebörden av brandtekniska klasser

Innebörden av de brandtekniska klasser som används i byggreglerna om brandskydd fastställs genom hänvisning till de beslut som EU-kommissionen har tagit om brandtekniska klasser för byggprodukter.

Besluten ligger till grund för vilka klasser som ska finnas och utgör underlag för den europiska standardiseringens arbete med att ta fram gemensamma klassificeringssystem och provningsmetoder för de olika klasserna.

De beslut som hänvisas till är:

• kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/1681 av den 6 mars 2024 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 genom fastställande av prestandaklasser med avseende på byggprodukters brandmotstånd
• kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/364 av den 1 juli 2015 om klassificering av byggprodukters reaktion vid brandpåverkan enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011
• 2000/553/EG: kommissionens beslut av den 6 september 2000 om genomförande av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande prestanda vid utvändig brandpåverkan hos taktäckningsmaterial.

Av dessa beslut följer att de brandtekniska klasser som definieras genom klassifikationsstandarderna i serien SS-EN 13501 del 1 till 6 ska tillämpas. Vill man veta mer om innebörden av en specifik klass framgår detta av respektive klassifikationsstandard. Som byggherre eller projektör som ska uppfylla kraven i reglerna räcker det dock normalt att förvissa sig om att respektive klass har uppfyllts genom val av rätt produkt eller konstruktionslösning.

En genomgång av de vanligaste klasserna finns nedan.

Klasser för brandmotstånd

Med brandmotstånd avses konstruktioner eller produkters förmåga att motstå brand under en viss tid. Det kan exempelvis handla om att en pelare ska bibehålla sin bärförmåga (brandteknisk klass R) eller att en vägg ska förhindra brandspridning till ett annat rum (brandteknisk klass EI).

Följande huvudklasser finns för brandmotstånd:

• R – bärförmåga vid brand
• E – integritet, det vill säga täthet mot brand och brandgaser
• I – isolering, det vill säga begränsning av temperatur på icke brandutsatt sida
• W – skydd mot strålning, det vill säga begränsning av strålning på icke brandutsatt sida.

I och W måste alltid kombineras med klassen E, exempelvis EI 30 eller EW 60. Klassen W kan inte heller kombineras med I eftersom W med automatik är uppfyllt om I är uppfyllt. Exempelvis finns klassen EW 60 men inte EIW 60 då den innefattas av EI 60. 

Följande tilläggsklass finns för brandmotstånd

• M – motstånd mot mekanisk påverkan efter brand.  

Klassen M kan enbart kombineras med ett specifikt brandmotstånd och anges då efter tidsangivelsen, exempelvis REI 90-M. 

Egenskapen för brandmotstånd kombineras alltid med en specifik tid. I byggreglerna om brandskydd används begreppet klassificeringsperiod för dessa bestämda tidsintervall. De brandmotståndstider som finns kommer från klassifikationsstandarden för brandmotstånd (SS EN 13501–2) och är följande: 10, 15, 20, 30, 45, 60, 90, 120, 180, 240 och 360 minuter. 
 
I flera regler i byggreglerna om brandskydd anges att brandmotståndet får minskas eller ska ökas med en eller två klassificeringsperioder under vissa förhållanden. En (1) sådan minskning eller ökning innebär att ett (1) hopp görs i listan ovan.  
 
Om installation av exempelvis ett sprinklersystem gör att brandmotståndet kan minskas med en klassificeringsperiod innebär det att den lägre klassen till vänster om den tidigare angivna klassen får användas. Minskning är därmed inte alltid samma antal minuter utan kan variera. 

Särskilda klasser för dörrar och öppningsbara fönster

Det är alltid dörren eller fönstret som helhet inklusive karm och tillbehör som testas och får en brandteknisk klass. Den brandtekniska klassen är därför endast giltig för de kombinationer av dörr eller fönster och tillbehör som är testade och godkända tillsammans. 

Särskilt om I-kravet

I står för isolering och är ett krav på att maximal temperaturhöjning på den icke brandutsatta sidan får vara högst 140 °C och max 180 °C i enstaka punkter. I den europeiska standarden för branddörrar och öppningsbara fönster finns två varianter I₁ och I₂, beroende på var man mäter temperaturen vid provning. I₁ är ett något hårdare krav än I₂ till följd av att mätpunkter är placerade närmare karmen. Eftersom byggreglerna om brandskydd anger den lägre kravnivån I₂ kan därför det något högre kravet I₁ också användas. Det är därför inte alltid säkert att indexen 1 eller 2 skrivs ut på ritningar och liknande, utan bara stora I, exempelvis EI 60 där dörrkravet formellt är EI2 60. 
 
Eftersom dörrar och fönster, inklusive montering provas i en så kallad brandugn där man kontinuerligt kontrollerar de olika kriterierna kan samma produkt få olika klasser beroende på när respektive funktion fallerar. Exempelvis kan en dörr i en provning få resultatet EI₂ 30, EW 60, E 90. Det är sedan upp till tillverkaren om de vill deklarera alla klasser eller endast välja den som de anser lämplig att marknadsföra för en viss användning.

Vad innebär klass C0-C5 för dörrar med självstängande funktion? 

Dörrar med dörrstängare ska vara utformade med dörrstängare i någon av klasserna C1–C5. 

Att branddörrar ska förses med en självstängande funktion markeras med att brandmotståndsklassen för dörrar har en tilläggsklass i någon av klasserna C0 till C5. Exempelvis betecknar EI₂  60-C5 en dörr med en timmes brandmotstånd och med dörrstängare avsedd för dörrar som används mycket ofta. När krav på dörrstängare ställs i byggreglerna om brandskydd avses klasserna C1-C5, eftersom klass C0 inte får användas. 

Vad de olika C-klasserna innebär framgår av nedanstående tabell: 

Observera att det vid CE-märkning är branddörren inklusive tillhörande dörrstängare som testas som en helhet och sedan får beteckningen EI₂ 30-C3 eller liknande. En dörrstängare i sig har ingen egen brandmotståndsklass eller märkning i klass C0-C5 men det går om den är CE-märkt som enskild produkt att utläsa av dess prestandadeklaration att den genomgått normal slitageprovning, vilket brukar vara 500 000 cykler.

Vad innebär det att dörrstängare ska utföras i klass C1-C5?

I reglerna anges inte vilken klass för självstängning som ska användas vid vilket tillfälle annat än att klass C1-C5 ska användas. Det är upp till byggherren att avgöra vilken dörrkombination som denne anser mest lämplig med avseende på avsedd användning, pris, behov av framtida underhåll med mera. En lägre självstängningsklass kan kanske vara billigare i inköp men kräva större underhåll eller behöva bytas ut under byggnadens livslängd.

Självstängande dörrar med klass C0 får däremot som framgått ovan inte användas där det ställs krav i byggreglerna om brandskydd på att dörrstängningsfunktion ska finnas. Anledningen är att självstängande dörrar med klass C0 inte har någon fastställd prestanda.

Röktäthetsklasser S_a3 och S₂₀₀

Det finns två olika röktäthetsklasser som används i byggreglerna, S_a3 och S₂₀₀. S₂₀₀ hette tidigare S_m och är rent tekniskt samma sak, vilket innebär att dörrar märkta S_m kan användas där kravet är S₂₀₀. Klassen S_a3 motsvaras av den tidigare klassen S_a som har delats upp i S_a3 och S_a4. S_a4 har ett högre krav på täthet för alla fyra sidor runt dörren, medan S_a3 kan ha en glipa vid tröskeln och därmed motsvarar den tidigare S_a-klassen. Det innebär att dörrar märkta S_a4 kan användas där kravet är S_a3. Eftersom byggreglerna om brandskydd accepterar både S_a3 och S_a4 är det inte säkert att indexen 3 eller 4 alltid skrivs ut på ritningar och liknande, exempelvis EI 30-S_aC i stället för det formella kravet EI₂ 30-S_a3C1.

Klassen S_a3 är ett krav som testas med rök i rumstemperatur (index a står för ambient temperature). Krav på klassen S₂₀₀ testas med medelvarm rök (200 °C). För S_a3 är det möjligt att ha en springa vid tröskeln, vilket det inte är för S₂₀₀.

Hur täta är branddörrar utan röktäthetsklass S?

En vanlig branddörr i till exempel klass EI₂ 30 har ingen säkerställd röktäthet men är ändå ganska tät mot brandgaser. E-kravet mäts genom att varma brandgaser och sticklågor inte får tränga igenom dörren eller karmen på ett sätt som gör att antändning kan ske på andra sidan, vilket i sig garanterar en viss täthet. Fram till 2012 var därför E-kravet också nivåsättande för brandgastäthet även för dörrar mot utrymningsvägar. Kravet på EI-klass, särskilt i kombination med krav på ljudisolering, innebar därför att svenska lägenhetsdörrar generellt hade ett relativt bra skydd mot rökspridning även innan S-kravet infördes.

Undantag för dörrar i brännbart material

För dörrar i obrännbart material, till exempel ståldörrar, kan det vara svårt att uppfylla I-kravet under en längre tid på grund av värmegenomföring i genomgående konstruktionsdelar och liknande. I byggreglerna om brandskydd finns därför ett undantag med ett alternativt sätt att välja brandteknisk klass för branddörrar. Detta innebär till exempel att i stället för en dörr i klass EI₂ 60 kan en dörr som uppfyller båda klasserna EI₂ 15 och EW 60 accepteras.  

Undantaget finns eftersom sådana dörrar mot bakgrund av beprövad erfarenhet ändå är tillräckligt säkra och för att undvika onödigt höga kostnader. Av samma anledning accepteras för obrännbara dörrar även något högre temperaturstegring på den icke brandutsatta sidan (maximalt 280 °C i genomsnitt och maximalt 330 °C i enstaka punkter).

Undantaget med högre temperaturer kommer dock att fasas ut under de närmaste åren när samexistensperioden för branddörrar löper ut och CE-märkning blir obligatorisk. För ytterdörrar skedde detta den 1 november 2019. Alla branddörrar som är avsedda att användas som ytterdörrar måste sedan dess vara CE-märkta och följa de europeiska klasserna när de sätts på marknaden (säljs/lämnar fabriken). De flesta branddörrar är dock innerdörrar och där är CE-märkning fortfarande inte möjlig då innerdörrsstandarden inte är klar. Observera att vanliga lägenhetsdörrar som inte utgör skydd mot yttre klimat i form av väder och vind räknas som innerdörrar.

Även vissa luckor bör kunna följa principerna med undantag i den mån de har betraktats som en mindre dörr och följt dörrstandarden vid brandprovning. 

Särskilda krav för hissdörrar

Eftersom brandmotstånd för hissdörrar inte omfattas av EU-kommissionens beslut om brandmotstånd finns i byggreglerna ett undantag som anger att avskiljande förmåga får verifieras på annat sätt. Till exempel kan den brandavskiljande förmågan verifieras genom hissdörrar som uppfyller kraven i SS EN 81–58:2018. För hissdörrar verifierade enligt SS EN 81–58:2018 ställs därutöver även krav på brandgasventilation av hisschaktet eller utformning med trycksättning. Anledningen till det är att hissdörrar enligt standarden SS EN 81–58:2018 inte har samma täthet som dörrar utformade enligt den vanliga dörrstandarden, trots att de kan ha samma beteckning, exempelvis EI 60. Det beror på att hisstandarden särskilt har anpassats till teleskopsdörrars egenskaper. 
 
System med trycksättning tillåts som alternativ till brandgasventilation för att underlätta utformningar av höga byggnader försedda med trapphus Tr1 eller trapphus Tr2 och räddningshiss. Trycksättning av ett hisschakt innebär att risken för brandgasspridning via hisschaktet minskar och har därmed motsvarande effekt som brandgasventilation av hisschaktet. 

Klasser för reaktion vid brandpåverkan

Material- och ytskiktsklasser benämns reaction to fire eller reaktion vid brandpåverkan och visar på materialens reaktion vid en inledande brandpåverkan. De brandtekniska klasserna som förklaras nedan återfinns i klassifikationsstandarden för reaktion vid brandpåverkan SS-EN 13501–1. 
 
Brandklasserna som gäller för ytskikt på väggar och tak består av en huvudklass (A1-F) och tilläggsklasser för om det förekommer brinnande droppar och mängden brandgaser (rök). 
 
Bakgrunden till klasserna är hur byggprodukten skulle bidra till brandens utveckling om den fanns på både på väggar och på tak i ett rum. Det kan provas genom ett standardiserat rumsbrandtest (SS-ISO 9705 room corner test). Produkter som inte alls eller mycket lite bidrar till brandens utveckling hamnar i klass A eller B. Produkter som gör att rummet riskerar att bli övertänt efter en viss tid hamnar i klass C eller D och produkter som ger en mycket snabb övertändning får klass E. Klass F betyder att produkten inte klarar några krav avseende reaktion vid brandpåverkan, alternativt att den inte är provad. Med övertändning menas att i princip hela rummet är involverat i branden och även de varma brandgaserna i taket fattar eld. 
 
För att inte behöva utföra storskaliga tester för alla typer av byggprodukter har andra mindre provningsmetoder utvecklats i syfte att ge motsvarande resultat. För klass A1 och A2 används särskilda obrännbarhetstest (SS-EN-ISO 1182 och SS-EN-ISO 1716). För klass A2 till D används den så kallade SBI metoden (SS-EN 13823). Det är även i den produktion av brandgaser och brinnande droppar mäts varför de egenskaperna bara kan redovisas fullt ut i de klasserna. För klass E används en enklare testmetod med en liten gaslåga (SS-EN 11925), där även brinnande droppar observeras. 

I tabellen nedan ges exempel på de olika klassernas egenskaper i ett särskilt brandförlopp samt typiska produkter inom respektive klass.  
 
Observera att man i det enskilda fallet måste kontrollera produktens prestandadeklaration för att ta reda på vilken klass den har. Brandegenskaperna kan nämligen variera mellan olika liknande produkter, till exempel för olika typer av cellplast. 

Tändkällan är en gaslåga som placeras i hörnet vilket är den plats i rummet som gör att en brand kan utvecklas extra snabbt. En tändkälla på 100 kW motsvarar ungefär en brand i en papperskorg. 
 
Huruvida ett rum blir övertänt eller inte har stor betydelse för risken för brand- och brandgasspridning till övriga byggnaden och möjligheterna att utrymma i närheten av branden. Byggreglerna reglerar å andra sidan inte möblering och lös inredning i byggnaden. Enbart genom till exempel brand i en större stoppad soffa kan det frigöras tillräckligt med energi för att en övertändning ska kunna inträffa i ett litet rum även om rummet har obrännbar vägg- och takbeklädnad. Man kan se det som att byggreglerna säkerställer att byggnaden i sig inte ska vara farlig genom att exempelvis en brand i en papperskorg inte leder till mycket snabb övertändning av hela rummet. 

Brinnande droppar och begränsning av brandgaser

Följande klasser finns för brandgaser: 

• s1 byggnadsdelen får avge mycket begränsad mängd med brandgaser. 
• s2 byggnadsdelen får avge begränsad mängd med brandgaser.
• s3 inget krav på begränsad produktion av brandgaser.

Följande klasser finns för brinnande droppar:

• d0 brinnande droppar eller partiklar får inte avges från byggnadsdelen.
• d1 brinnande droppar eller partiklar får avges i begränsad mängd.
• d2 inget krav på begränsning av brinnande droppar och partiklar. 

Klass A1 behöver inte kombineras med några tilläggsklasser då det är i princip helt obrännbara produkter. Klass A2 till D ska alltid kombineras med båda underklasserna s och d. Klass E kan bara kombineras med d2 om inget droppkrav uppfylls. E-d2 återfinns däremot inte i byggreglerna om brandskydd varför klass E är den lägsta nivå som gäller där det ställs krav i reglerna. 
 
Observera att både huvudklassen och underklasserna för brandgaser och brinnande droppar ska uppfyllas om det finns ett krav i byggreglerna. Om kravet exempelvis är lägst D-s2,d0 är en produkt som uppfyller D-s1,d0 godkänd medan C-s1,d1 inte duger då droppkravet inte är uppfyllt. Klass A1 är däremot alltid godkänt även om tilläggsklasserna inte kan redovisas.  

Brandklasser för rörisolering

Ett liknande system som för ytskikt finns för rörisolering, då används indexet L som står för linear products, exempelvis C_L-s3,d0. 
 
Kraven på rörisolering motsvarar klasserna för ytskikt och innebär i princip att där ytskiktskravet är av klass B ska rörisolering normalt vara av klass B_L och så vidare.

Brandklasser för golv

Ett liknande system som för ytskikt finns för golvbeläggningar men är inte kopplat till rumsbrandstestet då golvmaterial normalt blir involverat i en brand i ett något senare skede. Golvmaterial ska därför inte användas i tak och på väggar då de kan leda till mycket snabba brandförlopp. För golvmaterial används indexet fl som står för floor, exempelvis C_fl-s1. Något droppkrav finns inte för golv beroende på att det inte droppar uppåt.  

Brandklasser för kablar

Även för kablar finns ett liknande brandklassificeringssystem där indexet ca används som står för cable, exempelvis D_ca-s2,d2. En mindre skillnad är att det finns två B-klasser istället för två A-klasser. Med kablar avses såväl elkablar som signalkablar för tele- och datatrafik. Observera att det är kablarnas bidrag till branden som klasserna avser. Huruvida kabel fortsätter att fungera om den utsätts för brand finns det andra särskilda standarder och system för. 
 
Förutom krav på droppar och brandgaser finns även underklasser för sura och frätande brandgaser i klasserna a1-a3 (acidety). Något krav på särskild begränsning av sura och frätande brandgaser finns inte i byggreglerna om brandskydd varför klassen a inte används och det är frivilligt att deklarera den. 
 
Krav på kablars brandegenskaper gäller i alla byggnader. Observera att byggreglerna gäller fasta installationer för byggnadens funktion. Lös inredning som förlängningssladdar, högtalarkabel till hemmabio och liknande regleras inte i byggreglerna.