Brandbelastning

Brandbelastningen är en parameter i byggreglerna om brandskydd som är av betydelse för brandmotståndstiden hos bärande och brandavskiljande konstruktioner samt nivån på skyddet mot omfattande brandspridning. Byggreglerna om brandskydd preciserar det tekniska egenskapskravet om säkerhet i händelse av brand i plan- och byggförordningen, PBF. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter övergripande vägledning om vilka regler som gäller för säkerhet i händelse av brand i byggnader. Vägledningen beskriver även hur byggregelsystemet är uppbyggt samt hur kraven på säkerhet i händelse av brand, bland flera krav, ska uppfyllas. Sidan vänder sig till dig som professionellt arbetar med dessa frågor.

Kraven på säkerhet i händelse av brand preciseras i byggreglerna

Det grundläggande kravet på säkerhet i händelse av brand finns i plan- och bygglagen, PBL. Kravet på säkerhet i händelse av brand utvecklas och förtydligas i plan- och byggförordningen, PBF. I byggreglerna om brandskydd, Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2024:7) om säkerhet i händelse av brand i byggnader, preciseras sedan hur en byggnad ska vara projekterad och utförd, för att uppfylla det tekniska egenskapskravet säkerhet i händelse av brand.

I andra kapitlet i byggreglerna om brandskydd finns regler om dimensionerande förutsättningar, tekniska system och övriga anordningar. Reglerna syftar till att förenkla och underlätta läsbarheten av reglerna i övriga kapitel genom att gruppera och samla regler för dimensionerande förutsättningar, tekniska system och övriga anordningar.

Reglerna i andra kapitlet är ett komplement till reglerna i övriga kapitel i byggreglerna om brandskydd. De ska därför bara tillämpas tillsammans med regler från övriga kapitel. Reglerna i andra kapitlet kan därmed sägas vara en förlängning av de preciserade kraven i tredje till åttonde kapitlet.

Begrepp

Vägledning till begrepp som används i byggreglerna om brandskydd finns på sidan Begrepp och definitioner i brandskyddsreglerna.

Begrepp och definitioner i brandskyddsreglerna

Brandbelastning

Den dimensionerande brandbelastningen är en parameter i byggreglerna om brandskydd som är av betydelse för brandmotståndstiden hos bärande och brandavskiljande konstruktioner samt nivån på skyddet mot omfattande brandspridning.

Den dimensionerande brandbelastningen för en brandcell ska bestämmas genom den sammanlagda mängden permanent och variabel brandbelastning i brandcellen.

Nedan förklaras vad permanent respektive variabel brandbelastning är för något och hur de ska bestämmas.

Permanent brandbelastning

Permanent brandbelastning är brännbara byggnadsdelar som inte visar någon, eller endast försumbar, variation över tid av mängden material och dess förbränningsbeteende. Exempel på permanent brandbelastning är brännbart byggnadsmaterial inklusive den bärande konstruktionen, isolering, ytskikt, beklädnad och permanent installerad teknisk utrustning.

Permanent brandbelastning ska utgöras av brandenergi som inte är skyddad på ett sådant sätt att det är låg sannolikhet att den involveras i ett fullständigt brandförlopp inklusive avsvalningsfasen. Med brandenergi avses den totala mängd energi som kan frigöras vid ett fullständigt brandförlopp. Brandenergi bör inte betraktas som skyddad utan att det kan styrkas. Till exempel med stöd i relevant litteratur eller genomförda försök.

Det är möjligt att använda en schablon på 200 MJ/m² golvarea för permanent brandbelastning under vissa förutsättningar. Schablonen syftar till att inkludera sådant som till exempel fast inredning, lister, dörrblad, fönsterkarmar, eventuella brännbara ytskikt och brännbara underlag, så som golvspånskivor. Om schablonen används är det inte nödvändigt att bestämma den permanenta brandbelastningen på annat sätt. Schablonen för permanent brandbelastning får användas i följande situationer:

• i byggnader som har högst fyra plan ovan mark
• om stommens brandenergi inte kan bidra till eller påverka brandförloppet i mer än begränsad omfattning
• om stommen är skyddad av beklädnad av obrännbart material i brandteknisk klass K260 och den variabla brandbelastningen är högst 600 MJ/m²
• om stommen är skyddad av automatisk vattensprinkleranläggning, den variabla brandbelastningen är högst 600 MJ/m² och byggnaden har högst åtta plan ovan mark.

Det är tillräckligt att en enda av punkterna ovan uppfylls för att schablonen ska få användas. För byggnader där schablonen inte kan tillämpas är det nödvändigt att genom annat underlag och fackmässiga metoder bestämma den permanenta brandbelastningen.

Nedan beskrivs varje punkt mer ingående.

Byggnader med högst fyra plan ovan mark

Den permanenta brandbelastningen får alltid ansättas till 200 MJ/m² i byggnader med högst fyra plan ovan mark. Detta gäller oavsett hur stor den variabla brandbelastningen är och vilka skyddssystem som finns i övrigt. Antalet plan kan bestämmas på samma sätt som när antalet plan bestäms vid indelning i byggnadsklasser. Till exempel med avseende på teknikrum på tak och liknande.

Begränsat bidrag till branden

Den permanenta brandbelastningen får ansättas till 200 MJ/m² i byggnader där stommens brandenergi inte kan bidra till eller påverka brandförloppet i mer än begränsad omfattning.

För att tillämpa schablonen ska följande förutsättningar samtidigt vara uppfyllda:

• Stommen kan enbart tillföra en liten mängd brandenergi till den permanenta brandbelastningen.
• Stommen kan inte förväntas ha inverkan på branddynamiken i ett utrymme i någon nämnvärd utsträckning. Till exempel förväntas avsvalningsfasen initieras och fortgå efter den variabla brandbelastningen brunnit upp.

Exempel på byggnader som normalt uppfyller detta är byggnader med obrännbar stomme och byggnader med träregelstomme som är tillräckligt skyddad av obrännbar beklädnad och obrännbar isolering.

Inklädnad

Den permanenta brandbelastningen får ansättas till 200 MJ/m² i byggnader där stommen är skyddad med en beklädnad av obrännbart material i brandteknisk klass K₂60 och den variabla brandbelastningen är högst 600 MJ/m². Stommen kan då anses vara skyddad från brandpåverkan under ett brandförlopp och det går därför att bortse från stommens bidrag till brandbelastningen.

Klassen K₂60 innebär att bakomliggande material är skyddat från antändning, förkolning och andra skador under 60 minuter standardbrand. Om den variabla brandbelastningen är större än 600 MJ/m² kan K₂60 inte förutsättas vara ett tillräckligt skydd eftersom en sådan brand kan förväntas pågå längre.

Automatisk vattensprinkleranläggning

Den permanenta brandbelastningen får ansättas till 200 MJ/m² i byggnader som är försedda med en automatisk vattensprinkleranläggning förutsatt att byggnaden har högst åtta plan ovan mark och den variabla brandbelastningen är högst 600 MJ/m². Stommen kan då anses vara skyddad från brandpåverkan under ett brandförlopp och det går därför att bortse från stommens bidrag till brandbelastningen.

Den automatiska vattensprinkleranläggningen behöver ha ett sådant täckningsområde att stommen kan anses skyddad. Vid riskklassificering och övrig kravställning av den automatiska vattensprinkleranläggningen behöver hänsyn tas till de risker stommen innebär i den aktuella byggnaden i syfte att systemet utformas för att ge ett tillräckligt skydd.

Boendesprinklersystem kan inte tillgodoräknas för att tillämpa schablonen. För flerbostadshus är det dock tänkbart att vissa boendesprinklersystem, eventuellt med kompletteringar för att öka tillförlitlighet och förmåga, kan motsvara det skydd som en automatisk vattensprinkleranläggning innebär. En utformning med boendesprinklersystem måste dock alltid verifieras genom analytisk dimensionering utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Hänsyn kan då tas till exempelvis byggnadens användning, förväntade brandförlopp, storlek på brandceller och brandskyddet i övrigt.

Antalet plan i byggnaden kan bestämmas på samma sätt som när antalet plan bestäms vid indelning i byggnadsklasser. Till exempel med avseende på teknikrum på tak och liknande.

Variabel brandbelastning

Variabel brandbelastning är brännbart material som till mängd och förbränningsbeteende kan variera över tid. Exempel på variabel brandbelastning är lagervaror, flyttbar utrustning, möbler och annan lös inredning.

Utgångspunkten är att den variabla brandbelastningen ska bestämmas utifrån brandenergin per golvarea som motsvarar 80:e percentilen i ett för användningen representativt statistiskt underlag. Med brandenergi avses den totala mängd energi som kan frigöras vid ett fullständigt brandförlopp.

Det finns också schabloner som får användas för många vanligt förekommande användningar av byggnader. Om en schablon används är det inte nödvändigt att bestämma den variabla brandbelastningen på annat sätt. Följande schabloner finns:

• Arkiv, bibliotek och lager: 1 600 MJ/m²
• Gallerior och shoppingcenter: 1 200 MJ/m²
• Biografer, bostäder, förskolor, hotell, kontor, livsmedelsbutiker, lägenhetsförråd, personbilsgarage, restauranger, skolor, teater och vårdlokaler: 600 MJ/m²
• Djurstallar, betongvaruindustri, bryggerier: 50 MJ/m²

Med personbilsgarage avses traditionella garage, parkeringshus och liknande. I värdet är även körytor inräknande. Andra typer av parkeringslösningar, till exempel automatiserade parkeringshus där ett stort antal fordon lagras per ytenhet omfattas inte av schablonen.

Schablonerna kan även tillämpas för andra, liknande användningar, om de kan antas ha en jämförbar brandbelastning. Till exempel kan ett vandrarhem jämställas med ett hotell. Men ett destilleri kan normalt inte betraktas som en liknande användning som ett bryggeri, eftersom brandbelastningen inte är jämförbar.

Användningar som saknar schablon

Vissa användningar saknar en schablon i reglerna, och är inte heller jämförbara med användningar som har en schablon. Det är då nödvändigt att genom annat underlag och fackmässiga metoder bestämma den variabla brandbelastningen genom värdet på 80:e percentilen i ett för användningen representativt statistiskt underlag. Förbränningsvärme för olika typer av material finns tillgänglig i litteraturen.

Det finns inga hinder mot att använda data från äldre handböcker och regler utgivna av Boverket som kunskapsunderlag när variabel brandbelastning bestäms. Värden i äldre handböcker och regler bygger dock på äldre mätdata och kan därför vara inaktuella. Det är därför nödvändigt att ta ställning till i vilken mån sådana värden fortfarande är relevanta om de ska användas.