Sensorstyrd blandare

En person med nedsatt minne på grund av demens ansökte om en sensorstyrd blandare i badrummet på övervåningen i villan där han bodde. Enligt intyg glömde han då och då att stänga av vattenkranen. Att vattnet stod och rann hördes inte ner till bottenvåningen där familjen mest vistades dagtid. Det fanns då risk för vattenskador och risk för att vattnet skulle stå och rinna så länge att vattnet i brunnen tog slut.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan. Enligt kommunen var åtgärden inte nödvändig för att sökandens bostad skulle vara ändamålsenlig för honom.

Förvaltningsrätten
Sökanden överklagade till förvaltningsrätten.

Kommunen anförde att bostadsanpassningsbidrag inte kan lämnas för att förebygga vattenskada eller för att garantera vattentillgång. Den långsamma tillrinningen i brunnen kunde bedömas som en byggnadsteknisk brist, menade kommunen. Eftersom sökanden lämnades ensam i huset skulle den sökta åtgärden inte lösa problemet då det fanns fler vattenkranar i huset.

Förvaltningsrätten ansåg att bidrag skulle beviljas. Enligt förvaltningsrätten var åtgärden nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad för sökanden. Det kommunen hade anfört om att bidrag inte lämnas för att förebygga vattenskada eller tillgodose vattentillgång kunde enligt förvaltningsrätten inte anses medföra att den sökta åtgärden behövde vidtas av väsentligen andra orsaker än behovet av anpassning. Inte heller den omständigheten att fastigheten hade andra kranar som skulle kunna lämnas obevakade utgjorde skäl för att vägra anpassning, menade förvaltningsrätten.

Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten och anförde där att det var enklare att låsa dörren till badrummet.

Sökanden anförde att han behövde gå på toaletten minst två gånger varje natt och att han inte skulle hitta till toaletten på undervåningen. Han anförde vidare att han aldrig var ensam hemma.

Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.

Kammarrätten i Göteborg, dom 10 juli 2017, målnummer 1111-17.