Grönytefaktor för stadsdelar

Grönytefaktorn för stadsdelar kan tillämpas på flera planeringsskalor – allt ifrån fördjupning av översiktsplan till större detaljplaner. Då kan grönytefaktorn användas både som ett verktyg för planering och uppföljning, men även som en metod för kartläggning, kvantifiering och värdering av ekosystemtjänster. Här presenteras den modell som har utvecklats inom ramen för C/O City.

Grönytefaktor för stadsdelar gör det möjligt att skapa parker, torg och gatustråk som ger flera ekosystemtjänster samtidigt. Med rätt utformning och placering i rummet kan gröna och blå ytor skapa mer hållbara och attraktiva stadsmiljöer utifrån ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv.

Ett syfte med verktyget är att det ska gå att använda på flera olika platser oavsett geografi och med utgångspunkt i det område den tillämpas på. Bäst lämpad är den för miljöer där grönstruktur saknas eller behöver förstärkas, till exempelvis före detta industriområden som omvandlas till nya stadsdelar. Här bidrar grönytefaktorn sannolikt till en "netto-vinst" i ekosystemtjänster.

Exploatering i miljöer där en stor andel naturmark tas i anspråk, är på motsvarande sätt mindre lämpliga eftersom förlusten utav ekosystemtjänster kan vara större än vinsten, vilket ger en nettoförlust av ekosystemtjänster.

Beräkning av grönytefaktor för stadsdelar

Till skillnad från grönytefaktor för kvartersmark räknar man på den totala arean för hela stadsdelen, både kvartersmark och allmän plats.

GYF Stadsdel = Ekoeffektiv yta/ total area för stadsdelen (parker, promenadstråk och enskilda träd).

Läs mer i Grönytefaktor för stadsdelar under "Relaterad information"