Kartlägg risker
Riskbilden från en Sevesoverksamhet gäller både produktionsanläggningen och tillhörande lagring av farliga ämnen. En specifik komplikation kopplad till Sevesoverksamheter är att olika kemikalier kan reagera på varandra och förvärra konsekvenserna vid en olycka. Det kan inträffa både inom en verksamhet, och i kombination med andra närliggande verksamheter.
Kartlägga risker i Vägledning om riskhantering i planläggning och byggande
Denna sida kompletterar den grundläggande informationen om att kartlägga risker i Vägledning om riskhantering i planläggning och byggande med information inriktad på Sevesoverksamhet.
Sevesoverksamhet som riskkälla och riskobjekt
Inte sällan består en Sevesoverksamhet av flera anläggningar som lokaler, fabriker, cisterner och andra lagringsutrymmen där Seveso-klassade farliga ämnen lagras, förvaras eller tillverkas. Anläggning och verksamhet kan dock vara en och samma, vilket ofta är fallet för mindre verksamheter. Men det är viktigt att skilja på det som ska prövas eller anmälas inom ramen för den samlade verksamheten från de olika tekniska enheterna (det vill säga anläggningarna) inom området som Sevesoverksamheten verkar inom. Det kan vara olika processer och kemikalier som används inom olika anläggningar och därför kan det finnas skäl att utreda och betrakta riskerna från olika anläggningar inom en och samma verksamhet var och en för sig.
Sevesoverksamhet och samhällsviktiga funktioner
Vid planering av olika samhällsviktiga verksamheter i närheten av en Sevesoverksamhet är det viktigt att ta hänsyn till riskerna så att den samhällsviktiga funktioner inte riskerar att slås ut i händelse av en olycka inom Sevesoverksamheten. Det är också viktigt att beakta att det kanske inte är möjligt att utrymma de arbetsplatser som finns vid en samhällsviktig verksamhet. Samhällsviktiga verksamheter som inte kan utrymmas måste placeras eller utformas på ett sådant sätt att fortsatt drift kan säkerställas under exponering.
Riskkartläggning och exempel på riskkällor, riskobjekt, riskområden och skyddsvärda intressen kan du läsa mer om på sidan Strategi för riskhantering.
Sevesoverksamhet och överlagrad risk
Närliggande verksamheter kan påverka varandra i händelse av en olycka, eller till följd av en naturolycka eller annan orsak som kan initiera och eskalera olycksförloppet. Även om det primärt är verksamhetsutövarna som ska identifiera om det finns risk för sådana händelser är det lämpligt att kommunen är medveten om risken, eftersom det i sin tur kan påverka avståndsbedömningen avseende Sevesoverksamheten och annan markanvändning och i synnerhet skyddsvärda intressen.
I planering ska hänsyn tas till den totala risken så att inte vissa i omgivningen exponeras för alltför hög risk. Det är viktigt att titta på olika verksamheters riskbidrag, det vill säga hur flera verksamheters riskbidrag påverkar omgivningen i deras närhet. I detta sammanhang kallas det överlagrad risk.
För exempelvis ett bostadsområde som är placerat i närheten av ett område med flera Sevesoverksamheter måste ni som planlägger beakta varje verksamhets riskbidrag. Utöver det måste ni som planlägger även beakta de eventuella farligt godsleder som passerar igenom området. Dessa kan påverka omgivningen i händelse av olycka och de är nödvändiga att beakta även om transporter av farligt gods inte i sig är klassificerade som Sevesoverksamhet.
Det är viktigt att i planeringsskedet titta på hur samtliga verksamheters riskbidrag påverkar omgivningen och det tänkta projektet, exempelvis ett bostadsområde. Även om ni som planlägger bedömer riskbidraget från varje verksamhet mot bostadsområdet som hanterbar kan den totala risken för bostadsområdet bli för hög om ni lägger ihop riskbidragen från samtliga verksamheter samt riskbidraget från farligt godsleden.
Sevesoverksamhet och dominoeffekter
En särskild riskfråga att beakta är så kallade dominoeffekter. Dessa dominoeffekter uppkommer främst då verksamheter ligger nära varandra. Förhållandet kan påkalla eller föranleda behov av ett tillräckligt avstånd mellan verksamhet och omgivning. Främst är det olyckor där brandfarliga, explosiva, giftiga gaser eller miljöfarliga ämnen hanteras som kan leda till dominoeffekter. Det kan inte heller uteslutas att giftiga ämnen kan leda till personskada på en grannverksamhet och därigenom leda till en olycka där.
Även om dominoeffekter primärt är något som verksamheterna ska identifiera och hantera är en viktig förutsättning att de har ett bra samarbete och utbyte av information sinsemellan för att identifiera sådana scenarier där olyckor kan initieras eller eskalera.
Vid riskhantering i region- och översiktsplanering är det framför allt viktigt att uppmärksamma områden med flera verksamheter där farliga ämnen hanteras eftersom det då kan behövas ett större avstånd till omgivningen jämfört med förhållandet om området enbart omfattar en verksamhet. Även industrier som inte hanterar farliga ämnen kan initiera eller påverka ett dominoförlopp. Ni som planlägger behöver därför beakta även sådana industrier vid beräkning eller bedömning av dominoeffekter.
Det finns också fördelar ur ett planeringsperspektiv att koncentrera verksamheter som hanterar farliga ämnen till samma område eftersom det då ges förutsättningar att samordna säkerhetssystem, räddningsinsatser, transporter till och från området etc. samtidigt som medvetandegraden när det gäller olycksrisker ofta är högre i ett sådant område. En koncentration av flera verksamheter kan också innebära en minskad spridning av farligt godstransporter till och från verksamheterna.
Det är lämpligt att ni som planlägger samråder med länsstyrelsen och tillsynsmyndigheten om ni planlägger områden där det finns risk för att dominoeffekter kan uppstå.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har utrett och definierat begreppen dominoeffekt respektive kumulativ risk.
Dominoeffekter kan du läsa mer om på sidan Riskkartläggning.
Riskkartläggning och underlag till kartläggning i förvaltningsskedet kan du läsa mer om på sidan Kartlägg risker i förvaltningsskedet.
Kartlägg risker i förvaltningsskedet
Sevesoverksamheter och transport av farligt gods och hamnar
Externa risker som följer av transportflöden på väg och järnväg och som ofta, men inte nödvändigtvis, är ett led i Sevesoverksamheten, utgör en risk för både individer och samhällen som kommuner och regioner måste hantera.
Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, Sevesolagen, tillämpas däremot inte på transporter av farliga ämnen som i stället omfattas av lagen (2006:263) om farligt gods med tillhörande förordning och föreskrifter som företrädesvis gäller utanför verksamheter. Detta kan medföra gränsdragningsproblem, men det är ändå viktigt att transporter kopplade till Sevesoverksamheten är en del av riskkartläggningen.
13 a §
Om utredningen enligt 13 § visar att två eller flera verksamheter kan påverka varandra ska de berörda verksamhetsutövarna utbyta lämplig information för att kunna beakta arten och omfattningen av den sammanlagda faran för en allvarlig kemikalieolycka i sina handlingsprogram, säkerhetsledningssystem, säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser.
De verksamhetsutövare som omfattas av första stycket ska gemensamt ta fram informationen och lämna den till den kommun eller de kommuner där verksamheterna ligger. Lag (2015:233) .
En verksamhet som bara förmedlar farligt gods kan inte betraktas som en Sevesoverksamhet, då mellanlagringen är ett led i transportkedjan. När farligt gods med en känd mottagare blir stående, exempelvis i en hamn, är det fortfarande ett led i transporten, transportkedjan är inte bruten. Hamnar som lagrar eller på annat sätt hanterar farliga ämnen, som inte enbart utgör ett led i transportkedjan, kan däremot omfattas av Sevesolagstiftningen om mängden farliga ämnen uppnår gränsmängden enligt bilaga 1 till förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, Sevesoförordningen. Enligt MSB ska man inte beakta transport av farligt gods när man bedömer om en verksamhet är en Sevesoverksamhet eller inte. Någon rättspraxis om detta finns dock inte. Men i de fall hamnen betraktas som en Sevesoverksamhet ska mängden farligt gods inom hamnen beaktas vid tillämpning av Sevesolagstiftningen.
MSB har mer information om för vem Sevesolagstiftningen gäller. MSB har också tagit fram en promemoria om Sevesoverksamhet och transport av farligt gods och hamnar. Du hittar den på sidan För vem gäller reglerna under rubriken Dokument.
För vem gäller reglerna? (på MSB:s webbplats)
Mer om godstransporter i samhällsbyggnadsprocessen hittar du i vägledningen Godstransporter i fysisk planering.
Godstransporter i fysisk planering
Underlag från länsstyrelsen som operativ tillsynsmyndighet
När det gäller Sevesoverksamhet har länsstyrelsen det operativa tillsynsansvaret enligt Sevesolagen.
15 §
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen (tillsynsmyndigheterna) ska ha tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsyn enligt denna lag. Lag (2015:233) .
Länsstyrelse kan därför bidra med information om Sevesoanläggningar inom kommunen.
Länsstyrelsens tillsynsansvar för Sevesoverksamhet kan du läsa mer om på sidan Roller och ansvar kopplade till Sevesoverksamhet.
Roller och ansvar kopplade till Sevesoverksamhet
Tillsyn enligt Sevesolagen kan du läsa mer om på sidan Sevesodirektivet och Sevesoverksamhet i svensk lag.
Sevesodirektivet och Sevesoverksamhet i svensk lag
Länsstyrelsens roll kan du läsa mer om på sidan Regionens och länsstyrelsens roll och ansvar.
Regionens och länsstyrelsens roll och ansvar
Verksamhetsutövarens utredning enligt Sevesolagen är bra underlag
När verksamhetsutövaren gör en utredning enligt 13 § Sevesolagen om det finns omgivningsfaktorer som kan påverka säkerheten vid verksamheten, ska verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken. Resultatet från detta samråd kan vara ett bra underlag till riskkartläggning.
13 §
I säkerhetsarbetet ska verksamhetsutövaren, utöver förhållandena vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till andra faktorer i omgivningen som kan påverka säkerheten.
Närheten till annan verksamhet som omfattas av lagen ska särskilt beaktas.
Vid utredningen av om det finns faktorer som avses i första stycket ska verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken. Om det behövs för utredningen, får verksamhetsutövaren begära hjälp från tillsynsmyndigheten enligt 21 §.
Dessa faktorer och åtgärder ska redovisas i anmälan och i säkerhetsrapporten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur samråd enligt andra stycket ska ske och om undantag från samrådsskyldigheten. Lag (2015:233) .
13 a §
Om utredningen enligt 13 § visar att två eller flera verksamheter kan påverka varandra ska de berörda verksamhetsutövarna utbyta lämplig information för att kunna beakta arten och omfattningen av den sammanlagda faran för en allvarlig kemikalieolycka i sina handlingsprogram, säkerhetsledningssystem, säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser.
De verksamhetsutövare som omfattas av första stycket ska gemensamt ta fram informationen och lämna den till den kommun eller de kommuner där verksamheterna ligger. Lag (2015:233) .
Information om underlag som kan vara relevanta i kartläggning av risker kan du läsa mer om på sidan Underlag till riskhantering kopplad till Sevesoverksamhet.
Hjälpte informationen dig?
Bra att informationen hjälpte dig! Berätta gärna vad du tyckte var bra. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.
Beskriv så tydligt som möjligt varför sidan inte hjälpte dig. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.