Gröna tak

Gröna tak är numera ett väletablerat inslag i stadsmiljön, från tunna sedumtak till parkmiljöer på bjälklagsgårdar. De är särskilt populära på fastigheter i tätbebyggda stadsdelar där många olika funktioner behöver finnas på en liten yta. Att använda tak eller bjälklag för att få grönska är en smart och i vissa fall nödvändig lösning ur ett grönyteperspektiv. På den här sidan berättar vi om olika typer av gröna tak, skötsel av dem samt vilka krav som samhället ställer på dem gällande brand, fukt och bärighet.

Handbok för gröna tak

En svensk vägledning och handbok för alla olika typer av gröna tak publicerades år 2017, Grönatakhandboken, och en andra utgåva kom 2021. Samtliga tak som konstrueras ska uppfylla de krav som finns i PBL, PBF, BBR och EKS. Det är viktigt att ett grönt tak har bra tätskiktslösningar och takavvattning. Hur djup växtbädden är på det gröna taket avgör vilken vegetation som är möjlig och vilken last det kommer att utgöra, vilket i sin tur påverkar utformningen av bjälklag, val av tätskiktssystem och isolering. Tidigt i en byggprocess behöver en önskad målbild och funktion för det gröna taket fastställas. Det kommer avgöra vilka tekniska lösningar som ska tillämpas, från bjälklag och tätskikt till växtbädd och vegetation.

Läs mer om gröna tak i Grönatakhandboken under rubriken "På andra webbplatser" i "Relaterad information".

Ett grönt tak består av flera lager över bjälklaget och tätskiktet. Dessa lager kan delas in i vegetation, växtbädd, eventuella bevattningssystem, dränering, avvattning, skyddstextilier och rotspärr. Illustration: Patrik Granqvist

Skötsel av gröna tak

Alla gröna tak behöver någon form av uppsikt och skötsel. Gröna tak med trädgårdskaraktär sköts i regel som liknande miljöer på mark. Slitage på gräsytor kan bli större då de är mer torkutsatta på tak och bevattningssystem behövs i vissa fall. En annan väsentlig skillnad är att skötselpersonal måste vara försiktig så att tätskikt eller rotspärr inte skadas vid till exempel omplantering av träd eller buskage. Vindlasterna är högre på tak och jordarna som används är mer porösa och inte alltid lika stabila i kombination med ibland begränsade rotutrymmen, vilket gör att förankring av större växter behöver kollas regelbundet.

På gröna tak som inte är vistelseytor, till exempel sedumtak eller biotoptak är skötselbehovet oftast mycket låg. För att upprätthålla takets utseende behövs skötselinsatser någon gång per år eller med ännu lägre insatsfrekvens. Avvattningsanordningar och takets skick behöver dock kontrolleras regelbundet.

Sedumtak behöver inte vara tråkiga och ensartade. Sedumtak på garage i stadsdelen Seved, Malmö. Foto: Jonathan Malmberg

Växtval

På tunna tak passar flera olika typer av suckulenter, till exempel sedumarter. Suckulenter är växter som har förmågan att lagra vatten i sina blad eller andra ovanjordiska växtdelar. Biotoptak kan innehålla sådana arter som förekommer i de biotoper som eftersträvas eller som har liknande ståndortskrav. De tjocka taken kan betraktas som en torr ståndort och de växter som är anpassade till dessa förhållanden kan användas. Bjälklagsplanteringar har inte kontakt med grundvattnet men förutom detta har de samma egenskaper som en markplantering.

Gröna tak och samhällets krav på brandsäkerhet

Gröna tak hanteras i BBR som andra taktäckningsmaterial och i föreskriften anges att "Taktäckningen på byggnader ska utformas så att antändning försvåras, brandspridning begränsas samt att den endast kan ge ett begränsat bidrag till branden". Enligt det allmänna rådet som följer föreskriften i BBR bör brännbar taktäckning vara utförd i minst klass B_ROOF(t2)..

Klassningen B_ROOF(t2) innebär att taktäckningen provats enligt en standardiserad provningsmetod med syftet att verifiera att en mindre flygbrand inte ska kunna få fäste på taket och leda till kontinuerlig flamspridning längs hela taket. Detta för att förhindra att en brand sprids till flera byggnader och i förlängningen att stora kvarters- eller stadsbränder uppstår. För andra vegetationstyper än sedum är möjligheterna att klara B_ROOF(t2) små. Därtill är många biotoptak inte monotona i sin utformning och det är därför i vissa fall omöjligt att ens genomgå testet eftersom en provkropp av dimensionerna 400x1000 mm testas åt gången.

Brandskyddskrav för taktäckning och gröna tak

Olika provningsmetoder i olika länder

Provningsmetoden som används i Sverige är inte densamma som i andra länder där biotoptak tillåts, som till exempel i Tyskland och Schweiz. Även om klassbeteckningen ser liknande ut, till exempel B_ROOF(t3), mäter inte testmetoderna som dessa länder har valt flamspridning på samma sätt. Krav fokuserar där på bland annat genombränning av taket, vilket svenska regler inte ställer något krav på. Det går därför inte att jämföra de fyra olika europeiska testmetoderna för brandsäkerhet. Det finns ingen korrelation mellan testerna på ett sådant sätt att slutsats kan dras att om till exempel en produkt klarar test 1 klarar den alltid test 2 eller liknande.

Analytisk dimensionering av brandskydd

Enligt BBR finns det möjlighet att utforma objektspecifika lösningar genom en särskild utredning, en så kallad analytisk dimensionering. Vid en analytisk dimensionering av brandskyddet är det möjligt att visa att kraven i föreskrifterna uppfylls på annat sätt än genom den lösning som rekommenderas i det allmänna rådet. Det finns metoder och produktval som kan göras för att minimera risken för brandspridning och genombrännbarhet till andra takmaterial, samt begränsa det gröna takets bidrag till branden.

Kravet i BBR:s föreskrifter om att "antändning ska försvåras" komplicerar den analytiska dimensioneringen då det normalt inte går att påvisa att antändningen försvåras med ett vegetationsskikt som kan torka ut. Å andra sidan tillåts en begränsad antändning även vid testning så länge branden inte sprider sig mer än vad som anges i testmetoden. Samma kriterium borde också kunna tjäna som jämförelse vid den analytiska dimensioneringen.

Faktorer som kan beaktas vid analytisk dimensionering

Exempel på faktorer som kan beaktas vid den analytiska dimensioneringen och som påverkar risken för att taket antänds och medför brandspridning längs taket:

• växtval
• substratets sammansättning (mängden organiskt material)
• takets lutning
• bevattning
• skötsel (exempelvis bortrensning av dött växtmaterial)
• uppdelning med olika typer av växtlighet i olika sektioner
• uppdelning i sektioner utan växtlighet
• placering av träd och buskar på taket
• tillgänglighet för allmänheten
• tillgänglighet för brandsläckning och tillgång till utrustning och släckvatten

Takträdgårdar med träd och buskar eller grönsaksodling har troligtvis lättare än torra biotoptak att klara brandskyddskraven, eftersom de vanligtvis sköts och bevattnas kontinuerligt.

Gröna tak och samhällets krav på fuktsäkerhet

I Boverkets byggregler, BBR, finns krav på att byggnader och deras installationer ska utformas så att inte fukt orsakar skador, lukt eller mikrobiell påverkan som kan påverka hygien eller hälsa.

Det är byggherren som ska se till att alla samhällets krav följs. Har hen inte kompetens själv så kan hen behöva anlita en rådgivare med kunskap om fuktsäkerhet. Rådgivaren bör komma med tidigt i projektplaneringen.

Med syfte att säkerställa att byggnaden inte får fuktskador bör en fuktsäkerhetsprojektering göras. I resultatet av fuktsäkerhetsprojekteringen anges även förslag på fuktkontroller i produktionsskedet och underhållsåtgärder i förvaltningsfasen. I kontrollplanen kan byggnadsnämnden ställa krav på redovisning av egenkontroll och dokumentation från både projekteringen och utförandet.

Fuktsäkerhet

Fuktsäkerhetsprojektering