Cirkulär ekonomi i arkitektur

I en mer cirkulär ekonomi kan miljömässiga, sociala och ekonomiska värden, i form av befintliga byggnader, byggprodukter och byggmaterial, tas tillvara i större utsträckning och under en längre tid. Här kan du läsa om olika principer för cirkulär ekonomi och hur en genomtänkt utformning kan göra byggnader mer cirkulära i ett långsiktigt perspektiv och något om vilka utmaningar cirkulär ekonomi i arkitektur kan innebära för arkitekten.

Principer för cirkulär ekonomi i arkitektur

Det finns ett flertal så kallade trappstegsmodeller och principer som syftar till att integrera frågor om resurshushållning i beslutsunderlag och beslut. För mer information rekommenderas att läsa sidan om trappstegsmodeller för resurshushållning och sidan om fyrstegsprincipen för fysisk planering, byggande och arkitektur.

Trappstegsmodeller för resurshushållning

Fyrstegsprincipen

En generaliserad modell för cirkulär ekonomi

Modell för cirkulär ekonomi. Illustration: Boverket/Tryckcentrum

En generaliserad teoretisk modell för omställningen från en linjär ekonomi till en mer cirkulär ekonomi beskriver omställningen i tre dimensioner. Varje dimension handlar om en enskild aspekt av omställningen till en mer cirkulär ekonomi.

1. Sakta ner resursflöden. Denna dimension innebär längre livslängder för byggnader och byggprodukter.
2. Minska resursflöden. Denna dimension innebär mindre förbrukning av material och resurser och mindre avfall.
3. Sluta kretslopp för resursflöden. Denna dimension avser mer återbruk och återvinning. Att använda byggprodukter och byggmaterial igen.

Mer information om den generella modellen för cirkulär ekonomi och dess tre dimensioner finns i artikeln ”Product design and business model strategies for a circular economy”.

Full article: Product design and business model strategies for a circular economy (på Tylor and Francis webbplats)

Cirkulära byggnader

Cirkulär ekonomi är ett begrepp som är nyare än dess innebörd när det kommer till byggnader. Att använda befintliga byggnader för nya användningsområden är en gammal företeelse. Återbruk av byggprodukter i byggnader har varit vanligt förekommande under lång tid historiskt. Det kan exempelvis handla om återbruk av stockar och plankor till stugor och hus, eller om återbruk av byggstenar till murverk, med mera.

Denna sida utgår från de tre generella dimensionerna för omställningen till en mer cirkulär ekonomi, för att beskriva motsvarande aspekter vid cirkulär ekonomi i arkitektur mer specifikt.

• Den första dimensionen ”sakta ner resursflöden” avhandlas i stycket "byggnader med lång livslängd".
• Den andra dimensionen ”minska resursflöden” avhandlas i stycket "byggnader och resurshushållning".
• Den tredje dimensionen ”sluta kretslopp för resursflöden” avhandlas i stycket "byggnader och återbruk av byggprodukter".

Byggnader med lång livslängd

Inget varar för evigt, inte heller byggnader. En viktig målsättning vid omställningen till en cirkulär ekonomi, är att förlänga byggnadens livslängd för att hushålla med resurser på lång sikt. En förutsättning för lång livslängd är att byggnaden varaktigt kan fylla ett behov. Det behöver inte vara samma behov hela tiden, utan det kan handla om flera olika typer av behov över tid.

Om byggnaden är omtyckt, funktionell, nyttjad över tid, och går att förvalta på ett effektivt sätt, finns stora möjligheter att byggnaden bevaras länge i stället för att rivas och ersättas med en ny byggnad. Både god arkitektur och fysisk planering är av stor betydelse för att åstadkomma detta.

Tidlös bebyggelse för föränderliga förutsättningar

Arkitektur, dimensionering av behov, samt utformning av byggnader, bygger på antaganden om planeringsmässiga förutsättningar. Dessa planeringsmässiga förutsättningar förändras dock ofta över tid. Byggnader kan göras ”tidlösa” även när behoven och de planeringsmässiga förutsättningarna förändras över tid. Det handlar om att planera och utforma byggnader så att de kan möta olika behov över tid. Det kan också handla om att planera och utforma byggnader så att de enkelt kan anpassas till nya behov i framtiden. Det finns arkitektur och fysisk planering som förenklar anpassningar till förändrade behov. Exempelvis kan tillräcklig takhöjd vara avgörande för möjligheten att anpassa en byggnad till nya användningsområden.

Skapa förutsättningar för befintlig bebyggelse

Förutom möjligheten att anpassa byggnader till föränderliga förutsättningar, finns också möjligheten att försöka anpassa förutsättningarna för att möjliggöra ett effektivare nyttjande av befintliga underutnyttjade byggnader. Det kan exempelvis handla om att vidta åtgärder i fysisk planering eller samhällsplanering för att göra befintliga underutnyttjade byggnader mer attraktiva, mer ändamålsenliga, bättre lokaliserade på befintlig plats, mer eftertraktade eller mer användbara. På så sätt kan den befintliga byggda miljön nyttjas effektivare.

Det kan handla om att skapa förutsättningar för att kunna flytta vissa utrymmeskrävande verksamheter från områden med brist på byggnader, till områden med överskott på underutnyttjade byggnader. Det kan även handla om att skapa rumsliga förutsättningar för effektivare nyttjande av byggnader. Exempelvis effektivare nyttjande av bostäder genom att tillskapa nya arbetsplatser i närheten, en ny hållplats för kollektivtrafik, bättre kommunikationer, dra fiber, vidta trygghetsskapande åtgärder, eller genom etablering av en närbutik för livsmedel.

På så sätt kan befintliga underutnyttjade byggnader eller bostäder komma till större nytta. Här har kommunal och regional fysisk planering stor betydelse, eftersom attraktiviteten hos den byggda miljön eller enskilda byggnader, är beroende av planeringsmässiga förutsättningar. Många sådana planeringsmässiga förutsättningar påverkas av den strategiska nivån för fysisk planering.

Byggnader och resurshushållning

Den mest grundläggande principen för att minska resursflöden, hushålla med resurser, och minska avfallsmängderna i byggsektorn, är generellt sett att använda befintliga byggnader så långt som det är möjligt, i stället för att bygga nytt. Hur arkitekturen påverkar dessa möjligheter har redan i viss mån beskrivits ovanför. Även vid nybyggnad och ombyggnad har arkitektur stor betydelse för den mängd resurser som byggnaden förbrukar över hela livscykeln.

Arkitekturens betydelse för resursbehoven vid byggande

Till att börja med har arkitekturen, byggnadens konstruktion, val av byggprodukter och val av byggmaterial stor betydelse för det direkta behovet av naturresurser under byggskedet. Klimatpåverkan under byggskedet står ofta för en stor del av byggnadens klimatpåverkan under hela dess livslängd. Mer information om klimatpåverkan under byggskedet finns i Boverkets handbok om klimatdeklaration för byggnader. 

Syftet med att klimatdeklarera

Arkitekturens betydelse för resursbehoven under nyttjandeskedet

Olika delar av byggnaden, olika byggprodukter och byggmaterial har olika livslängd. En indelning av byggnaden i olika system eller olika lager baserat på förväntad livslängd, kan underlätta underhåll, reparation, utbyte och återanvändning av vissa delar av byggnaden med kortare livslängd, utan att andra delar med längre livslängd behöver kommer till skada. I modellen nedan har byggnaden delats in i sex lager: 

1. plats och grundläggning
2. stomme, övriga bärande konstruktioner
3. klimatskärm, yttertak, fasad
4. tekniska installationer
5. innertak, innerväggar, ytskikt inomhus
6. fast inredning.

Byggnadens olika lager. Illustration: Boverket/Tryckcentrum

Lager nummer ett och två bör anpassas så att de får den längsta livslängden. Lager nummer fem och sex byts oftare ut. Här finns därför särskilda skäl att titta på möjligheter till återbruk och återvinning. För optimal resurshushållning under nyttjandeskedet, är det lämpligt att fundera över vilken livslängd som olika byggdelar och lager bör ha i förhållande till varandra.

En byggnads grundläggning och bärande konstruktioner kan utformas för att möjliggöra fler användningsområden än vad den aktuella stomkompletteringen medger. En byggnads grundläggning och bärande konstruktioner har ofta längre livslängd än stomkompletteringen.

Arkitekturens betydelse för att förhindra fel, brister och skador

Fel, brister och skador hos byggnader och byggnadsverk kostar samhället uppskattningsvis ungefär hundra miljarder kronor varje år, men utgör också ett onödigt stort slöseri med byggmaterial. Det finns många orsaker till byggskador.

För arkitekter kan det vara värt att tänka på att väldigt spektakulära byggnader, nya tekniska lösningar, nya material och nya produkter, anses utgöra en av flera orsaker till risk för byggskador. Detta eftersom byggföretag ibland saknar den kompetens och erfarenhet som är nödvändig för den typen av projekt.

Å andra sidan behövs en löpande utveckling av tekniska lösningar, material och produkter inom byggsektorn, inte minst för att skapa mer energieffektiva och cirkulära byggnader.

Om återbruk av byggprodukter innebär en ökad risk för byggskador, så som exempelvis fuktskador eller mögelskador, så kan återbruk vara kontraproduktivt i förhållande till ambitioner om bättre resurshushållning och en mer cirkulär ekonomi. Läs mer om byggskador i Boverkets rapport "Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn". 

Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn

Byggnader och återbruk av byggprodukter

I denna text beskrivs återbruk och byggnader utifrån två perspektiv. Dels hur man kan använda återbrukade byggprodukter vid byggande. Dels hur man kan underlätta en framtida användning av byggnader som materialbanker. Detta beskrivs i styckena ”bygga med återbrukade byggprodukter” och ”skapa byggnader som är materialbanker”.

Begrepp och definitioner

Begreppet "återbruk" används i denna text som en synonym för begreppet "återanvändning" så som det definieras i 15 kap. 2 § miljöbalken, det vill säga ”att en produkt eller en komponent som inte är avfall används igen för att fylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för”.

Begreppet "byggprodukt" definieras i byggproduktförordningen som ”varje produkt eller byggsats som tillverkas och släpps ut på marknaden för att varaktigt ingå i byggnadsverk eller delar därav ...”.

Eftersom en byggprodukt är avsedd att varaktigt ingå i ett byggnadsverk, innebär miljöbalkens definition av ”återanvändning” att byggprodukten behöver ha varit en del av ett byggnadsverk, för att det ska vara frågan om återanvändning enligt miljöbalkens definition. Det innebär att helt nya byggprodukter som har blivit över i samband med ett bygge, och som aldrig har varaktigt ingått i ett byggnadsverk, utan säljs vidare direkt för användning, inte räknas som återanvändning enligt miljöbalkens definition. Det handlar i stället om byggspill som säljs.

Avfall definieras i 15 kap. 1 § miljöbalken som ”varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”. En byggprodukt som varaktigt ingått i ett byggnadsverk kan återanvändas direkt utan att först klassas som avfall.

Men om en byggprodukt som varaktigt har ingått i ett byggnadsverk blir till avfall. Det vill säga om innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med byggprodukten. Då måste byggprodukten förberedas för återanvändning, innan den kan återanvändas. Det finns särskilda bestämmelser som måste följas i detta fall. Mer information om dessa bestämmelser finns på Naturvårdsverkets hemsida.

Bedömning av när avfall upphör vara avfall (på Naturvårdsverkets webbplats)

Bygga med återbrukade byggprodukter

Att använda återbrukade byggprodukter kan innebära många utmaningar för en arkitekt. Marknaden för återbrukade byggprodukter är idag ofta begränsad. Det kan således vara svårt att finna tillräckliga mängder av en viss typ av byggprodukt vid en viss tidpunkt. Detta gör att det kan bli nödvändigt att anpassa val av byggprodukter och byggmaterial efter vad som finns tillgängligt vid en given plats vid ett givet tillfälle. 

Det kan dröja lång tid från dess att byggnadens utformning bestäms till dess att byggprodukter köps in. Samtidigt kan det vara svårt att förutse vilka byggprodukter som kommer finnas tillgängliga på en framtida marknad för återbruk. Det innebär att en arkitekt kan bli tvungen att kompromissa, exempelvis med estetiska värden såsom enhetlig utformning och symmetri.

Det finns såklart även andra förhållanden som kan göra att det inte är möjligt att använda återbrukade produkter i vissa fall. Byggprodukter behöver exempelvis leva upp till olika typer av krav. Det kan handla om både egna och andras krav som man behöver förhålla sig till. Läs mer om möjligheterna att återbruka olika typer av byggprodukter och byggmaterial i texten om återbruk av byggprodukter. Exempelvis krav som gäller enligt detaljplan eller bygglov med mera

Återbruk av byggprodukter

Skapa byggnader som är materialbanker

Arkitektur och utformning av byggnader kan redan från början göra det att ta vara på värdet hos befintliga byggprodukter och byggmaterial i framtiden, genom att underlätta återbruk och materialåtervinning. Återbruk kan som sagt förvisso innebära en hel del kostnader för manuell hantering, rengöring, lagring och kontroll med mera. Men å andra sidan leder återbruk samtidigt till att kostnaderna för avfallshantering minskar. Även i de fall som återbruk inte i sig är lönsamt så kan återbruk, förutom miljönyttan, även innebära minskade utgifter för avfallshantering.

Några exempel på metoder som kan användas för att underlätta återbruk av byggprodukter i framtiden är att

• använda vanligt förekommande och standardiserade produkter, material och mått, som kan tänkas vara intressanta för konsumenter på en framtida återbruksmarknad
• undvika produkter och material som innehåller farliga ämnen
• använda material som har en längre livslängd och som är mer beständiga över tid
• använda reversibla metoder för att foga samman olika delar för att möjliggöra oförstörande isärtagning
• från början bedöma vad som kan vara värt att återbruka respektive materialåtervinna i framtiden
• dokumentera byggdelar, byggprodukter, byggmaterial, både för att underlätta framtida återbruk och materialåtervinning, samt för att underlätta framtida sortering och avfallshantering
• underlätta identifikation av vissa typer av byggprodukter och byggmaterial, exempelvis med hjälp av GTIN eller andra produkt-ID
• underlätta identifikation av vissa enskilda byggdelar, exempelvis med hjälp av unika ID, streckkoder, QR-koder eller liknande
• underlätta demontering av de delar som ska kunna återbrukas med vanligt förekommande verktyg och metoder, utan att delarna behöver förstöras
• försöka minska antalet olika typer av material och beståndsdelar som förekommer i byggnaden, särskilt om de sitter fast
• försöka undvika unika och ovanligt förekommande konstruktionslösningar, förutom möjligtvis sådana modulbaserade konstruktionslösningar och sådan utformning för demontering som kan gynna en cirkulär ekonomi.

För den som vill läsa mer om utformning för demontering kan standarden SS-ISO 20887:2021 Hållbarhet hos byggnadsverk vara intressant att ta del av.

Standard - Hållbarhet hos byggnadsverk - Utformning för demontering och anpassningsförmåga - Principer, krav och vägledning (ISO 20887:2020, IDT) SS-ISO 20887:2021 (på Svenska institutet för standarders webbplats)

Digital loggbok

En digital källa till information som beskriver vad en byggnad består av kan kallas för "loggbok", "dokumentationssystem" eller "materialpass". Motsvarande källa för information om en byggprodukt kan också kallas för ”materialpass”. För en enskild byggprodukt kan även begreppet ”produktpass” användas. Ett system för digitala produktpass håller på att etableras i EU.

En loggbok för en byggnad är tänkt att vara ett levande dokument som uppdateras när nya byggprodukter tillförs i samband med förvaltning, underhåll och renovering. Det är vanligtvis lättast att skapa en loggbok i samband med byggskedet. Loggboken behöver kunna överlämnas till den eller de som ska fortsätta att förvalta byggnaden, i ett format som denne kan använda. En loggbok innehåller vanligtvis information om

• vilka byggdelar och byggprodukter som ingår i byggnaden samt deras identitet
• vilka material som ingår i byggprodukter, särskilt i vilken mån farliga ämnen förekommer
• hur man kan identifiera byggprodukter och byggdelar som har ett återbruksvärde
• möjligheterna att ta vara på vissa byggdelar och hur dessa kan demonteras.

Om en loggbok finns att tillgå inför en rivning, så kanske information om möjligheter till återbruk kan tillgängliggöras i ett tidigare skede, jämfört med om motsvarande information tas fram först i samband med att en  rivningsinventering görs.

Taxonomin

Taxonomin är ett EU-gemensamt verktyg för att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar och driva på omställningen till miljömässigt hållbara verksamheter. Taxonomin är en viktig del av EU:s gröna giv. Övergång till cirkulär ekonomi är ett av taxonomins mål.

I taxonomin finns ett flertal krav för byggnader. Bland annat ett kriterium om att ”elektroniska verktyg ska användas för att beskriva byggnadens egenskaper, inklusive de material och komponenter som används, för framtida underhåll, återvinning och återanvändning”. Du kan läsa mer om taxonomin och cirkulär ekonomi i texten om EU:s taxonomi.

EU:s taxonomi