Krav på byggnadsverk och tomter

Förvanskningsförbudet

Granskad:

Byggnader, bebyggelseområden och allmänna platser som anses vara särskilt värda att bevara har ett förstärkt skydd. Dessa får inte förvanskas.

Vad får inte förvanskas

Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får enligt plan- och bygglagen (PBL) inte förvanskas.
Motsvarande gäller även för:

  • Bygglovspliktiga anläggningar
  • Bebyggelseområden
  • Allmänna platser
  • Tomter i den mån de omfattas av bestämmelser om skydd av kulturvärden i detaljplan eller områdesbestämmelser.

13 §
   En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
   1. en annan anläggning än en byggnad, om anläggningen omfattas av krav på bygglov,
   2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
   3. allmänna platser, och
   4. bebyggelseområden. Lag (2025:974) .

Vad är en särskilt värdefull byggnad?

För att en byggnad ska betraktas som särskilt värdefull krävs det att byggnadens värde är så stort att dess bevarande kan sägas utgöra ett verkligt allmänt intresse. Detta gäller inte bara enskilda byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde, utan också byggnader och bebyggelsemiljöer som representerar olika tidsepoker eller något karaktäristiskt från skilda sociala miljöer. Bestämmelsen gäller också enskilda byggnader som i sig kanske inte är så värdefulla men som blir det genom samhörigheten i en grupp, ett kvarter, en fasadräcka eller liknande (jfr prop. 1985/86:1 sid. 510).

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

En byggnad eller bebyggelsemiljö kan vara särskilt värdefull om den tydliggör tidigare samhällsförhållanden. Det avser:

  • Byggnader som representerar en tidigare vanlig byggnadskategori eller konstruktion som nu har blivit sällsynt.
  • Byggnader som belyser tidigare bostadsförhållanden, sociala och ekonomiska villkor, arbetsförhållanden och olika gruppers livsvillkor. Bostadsförhållanden kan även belysas av de ekonomibyggnader som tidigare tillhörde en bostad. Med grupper kan avses till exempel kön, ålder, yrke eller minoritetsgrupper.
  • Byggnader som belyser tidigare stadsbyggnadsideal och arkitektoniska ideal samt värderingar och tankemönster. Exempel på byggnader som belyser tidigare värderingar kan vara olika typer av institutionsbyggnader som ofta präglas av sin tids människosyn.
  • Byggnader som har representerat för lokalsamhället viktiga funktioner eller verksamheter. Det kan vara olika samhällsfunktioner som skolan eller järnvägsstationen eller andra verksamheter som fyllt en central roll för lokalsamhället som till exempel smedjan, butiken, biografen, badhuset eller den dominerande arbetsplatsen.

I formuleringen tidigare samhällsförhållanden ligger att det handlar om förfluten tid. Att en verksamhet fortfarande är i drift hindrar dock inte att den kan belysa tidigare förhållanden.

En byggnad eller bebyggelsemiljö kan även vara särskilt värdefull om den tydliggör samhällsutvecklingen. Det avser:

  • Byggnader som genom sin funktion illustrerar ett väsentligt skeende eller en väsentlig samhällsföreteelse. Exempel på detta är byggnader som illustrerar folkrörelsernas framväxt, massbilismens genombrott, immigration och emigration.
  • Byggnader som har tjänat som förebilder eller på annat sätt varit uppmärksammade i sin samtid. Det kan vara byggnader som har erhållit priser eller framhållits som goda exempel i fackpress.
  • Byggnader som präglas av en stark arkitektonisk idé.

En byggnad kan också vara särskilt värdefull om den i sig utgör en källa till kunskap om äldre material och teknik.

En byggnad eller bebyggelsemiljö kan även vara särskilt värdefull om den värderas högt i ett lokalt sammanhang. Exempel på detta kan vara byggnader som har haft stor betydelse i ortens sociala liv eller för ortens identitet eller i lokala traditioner.

En byggnad eller bebyggelsemiljö kan vara särskilt värdefull från konstnärlig synpunkt om den uppvisar särskilda estetiska kvaliteter eller har en hög ambitionsnivå med avseende på arkitektonisk gestaltning eller i utförande och materialval eller i konstnärlig gestaltning och utsmyckning.

En byggnad kan anses vara särskilt värdefull från miljömässig synpunkt om den utgör en del av en miljö som uppfyller något eller några av de ovanstående kriterierna.

De flesta byggnader kan på ett eller annat sätt anses uppfylla något av de angivna kriterierna, men i begreppet "särskilt värdefull" ligger att byggnaden särskilt väl ska belysa ett visst förhållande eller i sitt sammanhang ha få motsvarigheter som kan belysa samma förhållande. Få motsvarigheter ska förstås i relation till hela byggnadsbeståndet och behöver bedömas från såväl ett nationellt som regionalt och lokalt perspektiv. Även om en byggnadstyp kan vara vanlig i en region så kan det finnas få motsvarigheter i ett nationellt perspektiv. En i och för sig vanligt förekommande byggnadstyp kan i sitt sammanhang ha få motsvarigheter som kan förmedla samma berättelse. En väsentlig aspekt på kulturhistoriskt värde är i vilken mån en byggnad är ägnad att förmedla kunskap om ett visst förhållande.

Bebyggelsens ålder

Bebyggelsens ålder utgör i sig inget argument för att en byggnad ska anses vara särskilt värdefull. Byggnader tillkomna före 1920-talets bebyggelseexpansion utgör dock idag en mycket begränsad del av dagens byggnadsbestånd, färre än vad som har byggts under 2000-talet. Av dessa har många genomgått genomgripande förändringar. Sannolikheten för att en till sin karaktär någorlunda välbevarad byggnad tillkommen före 1920-talets bebyggelseexpansion uppfyller något av de ovan angivna kriterierna för en särskilt värdefull byggnad är därför mycket hög. Sådana byggnader bör därför betraktas som särskilt värdefulla om man inte kan motivera varför de inte ska anses vara det.

I flertalet av de författningar som utgör Boverkets nya byggregler har det tagits in en föreskrift som utgör ett stöd vid bedömningen av om en byggnad utgör en särskilt värdefull byggnad.

6 §

Vid bedömningen av om en byggnad ska anses vara särskilt värdefull ska en prövning göras mot följande kriterier:

  • 1. Byggnaden tydliggör tidigare samhällsförhållanden genom att den
  • a) representerar en tidigare vanlig byggnadskategori eller konstruktion som nu har blivit sällsynt,
  • b) belyser tidigare bostadsförhållanden, sociala och ekonomiska villkor, arbetsförhållanden, olika gruppers livsvillkor, stadsbyggnadsideal eller arkitektoniska ideal samt värderingar och tankemönster, eller
  • c) har representerat en för lokalsamhället viktig funktion eller verksamhet.
  • 2. Byggnaden tydliggör samhällsutvecklingen genom att den
  • a) genom sin funktion illustrerar ett väsentligt skeende eller en väsentlig samhällsföreteelse,
  • b) har tjänat som förebild eller på annat sätt varit uppmärksammad i sin samtid, eller
  • c) präglas av en stark arkitektonisk idé.
  • 3. Byggnaden i sig utgör en källa till kunskap om äldre material och teknik.
  • 4. Byggnaden värderas högt i ett lokalt sammanhang genom att den har haft stor betydelse
  • a) i ortens sociala liv,
  • b) för ortens identitet, eller
  • c) i lokala traditioner.

Byggnaden kan anses vara särskilt värdefull från konstnärlig synpunkt genom att den uppvisar särskilda estetiska kvaliteter eller har en hög ambitionsnivå med avseende på

  • 1. arkitektonisk gestaltning,
  • 2. utförande och materialval, eller
  • 3. konstnärlig gestaltning och utsmyckning.

Byggnaden kan anses vara särskilt värdefull från miljömässig synpunkt genom att den utgör en del av en miljö som uppfyller kriterierna i första stycket.

För att en byggnad ska anses vara särskilt värdefull ska byggnaden särskilt väl belysa ett visst förhållande eller i sitt sammanhang ha få motsvarigheter som kan belysa samma förhållande.

Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, ska anses vara särskilt värdefulla om inte något talar däremot.

Foto på byggnaden Turning torso Turning torso. Foto: Boverket

Turning torso kan anses vara en särskilt värdefull byggnad utifrån flera av de ovan angivna kriterierna.

  • Byggnaden har rönt en mycket stor uppmärksamhet i sin samtid.
  • Byggnaden står som en symbol för den samhällsomvandling som har skett i Malmö.
  • Byggnaden uppvisar en mycket hög ambition i den arkitektoniska gestaltningen.

Bebyggelseområden

Förvanskningsförbudet kan även tillämpas på byggnader som i sig inte kan anses utgöra en särskilt värdefull byggnad, men som ingår i ett särskilt värdefullt bebyggelseområde och bidrar till områdets värden. Även om en byggnad inte bidrar till ett områdes värden kan en åtgärd vara otillåten om åtgärden medför att bebyggelseområdets värden skadas.

Enligt Boverkets uppfattning kan förvanskningsförbudet enbart omfatta befintliga byggnader och anläggningar. Nya byggnader och anläggningar som kan skada ett bebyggelseområdes värden ska därför inte prövas mot förvanskningsförbudet. Hur nytillkommande byggnader och anläggningar påverkar ett bebyggelseområdes särskilda värden ska istället prövas inom ramen för 2 kap. 6 § tredje stycket PBL.

6 §
   Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
   2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
   3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
   4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
   5. möjligheterna att hantera avfall,
   6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
   7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
   8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .

6 a §
   Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
   1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
   2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .

Kommunala underlag

Vilken bygglovsplikt som gäller för olika byggnader och andra anläggningar som inte är byggnader är i hög grad beroende av om det är en historiskt, kulturhistoriskt, miljömässigt eller konstnärligt särskilt värdefull byggnad eller anläggning, eller ifall de ingår i ett bebyggelseområde av den karaktären. Detta påverkar även vilka byggnader som omfattas av kravet på rivningslov. För att en fastighetsägare i förväg ska kunna bedöma om en viss åtgärd kräver lov är det därför väsentligt att det på ett enkelt sätt går att finna upplysningar om en byggnad eller annan anläggning har sådana värden eller inte.

Kommunen ska därför i sin översiktsplan redovisa särskilt värdefulla

  • byggnader
  • andra bygglovspliktiga anläggningar än byggnader
  • allmänna platser
  • bebyggelseområden.

5 §
   Av översiktsplanen ska även följande framgå:
   1. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet av bostäder,
   2. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen,
   3. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 h § första stycket miljöbalken,
   4. sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, allmänna platser och bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 § samt kommunens syn på vilka hänsyn som krävs för att tillvarata de särskilda värdena,
   5. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,
   6. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen, och
   7. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen. Lag (2025:974) .

Genom att i förväg sprida kännedom och kunskap om bebyggelsens kulturvärden ökar möjligheten att få acceptans för värdena hos en bredare allmänhet och därmed förutsättningarna för att värna bebyggelsens kulturvärden. När man tar ställning till bebyggelsen i ett sammanhang är det också enklare att bedöma vilka byggnader och vilken bebyggelse som har sådana värden att den bör anses vara särskilt värdefull.

Det som sägs ovan om vad som är en särskilt värdefull byggnad är även tillämpbart på bebyggelseområden. Vid en redovisning av särskilt värdefulla byggnader och bebyggelseområden kan kommunen även ta stöd i följande:

  • Områden som har bedömts vara av riksintresse för kulturmiljön är med hög sannolikhet ett särskilt värdefullt område i de fall där bebyggelsen utgör en del av områdets värden.
  • Innehåller en detaljplan eller områdesbestämmelser bestämmelser om skydd av kulturvärden eller rivningsförbud, så är det redan avgjort att de byggnader som omfattas av de bestämmelserna är särskilt värdefulla. Detta eftersom bestämmelser om skydd av kulturvärden eller rivningsförbud bara får användas för särskilt värdefulla byggnader. 

    16 §
       I en detaljplan får kommunen
       1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
       2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
       3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
       4. bestämma att byggnadsverk som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
       5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och
    5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2025:974) .

  • Även när det gäller byggnader som omfattas av kulturmiljölagens (1988:950) bestämmelser får det anses vara avgjort att de är särskilt värdefulla även i PBL:s mening.
  • Stöd kan även tas i andra kommunala dokument som byggnadsinventeringar, kulturmiljöprogram och liknande dokument, men även av tidigare ställningstaganden i översiktsplanen.
  • Regionala kulturmiljöprogram och motsvarande underlag kan också utgöra ett värdefullt stöd för kommunens bedömningar.

När "blir" en byggnad särskilt värdefull?

Det är byggnadens eller områdets värden som avgör om det är en sådan värdefull byggnad eller område att det omfattats av förvanskningsförbudet och den utökade lovplikten. Har byggnaden eller området tillräckliga värden så gäller alltså förvanskningsförbudet och den utökade lovplikten även om de inte finns utpekade i översiktsplanen eller något annat dokument.

Översiktsplanen har inte heller någon rättsverkan. Ett utpekande i en översiktsplan eller annat kommunalt dokument är formellt sett endast en upplysning om att kommunen bedömer att byggnaden har sådana värden att den omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL och därmed den utökade lovplikten. Då utpekandet i sig inte har någon rättsverkan måste byggnadsnämnden i ett beslut om lov ta ställning till om byggnaden eller området har sådana värden att det kan anses vara särskilt värdefullt. Om en sökande får avslag på en ansökan med hänvisning till att åtgärden innebär en förvanskning av en särskilt värdefull byggnad eller område, så kan den sökande i ett överklagande ifrågasätta att byggnaden eller området har sådana värden att förvanskningsförbudet eller den utökade lovplikten är tillämpligt (jfr prop. 2024/25:169 sid. 407-408). 

Om det av en bestämmelse i detaljplan eller områdesbestämmelser framgår att en byggnad är en särskilt värdefull byggnad, så får den frågan dock anses vara avgjord. Det kan till exempel gälla om en byggnad har åsatts ett rivningsförbud eller en bestämmelse om skydd av kulturvärden, då sådana bestämmelser enbart får åsättas sådana byggnader som omfattas av bestämmelserna i 8 kap. 13 § PBL.

16 §
   I en detaljplan får kommunen
   1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
   2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
   3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
   4. bestämma att byggnadsverk som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
   5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och
5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2025:974) .

13 §
   En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
   1. en annan anläggning än en byggnad, om anläggningen omfattas av krav på bygglov,
   2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
   3. allmänna platser, och
   4. bebyggelseområden. Lag (2025:974) .

När gäller förvanskningsförbudet?

Förvanskningsförbudet gäller vid alla ändringar, såväl exteriört som interiört, och oberoende av om en åtgärd är bygglovs- eller anmälningspliktig eller inte. Rivning av en hel byggnad är dock inte att betrakta som en förvanskning, eftersom det efter utförd åtgärd inte finns någon förvanskad byggnad. Förvanskningsförbudet kan inte heller tillämpas så att pågående markanvändning påtagligt försvåras.

Vad menas med förvanskning?

Förvanskningsbegreppet är inte definierat i vare sig lagtext eller motivtext. Förvanskningsförbudet är dock inget förändringsförbud. Det är de egenskaper som gör byggnaden särskilt värdefull som är skyddade. Klarlägger och respekterar man värdena kan man ändå ofta utföra olika åtgärder. För att klarlägga värdena kan ofta sakkunnig hjälp behövas.

I tre regeringsrättsdomar har förvanskning ansetts inträffa om:

  • en väsentlig egenskap går helt förlorad
    RÅ 1991 ref. 103 (pdf)
  • åtgärden går ut över byggnadens, och därmed också i åtminstone någon mån områdets särart, eller medför att en byggnads genuina karaktär inte behålls
    RÅ 1997 ref. 77 (pdf)
  • åtgärden inte är väl anpassad till husets karaktär avseende en byggnad som har ett känsligt läge i en kulturmiljö.
    RÅ 1998 ref. 17 (pdf)

I flertalet av de författningar som utgör Boverkets nya byggregler har det tagits in en föreskrift som stöd till en bedömning av om en åtgärd utgör en förvanskning av en särskilt värdefull byggnad. Åtgärden ska

  • inte förändra byggnadens karaktärsdrag,
  • inte skada de egenskaper som ligger till grund för byggnadens eller områdets kulturvärden, och
  • vid utbyte av byggnadsdelar utföras med material och hantverksteknik som är anpassad till byggnadens ålder och karaktär.

Eftersom förvanskningsförbudet inte kan tillämpas så att det påtagligt försvårar en pågående markanvändning, så kan en förändring av material och teknik inte anses vara en förvanskning om det är en förutsättning för att byggnaden ska få sådana egenskaper att den fortsatt kan brukas för sin befintliga användning.

5 §

För att en åtgärd inte ska anses medföra en förvanskning av en särskilt värdefull byggnad ska åtgärden

  • 1. inte förändra byggnadens karaktärsdrag,
  • 2. inte skada de egenskaper som ligger till grund för byggnadens eller områdets kulturvärden, och
  • 3. vid utbyte av byggnadsdelar utföras med material och hantverksteknik som är anpassad till byggnadens ålder och karaktär.

Trots första stycket 3 ska en åtgärd inte anses utgöra en förvanskning om en förändring av material eller teknik är en förutsättning för att kunna

  • 1. tillgodose utformningskraven och de tekniska egenskapskraven på en acceptabel nivå, eller
  • 2. upprätthålla funktionen hos de tekniska systemen på en acceptabel nivå.
Boverket (2025). Förvanskningsförbudet. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan---och-bygglagen/krav-pa-byggnadsverk-och-tomter/forvanskningsforbudet/ Hämtad 2025-12-14