Krav på brandavskiljningar

Krav på brandavskiljningar i ytterväggar, yttertak med mera ställs i vissa fall för att skydda mot brand- och brandgasspridning inom byggnader och för att skydda utrymmande. Byggreglerna om brandskydd preciserar det tekniska egenskapskravet om säkerhet i händelse av brand i byggnader i PBF. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter övergripande vägledning om vilka regler som gäller för säkerhet i händelse av brand i byggnader. Vägledningen beskriver även hur byggregelsystemet är uppbyggt samt hur kraven på säkerhet i händelse av brand, bland flera krav, ska uppfyllas. Sidan vänder sig till dig som professionellt arbetar med dessa frågor.

Preciserade krav för skydd mot utveckling och spridning av brand och rök inom byggnad

De grundläggande kraven på säkerhet i händelse av brand finns i plan- och bygglagen, PBL, och plan- och byggfördordningen, PBF.

Funktionskraven i byggreglerna om brandskydd, Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2024:7) om säkerhet i händelse av brand i byggnader, preciserar kraven i PBF om skydd mot utveckling och spridning av brand och rök inom byggnaden. Funktionskraven beskrivs på sidan Skydd mot brandspridning inom byggnad.

Skydd mot brandspridning inom byggnad

Kraven på brandavskiljningar utgör preciserade krav som hör till funktionskraven i femte kapitlet Skydd mot utveckling och spridning av brand och brandgaser inom byggnad. Det är möjligt att utforma byggnaden på andra sätt än vad som anges i ett preciserat krav. En sådan utformning ska verifieras genom analytisk dimensionering. Vägledning om analytisk dimensionering finns på sidan Analytisk dimensionering.

Analytisk dimensionering

Kraven gäller vid uppförande av nya byggnader och vid ändring av byggnader för den ändrade delen. Vid ändring av befintlig byggnad får anpassning av kraven göras. Du kan läsa mer om möjligheterna för anpassning på sidan Anpassning av krav på brandskydd vid ändring.

Anpassning av krav på brandskydd vid ändring

Kraven gäller oavsett om åtgärden kräver bygglov, anmälan eller inget av det.

Begrepp

Vägledning till begrepp som används i byggreglerna om brandskydd finns på sidan Begrepp och definitioner i brandskyddsreglerna.

Begrepp och definitionerr i brandskyddsreglerna

Ytterväggar

För att tillgodose skyddet mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller ställs i vissa fall krav på att ytterväggar ska ha en brandavskiljande förmåga.

Syftet med kravet är att den avskiljande funktionen ska upprätthållas och brandspridningen fördröjas mellan olika brandceller inom en byggnad med hänsyn till risken för brandspridning via byggnadens utsida genom ytterväggarna.

Kravet omfattar alla delar av en yttervägg i en byggnad. Det är alltså inte tillräckligt att skyddet enbart är utformat med hänsyn till brandspridning till och från fönster i olika brandceller, utan hela ytterväggskonstruktionen behöver beaktas.

Beroende på hur ytterväggar i olika brandceller är placerade i förhållande till varandra ställs olika krav på brandavskiljning eller skyddsavstånd mellan oklassade delar av en yttervägg. För de delar av en yttervägg där skyddsavstånden uppfylls behövs ingen brandavskiljning.

Motstående ytterväggar

Där den horisontella vinkeln mellan ytterväggar som tillhör olika brandceller är mindre än 60° ska ytterväggarna vara utformade som brandavskiljningar i sådan omfattning att oklassade ytor i olika brandceller är åtskilda från varandra med minst 5,0 meter. Kravet innebär inte att en yttervägg i sin helhet alltid behöver utformas som brandavskiljning utan det är tillräckligt att brandavskiljning finns där avståndet mellan oklassade ytor understiger 5,0 meter. Avståndet ska mätas som det kortaste avståndet mellan oklassade ytor.

Ytterväggar i innerhörn

Där den horisontella vinkeln mellan ytterväggar som tillhör olika brandceller är mellan 60° och 135° ska ytterväggarna vara utformade som brandavskiljningar så att oklassade ytor i olika brandceller är åtskilda från varandra med ett avstånd om minst 2,0 meter. Avståndet ska mätas som det kortaste avståndet mellan oklassade ytor.

Ovanförliggande ytor

Ytterväggar ska vara utformade som brandavskiljningar så att ovanförliggande oklassade ytor i skilda brandceller är åtskilda från varandra med minst 1,2 meter.

Med ovanförliggande oklassade ytor avses ytor som är placerade ovanför varandra på ett sådant sätt att flammor från en lägre belägen yta innebär risk för brandspridning till en oklassad högre belägen yta. Om oklassade ytor är ovanförliggande i detta avseende gäller att kortaste avståndet vid mätning på fasaden mellan ytorna minst ska uppgå till 1,2 meter.

Mätning på fasaden ska ske utan hänsyn till utstickande delar. Det skydd mot brandspridning som till exempel en utstickande balkongplatta kan innebära behöver verifieras genom analytisk dimensionering.

Brandteknisk klass

Brandavskiljningen ska vara utformad i lägst halva den brandtekniska klass som krävs för invändiga brandcellsgränser mellan aktuella brandceller. Brandavskiljningen får också vara utformad utan krav på isolering (I). Brandavskiljningen ska dock lägst vara utformad i brandteknisk klass E 30. Det innebär till exempel att om kravet på brandteknisk klass för brandcellgräns mellan brandcellerna är EI 60 ska brandavskiljning i yttervägg vara lägst E 30.

Anledningen till att en lägre brandteknisk klass accepteras än för invändiga brandcellsgränser är för att en utvändig brand förväntas innebära en mildare påfrestning jämfört med en invändig brand. Vid vissa skyddsavstånd krävs ingen brandteknisk klass alls. Det är för att skyddsavståndet i sig då innebär ett tillräckligt skydd mot brandspridning.

Brandklassade fönster

Byggnadsdelar och fasta installationer som behöver vara stängda eller tillslutna under en brand för att upprätthålla den brandavskiljande förmågan omfattas av kraven på installationer i brandavskiljande konstruktioner. Det kan till exempel handla om brandtekniskt klassade fönster och dörrar.

Mer vägledning finns på sidan Installationer i brandavskiljande konstruktioner.

Installationer i brandavskiljande konstruktioner

Takfötter

Krav ställs i vissa fall på att takfötter har brandavskiljande förmåga.

Syftet med kravet är att begränsa risken för brandspridning via byggnadens utsida från en brandcell till annan del av byggnaden via takfoten.

Brandavskiljning i takfot behövs om det finns risk för utvändig spridning av brand eller brandgaser mellan olika brandceller via takfoten. Det kan till exempel handla om att vinden och den översta våningen innehåller bostäder som är utgör olika brandceller.

Brandavskiljning i takfot behövs också om det finns risk för utvändig spridning av brand eller brandgaser via takfoten från en brandcell till en del av byggnaden som inte har någon brandcellstillhörighet. Det kan till exempel handla om risk för spridning till vissa vindsutrymmen, uppstolpade yttertak och liknande.

Det är nödvändigt att avgöra från fall till fall var risk för brandspridning finns och i vilken utsträckning som takfoten behöver skyddas. Bland annat kan takfotens utformning och placering av fönster vara av betydelse för bedömningen. Förutom risken för brandspridning från ett lägre beläget fönster behöver även risk för brandspridning i sidled längs takfoten beaktas, till exempel till följd av flammors utbredning, vindpåverkan eller om takfoten i sig kan bidra till branden. Att exempelvis utforma takfoten som brandavskiljning endast direkt ovanför lägre belägna fönster kan därför inte förutsättas ge ett tillräckligt skydd.

Om ovanförliggande del av byggnaden ingår i samma brandcell som det nedanförliggande utrymmet ställs inget krav på skydd mot brandspridning via takfoten mellan nedanförliggande och ovanförliggande del. Det kan till exempel handla om ett enbostadshus eller en etagelägenhet. Tänk dock på att även om vindsutrymmet ingår i samma brandcell som planet nedanför kan det ändå vara nödvändigt att skydda takfoten i anslutning till brandcellsgränser. Till exempel i flerbostadshus om risk finns för brandspridning via takfoten till angränsande vindsutrymme eller andra bostäder.

Brandteknisk klass

Brandavskiljning i takfot ska vara utformad i lägst brandteknisk klass EI 30 som skydd mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller. Vid brand i ett lägre beläget utrymme finns en risk att utvändiga flammor och brandgaser ansamlas under takfoten och takfötter kan därför förväntas utsättas för en större påfrestning vid en brand än vad ett ytterväggsparti utsätts för. Därför ställs krav även på isolerande förmåga (I).

Där ovanförliggande utrymme är ett utrymme som inte ingår i en brandcell ställs enbart krav på att brandavskiljningen ska begränsa risken för brandspridning. Det kan till exempel handla om vissa oinredda vindsutrymmen, uppstolpade yttertak och liknande. Den brandavskiljande förmågan ska dock ge motsvarande skydd som en brandcellsgräns i brandteknisk klass EI 30 med avseende på att begränsa brandspridningen. Men det kan vara acceptabelt med viss brandgasspridning, så länge det inte innebär brandspridning.

Lägre beläget yttertak

Krav ställs i vissa fall på att yttertak ska ha brandavskiljande förmåga.

Syftet med kravet är att den avskiljande funktionen ska upprätthållas mellan olika brandceller inom en byggnad med hänsyn till risken för brandspridning via byggnadens utsida från en lägre belägen brandcell.

Krav ställs på att yttertak är skyddat 8 meter ut från ovanförliggande yttervägg i annan brandcell för att skydda mot spridning från en lägre belägen brandcell via byggnadens utsida till en högre belägen brandcell.

Kravet gäller då det lägre belägna utrymmet utgör en annan brandcell. Detta innebär att till exempel ett skärmtak eller liknande inte omfattas av kravet. Något krav ställs inte heller om ett lägre beläget utrymme ingår i samma brandcell som det högre belägna utrymmet.

Som alternativ till brandklassning av yttertaket kan skyddet mot brandspridning även tillgodoses genom att ytterväggen i den högre belägna brandcellen utformas som brandavskiljning inom minst 5 meter ovan yttertaket i den lägre belägna brandcellen.

Brandteknisk klass

Brandavskiljningen ska vara utformad i samma brandtekniska klass som krävs för invändiga brandcellsgränser mellan brandcellerna. Om skyddet placeras i lägre beläget tak eller bjälklag behöver brandmotståndet bestämmas med hänsyn till en invändig, fullt utvecklad brand.

Ett undantag finns som innebär att yttertaket inte behöver vara utformat som brandavskiljning om ovanförliggande yttervägg i stället är utformad som brandavskiljning. Ytterväggen behöver vara utformad i brandteknisk klass EW 30 upp till och med 5 meter ovanför yttertaket i den lägre belägna brandcellen. Det lägre belägna yttertaket kan då utformas utan brandteknisk klass. Anledningen till att en lägre brandteknisk klass accepteras är för att en utvändig brand förväntas innebära en mildare påfrestning jämfört med en invändig brand.

Utvändiga utrymningspassager som inte är inglasade

Krav ställs i vissa fall på att utvändiga utrymningspassager som inte är inglasade ska skiljas av brandtekniskt från byggnaden i övrigt.

Syftet med kravet är att skydda utrymmande personer som befinner sig i utvändiga utrymningspassager.

Utgångspunkten är att utvändiga utrymningspassager som inte är inglasade ska vara avskilda från byggnaden i övrigt med brandavskiljning. Några undantag finns dock som innebär att brandavskiljning inte krävs mellan utrymningspassagen och byggnaden i övrigt:

• Om utrymningspassagen är placerad mer än 5 meter från oklassad yta. Avståndet ska mätas horisontellt intill 135° vinkel från ytan.
• Där utvändig utrymningspassage utgör gemensam del av i övrigt skilda utrymningspassager.
• Där räddningstjänstassisterad utrymning har tillgodoräknats i anslutande utrymmen.

I det följande förklaras undantagen mer ingående.

Där horisontellt avstånd från oklassad yta är större än 5,0 meter

Där det finns ett skyddsavstånd till utrymmande från oklassade ytor i till exempel yttervägg behövs ingen brandavskiljning. Skyddsavståndet ska vara minst 5,0 meter mellan utrymmande personer och oklassad yta. Strålning från oklassade ytor kan förväntas ske intill en vinkel på 135° horisontellt från den oklassade ytan.

Undantaget medger oklassade ytor i samma plan som den utvändiga utrymningspassagen. I vilken utsträckning oklassade ytor kan placeras under eller ovan en utvändig utrymningspassage behöver verifieras genom analytisk dimensionering. 

Gemensam del av i övrigt skilda utrymningspassager

Där utrymmande som befinner sig i utrymningspassagen har möjlighet att förflytta sig till säker plats åt två olika håll krävs inte någon avskiljning mot utrymningspassagen. Utrymmande riskerar då inte att bli instängda av en brand som blockerar den utvändiga utrymningspassagen. Det kan till exempel handla om en loftgång där ett trapphus finns i varje ände.

Räddningstjänstassisterad utrymning

Om samtliga utrymmen som ansluter till en utvändig utrymningspassage är möjliga att utrymma genom räddningstjänstassisterad utrymning krävs inte någon brandavskiljning mot den utvändiga utrymningspassagen.

Konsekvenserna för byggnadens utrymningsmöjligheter av att till exempel en loftgång påverkas eller blockeras av en brand kan förväntas bli begränsade om anslutande utrymmen i stället kan utrymmas av räddningstjänsten. Branden får dock inte riskera att samtidigt slå ut eller försvåra möjligheten för räddningstjänsten att genomföra utrymningen. Det kan till exempel säkerställas genom att räddningstjänstassisterad utrymning kan ske från den motsatta sidan av byggnaden.

Brandteknisk klass

Där brandavskiljning krävs ska den vara utformad i lägst brandteknisk klass EI 30.

Utvändiga utrymningspassager som är inglasade

Utvändiga utrymningspassager som är inglasade ska vara avskilda från byggnaden i övrigt.

Syftet med kravet är skydda utvändiga utrymningspassager som är inglasade från brand- och brandgasspridning. Trots att en inglasad utvändig utrymningspassage inte utgör en brandcell innebär inglasningen att riskerna med brand- eller brandgasspridning till en sådan i hög grad är desamma som för en invändig utrymningsväg, exempelvis avseende risken för ansamling av brandgaser.

Kravet gäller alla inglasade utrymningspassager, till exempel inglasade loftgångar eller trapphus. Sådana utrymningspassager ska vara avskilda från byggnaden i övrigt med brandavskiljning. Det innebär till exempel att brandavskiljning behövs i ytterväggen mellan en inglasad loftgång och bostäderna i ett flerbostadshus.

Några undantag likt de undantag som finns för utvändiga utrymningspassager som inte är inglasade finns inte.

Brandteknisk klass

Brandavskiljningen ska vara utformad i lägst brandteknisk klass EI 30.

Uterum

Krav ställs i vissa fall på att uterum ska ha brandavskiljande förmåga.

Syftet med kravet är att uterum i en byggnad inte ska bidra till en ökad risk för spridning av brand och brandgaser mellan brandceller inom byggnaden.

Ett uterum är ett utrymme som är sammanbyggt med en byggnad, men utanför byggnadens klimatskärm. Ett uterum tillhör en brandcell, till exempel en viss bostad, men utgör inte en del av brandcellen. Om utrymmet ingår i inomhusklimatet i byggnaden är utrymmet inte att betrakta som ett uterum. I så fall är det i stället en del av brandcellen och övriga regler som till exempel skydd mot brandspridning från lägre beläget yttertak gäller.

Exempel på uterum är inglasade balkonger och inglasade altaner. Vilket material uterummet är byggt i är dock inte avgörande. Utrymmet kan mycket väl vara avgränsade med andra material än glas.

Om uterummet är fristående är det inte ett uterum i den mening som avses i detta krav. I så fall handlar det i stället om en egen byggnad. Du läsa mer om vilka krav som ställs på skydd mot brandspridning mellan olika byggnader på sidan Åtgärder för brandskydd mellan byggnader.

Åtgärder för brandspridning mellan byggnader

Sammanbyggda uterum

Sammanbyggda uterum som tillhör olika brandceller ska vara avskilda från varandra med brandavskiljning i lägst brandteknisk klass E 30. 

Det är viktigt att beakta förekomst av luftningar, spalter och liknande som kan medföra brand- och brandgasspridning till andra inglasade utrymmen. Balkongplatta och skiljevägg ska i exemplet i figuren där avskiljande konstruktion används uppfylla lägst klass E 30 även i anslutning mot fasaden. Också eventuella luftspalter i ytterväggen måste beaktas. Balkongfronter och gavlar bör placeras innanför balkongplattans kant eller på annat sätt anslutas så att E 30-klassen upprätthålls för att säkerställa att brand- och brandgasspridning inte riskerar ske mellan olika inglasade utrymmen.

Eftersom syftet är att förhindra brandspridning mellan inglasade uterum finns inget krav på balkongfronten. Om brandgaser vädras ut framåt motsvarar det en icke inglasad balkong och minskar snarare risken för att brandgaser trycks in till intilliggande inglasade balkonger. Det innebär att balkongfronter inte behöver vara utförda i brandteknisk klass och att springor för till exempel avvattning får förekomma.

Uterum som inte är sammanbyggda

Ytor i uterum där vinkel till yta i uterum som tillhör annan brandcell eller till yttervägg mot annan brandcell är mindre än 60° ska vara utformade som brandavskiljning i lägst brandteknisk klass E 30 i en av ytorna. I figuren nedan exemplifieras detta i en planskiss.

För tak till uterum ställs inget krav på att taket ska utformas som brandavskiljning om detta är lägre beläget än en ovanförliggande brandcell. Detta gäller under förutsättning att vinkeln mellan taket och ovanförliggande vägg är mer än 60°.

Krav på avskiljning ställs inte där det finns ett skyddsavstånd om minst 3 meter mellan horisontella ytor. Krav ställs inte heller där det finns ett skyddsavstånd om minst 0,5 meter mellan parallella ytor. I figuren nedan exemplifieras hur skyddsavståndet mellan inglasade balkonger kan mätas.