Garage, carport, bilparkering och annan hårdgörning av mark

En person som bodde i en villa ansökte om bostadsanpassningsbidrag för bland annat en carport. Hon hade redan ett garage men den takbox hon hade på bilen för att kunna transportera sin rullstol tålde inte att utsättas för växlingarna mellan det kalla vinterklimatet och värmen i garaget.

Kammarrätten bedömde att carporten var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad för kvinnan och ansåg därför att bidrag borde beviljas. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 2001-11-26, målnummer 2192-2000. Regeringsrätten, målnummer 7614-2001.

En man anförde vid kammarrätten att han skulle beviljas bidrag för hårdgörning av ytterligare 40 kvadratmeter till biluppfarten till sitt hus. På grund av sin familjesituation behövde han komma åt bilen från båda sidorna. Ett löst underlag gjorde att han förlorade kontrollen över rörelserna på grund av sin extremt dåliga balans. Genom den anpassning som kommunen beviljat bidrag för begränsades tillgängligheten till endast den ena sidan av bilen. Han var gift och hade trillingar som var fyra och ett halvt år. Vid avfärd tillsammans med barnen var han tvungen att kunna öppna bildörren från båda sidorna, eftersom han måste placera barnen på plats i bilen och kontrollera att de satt ordentligt fastspända. Vid hemkomst måste han ta sig runt bilen för att öppna de barnsäkra bildörrarna. Under vinterhalvåret måste han kunna rengöra rutorna på båda sidorna av bilen. Han anförde vidare att det utrymme som länsrätten betecknat som garage inte var tillräckligt stort och att det sedan mitten av 1980-talet inte längre var betecknat som garage vid fastighetstaxeringen.

Kammarrätten fann att det område som avsågs med ansökan för hårdgörning var att betrakta som en biluppställningsplats, eftersom det befintliga garaget inte kunde användas för sitt ursprungliga ändamål. Med hänsyn till vad mannen upplyst om sitt funktionshinder och sin familjesituation fann kammarrätten att ytterligare hårdgörning var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad för honom. Överklagandet bifölls därför.

Kammarrätten i Stockholm, dom 1999-12-13, målnummer 1671-1999.

Kommunen

Ansökan gällde bostadsanpassningsbidrag för att hårdgöra 98 kvadratmeter markyta. Kommunen beviljade bara bidrag för 12 kvadratmeter vid entrén.

Förvaltningsrätten

Vid förvaltningsrätten anförde sökandena att bidrag skulle beviljas även för att hårdgöra yta mellan parkeringsplats och entré.  De menade att det var viktigt att kunna ta sig fram med bilen till entrén för att inte behöva lasta sin son i regn och snöfall. Det tog flera minuter att fälla ut rampen, köra in elrullstolen och förankra den samt köra ut det specialsäte bilen har och som lyfts ut på sidan av bilen och sedan lyfter in sonen.

Förvaltningsrätten ansåg att det inte var visat att sökanden var berättigad till ett högre bostadsanpassningsbidrag än det som kommunen beviljat. De åtgärder som behövde utföras på resterande markyta fram till vägen behövde enligt förvaltningsrätten utföras av andra orsaker än funktionsnedsättningen.

Kammarrätten

Hos kammarrätten framförde sökandena att den grusgång som fanns mellan parkeringsplatsen och entrén hade fungerat utmärkt tidigare, men att den inte höll för bil och elrullstol. Det var inte fråga om avsaknad av eller brister i grundläggande bostadsfunktioner utan åtgärden behövdes enbart på grund av funktionsnedsättningen.

Kammarrätten fann att ytan mellan parkeringsplatsen och entrén behövde göras hård för att det skulle gå att framföra både elrullstol och handikappanpassat fordon på sträckan. Enligt kammarrättens mening var åtgärden nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig och något skäl för att inte lämna bidrag hade inte framkommit.

Krav på att kunna framföra fordon hela vägen fram till entrén finns inte i den svenska bygglagstiftningen, anförde kammarrätten. Nuvarande grusgång kunde således inte anses vara avsaknad av eller en avsevärd brist i en grundläggande bostadsfunktion. Det finns särskilda regler om tillgänglighet och användbarhet för personer med rörelsenedsättning, påpekade kammarrätten, innebärande att det ställs krav på fasta, jämna och halkfria gångytor på tomter. Eftersom det inte var sökandena som anlagt befintlig grusgång var det dock, enligt kammarrätten, ovidkommande ifall grusgången uppfyllde detta krav eller inte. Eftersom det var oklart vilken typ av markarbete som krävdes för att underlaget skulle bli hållbart för bil och elrullstol visades målet åter till kommunen för fortsatt handläggning. Domen har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Jönköping, dom 2021-09-22, målnummer 31-21.