Riksintressen för kulturmiljövården

Kulturmiljövårdens riksintressen är ett urval av sammanhängande miljöer som ska representera hela landets 10 000-åriga historia. Områdena har pekats ut av Riksantikvarieämbetet för att miljöerna särskilt väl belyser viktiga delar av den svenska historien. Värdena som pekas ut är knutna till enskilda objekt och delområden men främst för att de ingår i ett rumsligt och funktionellt samband.

Vad är ett riksintresse?

Ett område av riksintresse för kulturmiljövården är en miljö eller ett landskap som genom sitt innehåll särskilt väl speglar skeden, händelseförlopp eller verksamheter av vikt för landets och områdets kulturella, politiska, sociala, religiösa eller tekniska utveckling i ett regionalt eller lokalt sammanhang. Riksintresset ska utgöra en helhetsmiljö, det vill säga området ska särskilt väl uppvisa ett sammanhängande funktionellt historiskt system. Riksintresset ska innehålla fysiska uttryck som stödjer den utvalda berättelsen om vad som hänt i landskapet. Uttrycken i kulturmiljön ska ge särskilt goda möjligheter till upplevelser, kunskap och förståelse för den kulturhistoriska utvecklingen.

Sammantaget ska riksintressena ge en bred bild av samhällets historia. De ska spegla ett brett spektrum av tidsperioder, utvecklingsskeden och verksamheter som har varit av betydelse för samhällsutvecklingen samt regionala variationer av detta. Miljöerna visar bland annat hur människan har nyttjat tillgängliga naturresurser, utvecklingen av samhället, näringsliv, sociala villkor, byggnadsskick och olika estetiska ideal.

Urvalet

Urvalet av områden ska i första hand spegla det representativa eller kännetecknande för landets historia och kulturhistoriska utveckling. Ett riksintresseområde kan således utgöras av ett pedagogiskt exempel på ett vardagligt område såväl som att vara ett område med få motsvarigheter i landet.

Urvalet är inte en gång för alla givet utan kan revideras utifrån nytillkommen kunskap och förändringar i synsätt på vad som bedöms vara av kulturhistoriskt värde.

Kulturmiljövårdens cirka 1470 riksintressen är mycket varierande till såväl storlek som kulturhistoriskt innehåll. Bland de utpekade områdena finns allt från små miljöer som speglar en speciell historisk epok till vidsträckta landskapsavsnitt som präglas av lång historisk kontinuitet. Dagens urval bygger på 1970-talets fysiska riksplanering och togs fram i en dialog mellan Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna och kommunerna. Riksantikvarieämbetet pekade 1987 ut vilka områden som bedömdes vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Några genomgripande förändringar av urvalet har inte skett sedan utpekandet 1987. Däremot har justeringar och kompletteringar skett löpande. Bland nytillskotten kan nämnas exempel på industrimiljöer, institutionsmiljöer och villastäder. Under senare år har flera av landets länsstyrelser arbetat med att se över, förtydliga och förankra kulturmiljövårdens riksintressen. I flera fall har även fördjupade kunskapsunderlag av riksintresseområdena tagits fram.

Riksintressebeskrivningen

För varje kulturmiljö av riksintresse finns en, av Riksantikvarieämbetet beslutad, kortfattad text, en riksintressebeskrivning och en kartredovisning. Riksintressebeskrivningen anger och motiverar de värden som legat till grund för utpekandet samt de objekt, strukturer, egenskaper och samband som gör den riksintressanta historien läsbar i landskapet, det vill säga de uttryck för riksintresset som inte får påtagligt skadas.

Det primära underlaget för kulturmiljövårdens riksintressen är den beskrivning som är kopplad till riksintresseanspråket. Den geografiska kartredovisningen som kompletterar och specificerar beskrivningen är ett stöd för planeringen. Det är dock alltid det kulturhistoriska innehållet och de värden som redovisas i beskrivningen som ska vara utgångspunkten vid till exempel bedömning av påverkan på de kulturvärden som inte påtagligt får skadas.

Riksantikvarieämbetet har utarbetat en ordlista med landskaps- och miljötyper. Ordlistan beskriver hur kulturhistoriska utvecklingsförlopp eller epoker präglat olika miljöer och ska fungera som en nyckel för att förstå de landskaps- och miljötyper som omnämns i riksintressebeskrivningen.

Riksintressebeskrivningarna samt ordlistan finns att tillgå via Riksantikvarieämbetets webbplats, se länk i "Relaterad information".

Områdenas avgränsning

Utgångspunkten för den geografiska avgränsningen är de riksintressanta värden som ligger till grund för utpekandet. Avgränsningen ska omfatta de fysiska uttryck – objekt, landskapsrum, strukturer, funktionella och visuella samband – som gör den riksintressanta berättelsen läsbar i landskapet.

Avvägningar mot andra intressen, allmänna eller enskilda, ska inte göras innan utpekandet och ska inte påverka hur anspråket definieras eller avgränsas.

Den geografiska avgränsningen för ett riksintresseområde är i sig inte avgörande vid en bedömning av påverkan på riksintresset. Oavsett lokalisering är det åtgärdens påverkan på riksintressets värden som är avgörande i sammanhanget. En genomgripande åtgärd utanför områdesavgränsningen kan mycket väl ge upphov till påtaglig skada, medan många åtgärder innanför gränsen inte alls behöver göra det. Därför ska inte utpekandet av riksintressen ta till särskilda säkerhets- eller buffertzoner för att tillförsäkra miljön skydd mot stora förändringar i omgivningen.

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.