Tillgängliga kommunikationsutrymmen i byggnader

Kommunikationsutrymmena i en byggnad utgörs av de utrymmen som främst är till för förflyttning i byggnaden. De kan vara i egna avskilda rum, som korridorer, eller utgöra en del av rum med andra funktioner. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller för tillgängliga och användbara kommunikationsutrymmen i byggnader. Den vänder sig till dig som arbetar med att utforma och projektera byggnader och även till dig som arbetar med att pröva eller bedöma om reglerna är uppfyllda.

Kraven på tillgänglighet och användbarhet preciseras i byggreglerna

De grundläggande kraven för byggnaders och byggnadsverks tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga finns i plan- och bygglagen, PBL. Kravet på tillgänglighet och användbarhet ska medföra att byggnader kan nås och användas även av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Krav på byggnadsverk

Det finns tre undantag från kraven på tillgänglighet för byggnader i bygglagstiftningen:

• fritidshus med högst två bostäder 
• arbetslokaler om det är obefogat att göra lokalerna tillgängliga och användbara med hänsyn till verksamhetens art
• entrén till ett en- eller tvåbostadshus om det med hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven.

Kraven i PBL preciseras i plan- och byggförordningen, PBF. Det finns i PBF särskilt reglerat om när det ställs krav på tillgänglig och användbar hiss. 

När krävs tillgänglig hiss?

Boverkets byggregler om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga preciserar kraven i PBL och PBF. I författningen preciseras kraven på byggnaden. 

Boverkets föreskrifter om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, BFS 2024:12 (i Boverkets författningssamling)

Nya byggregler börjar gälla 2025  

Boverkets nya byggregler börjar gälla den 1 juli 2025.  De nya reglerna kan börja tillämpas direkt när de börjar gälla. 

Under en övergångsperiod är det möjligt att tillämpa äldre regler, Boverkets byggregler (2011:6) - föreskrifter och allmänna råd, BBR, och Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder), EKS, för åtgärder som

• kräver bygglov, om ansökan om bygglov kommer in till kommunen före den 1 juli 2026,
• kräver anmälan, om anmälan kommer in till kommunen före den 1 juli 2026, eller
• inte kräver varken bygglov eller anmälan, om arbetet påbörjas före den 1 juli 2026.

Vad är kommunikationsutrymmen?

I en byggnad finns utrymmen och rum som är till för att kunna ta sig fram sig inom byggnaden och nå olika delar av den. Sådana utrymmen är kommunikationsutrymmen och de finns i alla typer av byggnader. Kommunikationsutrymmena utgör ett sammanhängande nät för förflyttning och det innebär att även de dörrar och öppningar som man rör sig igenom innefattas. Exempel på kommunikationsutrymmen kan vara ett entréutrymme, en korridor, en ramp, en trappa, en hiss eller en del av ett rum där man rör sig för att nå ytterligare rum.

Utformningskrav och tekniska egenskapskrav

I Boverkets föreskrifter finns krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga både som utformningskrav och tekniska egenskapskrav. Utformningskraven ska prövas av byggnadsnämnden och det görs vid bygglovet. De tekniska egenskapskraven ska däremot inte prövas av byggnadsnämnden utan de hanteras vid tekniskt samråd och startbesked. Vad som är vad framgår av föreskrifterna. Utformningskraven för uppförande är placerade i kapitel 2, medan de tekniska egenskapskraven för uppförande är placerade i kapitel 3. Det finns även regler med utformningskrav för ändring som är placerade i kapitel 4.

För byggherrar och projektörer är det lämpligt att man i tidigt skede trots denna uppdelning har överblick över samtliga krav, även andra utformningskrav och tekniska egenskapskrav.

Utformningskrav på kommunikationsutrymmen

Tillgängliga och användbara kommunikationsutrymmen är en förutsättning för byggnadens tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Hur utformning och disposition av ett kommunikationsutrymme ska göras beror på typ av byggnad och den avsedda användningen, och den kan vara olika i olika delar av en byggnad. Exempel på sådant som påverkar utformning och disposition kan vara om kommunikationsutrymmet är en sammanlänkande internled i en större byggnad eller om det utgör väg till ett enskilt mindre utrymme. Den avsedda användningen innefattar också hur många som ska använda utrymmet och med vilken frekvens. Man kan behöva ta hänsyn till möjligheten att mötas och passera andra med rullstol.

Breddmått ska bestämmas utifrån kommunikationsutrymmets längd och hur utrymmet är utformat. Det innebär att om det exempelvis finns dörrar eller riktningsändringar behöver det finnas tillräckligt med svängutrymme för personer som använder en rullstol. Det gäller även om exempelvis en korridor avslutas i en återvändsgränd, då behöver man kunna vända med rullstol. Om fasta, lokala hinder, som exempelvis inklädnader eller pelare, inkräktar på den fria bredden i kommunikationsutrymmet får breddmåttet vara mindre på en kort, begränsad sträcka. Men det får inte vara mindre än att det finns plats för fri passage med en rullstol.

Det finns dimensionerande mått som utgör grundkrav för utformningen av kommunikationsutrymmet. 

Dimensionerande mått för tillgänglighet i byggnader

Nivåskillnader ska inte utgöra ett hinder för tillgängligheten och användbarheten. Finns det nivåskillnader inom ett kommunikationsutrymme ska dessa överbryggas så att utrymmet blir tillgängligt och användbart. Även om det finns en ramp så ska det också finnas en trappa, eftersom det inte är användbart att gå på ett lutande plan för vissa användare.

Det är viktigt att notera att det även finns ett tekniskt egenskapskrav på att transport med sjukbår ska kunna ske från varje bostad.

Tekniska egenskapskrav på kommunikationsutrymmena

För att kommunikationsutrymmen ska vara tillgängliga och användbara behöver golvytorna ha egenskaper som medger tillgänglig och användbar förflyttning. Det kan exempelvis vara att golvbeläggningen är tillräckligt fast och jämn, så att en person som använder rullstol eller rollator kan ta sig fram självständigt. Även mindre nivåskillnader, som exempelvis trösklar, utgör hinder för tillgängligheten och användbarheten. Därför behöver trösklar undvikas, så att de bara förekommer om de är nödvändiga av tekniska skäl och inte kan lösas på annat sätt. Sådana trösklar behöver vara utförda så att de kan passeras tillgängligt och användbart.

Personer med nedsatt orienteringsförmåga ska kunna förflytta sig självständigt i kommunikationsutrymmet och hitta fram till målpunkter. Exempel på målpunkter i byggnader kan vara entrédörrar, hissdörrar, trappor, ramper och manöverdon. I publika lokaler kan det även vara receptionsdiskar, toalettrumsdörrar och dörrar i och till utrymningsvägar.

Genom att utföra kontraster kan man göra det möjligt att hitta fram till målpunkter. Kontraster kan åstadkommas exempelvis genom att ytmaterialet avviker i struktur eller i ljushet mot omgivningen. Även logiska kulörsystem kan underlätta orienteringen. Ledstråk kan utföras i publika lokaler för att möjliggöra att självständig orientering. Inom en bostad finns normalt sett inte behov av några särskilda markeringar.

Även belysningen understödjer möjligheten att orientera sig självständigt, som exempelvis genom tillräckligt och jämnt belysta golv. Det kan även behövas kompletterande belysning där det är viktigt att kunna ta del av information. Krav på kontraster och belysning utifrån säkerhetsaspekten finns i Boverkets föreskrifter om säkerhet vid användning av byggnader.

Säkra trappor och ramper

Transport med sjukbår ska kunna ske från varje bostad. För bostäder med boendeenheter enligt Boverkets föreskrifter (2024:11) om bostäders lämplighet för sitt ändamål gäller kravet från varje boendeenhet.

Utformningskrav på dörrar

Dörrar i kommunikationsutrymmen ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Kravet gäller även dörrar till rum eller utrymmen som ska vara tillgängliga och användbara.

Hur mycket plats som behövs för en dörr styrs dels av passagemåttet, dels av att dörren ska kunna öppnas och stängas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Dörrars öppningsmått ska vara tillräckligt stort för fri passage. Behovet av plats för att kunna öppna och stänga dörren påverkas av typ av dörr, som exempelvis en slagdörr eller en skjutdörr. Det påverkas också av om avsikten är att den ska öppnas och stängas manuellt eller med automatik. 

Det finns dimensionerande mått som utgör grundkrav för utformningen av dörrar. 

Dimensionerande mått för tillgänglighet i byggnader

Tekniska egenskapskrav på dörrar

Hur en dörr ska vara projekterad och utförd styrs av att den ska kunna användas självständigt av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. För personer med nedsatt rörelseförmåga kan det innebära att dörren behöver vara utförd med öppningsautomatik. Man kan exempelvis inte utgå ifrån att en slagdörr med mekanisk dörrstängare kan passeras självständigt av dem som använder rollator eller rullstol. För personer med nedsatt orienteringsförmåga kan det behövas ljushetskontrast mot omgivande ytor så att en dörr är uppfattbar och kan användas självständigt.

En roterdörr kan normalt inte användas självständigt varken av personer med nedsatt rörelseförmåga eller nedsatt syn. Den behöver därför kompletteras med en tillgänglig och användbar dörr.

Trösklar utgör hinder för tillgängligheten och användbarheten. De behöver därför undvikas, så att de bara förekommer om de är nödvändiga av tekniska skäl och inte kan lösas på annat sätt. Sådana trösklar behöver vara utförda så att de kan passeras tillgängligt och användbart, till exempel genom att vara avfasade.

Dimensionerande mått för tillgänghet i byggnader

Utformningskrav på ramper

En ramp som är en del av ett tillgängligt och användbart kommunikations-utrymme får inte luta mer än 1:12. Det motsvarar ungefär 8 procent. En ramp som är brantare än 1:12 är inte användbar för en person som ska kunna förflytta sig självständigt. En brantare ramp är dessutom inte säker att använda.

För att vara användbar kan en lång ramp behöva delas upp och ha vilplan. Hur brant rampen är kan också påverka behovet av vilplan. Vilplanets storlek påverkas av hur det är utformat och disponerat. Exempelvis behöver det finnas plats för att kunna svänga eller vända med en rullstol om vilplanet är vinklat eller om det finns anslutande dörrar. Vilplanet ska dessutom vara så långt att det finns plats för en rullstol som manövreras av hjälpare. Det kan både vara en elektrisk rullstol och en manuell rullstol där en person hjälper till bakom. Det finns dimensionerande mått som utgör grundkrav för utformningen.

Dimensionerande mått för tillgänglighet i byggnader

Tekniska egenskapskrav på ramper

En ramp ska projekteras och utföras så att den är säker att använda. Det handlar exempelvis om ledstänger, räcken och avåkningsskydd. Regler om detta finns i Boverkets föreskrifter om säkerhet vid användning.

Säkra trappor och ramper

Utformningskrav på hissar

Det finns krav på att en byggnad ska ha hiss eller annan lyftanordning om det behövs för att uppfylla kravet på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga enligt PBL. Kravet på hiss anges i PBF.

När krävs tillgänglig hiss?

En hiss är en motordriven lyftanordning med hisskorg, plattform eller annan lastbärande del som är avsedd för permanent uppställning och som styrs av gejder, väggar, saxarmssystem eller liknande, och som mellan fasta stannplan transporterar personer.

I en byggnad med fler än 10 plan får det inte finnas bara en hiss, utan användarna ska ha tillgång till ytterligare hiss, som ska vara tillgänglig och användbar. Det innebär att om det inte finns förbindelse mellan trapphusen i en byggnad så behöver ytterligare hiss finnas i varje trapphus. Skälet till kravet är att konsekvenserna i sådana byggnader är stora av att en hiss inte kan användas, exempelvis om hissen är avstängd på grund av service.

En hiss ska CE-märkas och då uppfylla kraven i EU:s hissdirektiv respektive maskindirektiv, och för detta finns harmoniserade standarder som man kan följa. Harmoniserade standarder kan hittas på SIS:s (Svenska institutet för standarder) webbplats.

SIS:s webbplats

När det gäller hissars tillgänglighet och användbarhet så kan SS-EN 81–70 och SS-EN 81–41 användas. Hissar enligt standarden SS-EN 81–40 uppfyller inte funktionskravet i byggreglerna, eftersom sådana hissar inte är avsedda att transportera även en hjälpare utöver personen i rullstol.

CE-märkning av hissar

Hissens storlek ska vara minst så att personer som använder rullstol kan färdas i hissen. Även en person som hjälper till ska kunna följa med hissen, för de fall personen i rullstol inte kan förflytta sig självständigt. För att säkerställa att en hiss har tillräcklig plats ska golvytan i hisskorgen eller på plattformen ha en kortsida med minst 1 100 mm fritt utrymme. Genom detta minsta mått avgränsas vilka av de harmoniserade standardernas hisstyper som uppfyller föreskriftens funktionskrav.

Tekniska egenskapskrav på hissar

Hissens utförande regleras av att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna använda hissen självständigt. Det handlar exempelvis om manöverdonens placering, kontrastmarkeringar och signaler. Ett utförande enligt SS-EN 81–70 innebär att hissen har de funktioner som behövs för att den ska kunna användas självständigt av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

I bostadshus som har fler än fyra plan ska det vara möjligt att transportera en sjukbår i hissen. Mått som medger detta finns i standarden SS-EN 81–70.

Regler om bårtransporten utifrån krav på säkerhet finns i Boverkets föreskrifter om säkerhet vid användning av byggnader.

Säkra trappor och ramper

Tekniska egenskapskrav på orienterande skyltar

Skyltar som finns i orienterande syfte ska vara tillgängliga och användbara. Det kan exempelvis vara en orienteringskarta i en publik lokal. Skyltar behöver till exempel vara placerade på lämplig höjd, så att både sittande personer, som använder rullstol, och stående personer kan ta del av informationen. Informationen behöver vara lättbegriplig och skyltarna behöver ha kontraster. I större publika lokaler kan informationen även behöva ges så att den kan lyssnas av eller kan kännas, eller både och. För att kunna ta del av audiell och taktil information är det avgörande att skylten är placerad så att det går att komma intill den.