Förbränning och förbränningsgaser

I byggreglerna finns ett grundläggande utsläppskrav för byggnader med eldstäder. Reglerna om förbränning och förbränningsgaser preciserar det tekniska egenskapskravet om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö i PBF. 

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig främst till dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller för förorenad luft. Sidan vänder sig även till dig som ska projektera och uppföra eller ändra en byggnad och vill veta vilka krav som ställs.

Förbränning och förbränningsgaser

Byggreglerna anger ett grundläggande utsläppskrav för byggnader med eldstäder men innehåller inga gränsvärden. Kravet preciserar 3 kap. 9 § 1, 2 och 4 PBF och syftar till att utsläppen av förbränningsgaser inte ska medföra oacceptabla risker för människors hälsa. Kravet får en praktisk betydelse främst för den som väljer en begagnad eldstad satt på marknaden före ekodesigns inträde, eftersom nya eldstäder som är CE-märkta enligt ekodesigndirektivet redan uppfyller kravet. För begagnade eldstäder får bedömningar göras, i det enskilda fallet, huruvida utformningen innebär en oacceptabel risk eller ej. 

Kravet ställs på byggnaden, inte på eldstaden. Därmed finns möjlighet till innovation eller andra lösningar, som att begränsa utsläppen med rökgasrening med filter, katalysatorer eller andra tekniska lösningar.

För att på eldstadsnivå begränsa mängden skadliga förbränningsgaser som släpps ut från byggnaden, kan man välja en eldstad som har acceptabla utsläppsvärden samt en god verkningsgrad. En hög verkningsgrad bidrar, förutom till minskad bränslemängd, även till minskade emissioner.

Nya fastbränslepannor/rumsvärmare (satta på marknaden från och med år 2020 respektive 2022)

En anordning som är CE-märkt under ekodesign, uppfyller kravet på begränsning av olägenheter till följd av innehållet i förbränningsgaser, det vill säga byggreglernas kvalitativa krav. Det är Energimyndigheten som är tillsynsmyndighet för ekodesign och handhar marknadskontrollen.

Ekodesigndirektivet är ett ramdirektiv som syftar till att ta fram produktkrav för energirelaterade produkter som ska släppas ut på EU:s inre marknad. Ekodesignkrav får sin tillämpning genom särskilda EU-förordningar och gäller för oljepannor sedan september 2018, för fastbränslepannor sedan januari 2020 och för rumsvärmare sedan januari 2022. Dessa produkter ska efter dessa datum uppfylla EU-förordningarnas krav gällande bland annat utsläpp och verkningsgrad, samt vara CE-märkta då de ”sätts på marknaden”.  

Produkter från andrahandsmarknaden som inte omfattas av ekodesignkrav

En reglering i byggreglerna har praktisk betydelse främst vid installation av produkter som inte omfattas av ekodesignkrav. Anordningar som redan finns på marknaden får bedömas i det enskilda fallet. Man behöver göra en avvägning av huruvida de innebär en oacceptabel risk för människors hälsa eller ej.

Vid produkter från andrahandsmarknaden kan befintliga märkningar såsom CE-märkning eller prestandadeklaration ge bra information och vägledning om produktens egenskaper.

Vid en kvalitativ bedömning av om olägenheterna begränsas kan man förutom att beakta produktens prestanda, även beakta andra parametrar. Några exempel kan vara

• byggnadens läge i förhållande till angränsande byggnader,
• avstånd och topografi,
• risk för inversion,
• eldstadens avsedda användning, och
• hur frekvent eldning kommer att ske.

Pannor och rumsvärmare har olika användningsområden. Pannor behövs för byggnadens termiska komfort samt för varmvatten, och måste användas mer kontinuerligt. Rumsvärmare fungerar ofta som en form av sekundär uppvärmning, ibland avsedda enbart för trivseleldning eller matlagning, eller beredskapssyfte.

Viktigt att ha i åtanke här är också miljöbalkslagstiftningen genom vilken kommunens miljönämnd kan ingripa med begränsningar och förbud om närboende störs av eldningen, varför det är bra att ta höjd för detta redan i tidigt skede.

Vid återbruk av kulturhistoriskt värdefulla rumsvärmare är det viktig att tänka på att dessa kan ha svårt för dagens moderna täta och isolerade byggnader. Det beror på att byggnaden inte ger tillgång till tillräckligt med förbränningsluft. Exempel på rumsvärmare är:

• braskaminer
• kakelugnar
• köksspisar

För fastbränslepannor med manuell bränsletillförsel kan en ackumulatortank kopplad till pannan vara en viktig åtgärd. Där lagras värmeenergin från förbränningen i pannan i varmvattnet i ackumulatortanken, så att man inte behöver elda lika ofta. Det bidrar i sin tur till mindre volymer av skadliga förbränningsgaser samt god energihushållning.

Boverket har låtit utreda hur vanligt det är med nyinstallation av begagnade produkter i nybyggnad och i befintlig byggnad. Rapporten "Kartläggning- begagnatmarknaden pannor och rumsvärmare, Boverket 2022", (Bov.dnr: 29/2022-59), visar att det inte är vanligt förekommande att installera begagnade pannor och rumsvärmare i nya byggnader och i befintliga byggnader där någon sådan anordning inte tidigare funnits på samma plats. Intresset kan dock komma att öka beroende av trender, osäkerhet gällande energipriser och dylikt. 

Annan lagstiftning

Det finns annan lagstifning om förbränning och förbränningsgaser.

Olägenheter till följd av eldning

Av miljöbalken följer att den som eldar med till exempel ved eller pellets är skyldig att försäkra sig om att eldningen inte medför olägenheter för omgivningen. Kommunens miljönämnd kan med stöd av miljöbalken ingripa med begränsningar och förbud om närboende störs av eldningen. I motsats till kraven i Boverkets byggregler kan sådana krav även riktas mot befintliga eldstäder. En eldstad som i och för sig uppfyller kraven i byggreglerna kan alltså brukas på ett sådant sätt att användningen är otillåten enligt miljöbalken.

Miljöbalk (1998:808) (på Sveriges rikstdags webbplats)

Krav på medelstora och stora förbränningsanläggningar

I miljöbalkslagstiftningen finns krav på medelstora och stora förbränningsanläggningar. Med medelstora förbränningsanläggningar avses anläggningar vars effekt är mindre än 50 MW men minst 1 MW. Stora förbränningsanläggningar är anläggningar vars effekt är minst 50 MW. Många förbränningsanläggningar omfattas av prövningsplikt. Regleringen har som huvudsakligt syfte att minska verksamheters skadliga påverkan på människors hälsa och miljön.

Förbränningsanläggningar (på Naturvårdsverkets webbplats)