Gruppbedömning av bärverksdelar

Gruppbedömning innebär att stickprov eller en urvalsundersökning görs för att kunna dra slutsatser som gäller för hela gruppen bärverksdelar. Med hjälp av gruppbedömningar kan mängden provning som krävs inför återbruk minskas. Denna sida syftar till att ge en förståelse för hur gruppbedömningar kan göras inför återbruk och vad som kan behöva beaktas.

Gruppbedömning

För att minska mängden provning som krävs inför återbruk kan i vissa fall gruppbedömning av bärverksdelar göras. Gruppbedömning innebär att stickprov eller en urvalsundersökning görs för att kunna dra slutsatser som gäller för hela gruppen. Det finns olika förutsättningar som kan behöva uppfyllas för att gruppbedömningar ska kunna utföras.

Tillverkningsprocess

Om flera bärverksdelar har haft samma tillverkningsprocess, finns förutsättningar för gruppbedömning inför återbruk med avseende på egenskaper hänförda till tillverkning och material.

Skador och påverkan

Om flera bärverksdelar har haft likvärdig driftmiljö och mekanisk belastning finns förutsättningar för gruppbedömning avseende driftinducerade skador och påverkan.

Bärverksdelar utan dokumentation

Bärverksdelar utan dokumentation innebär att ingen kännedom eller spårbarhet finns om deras ursprung, tillverkningsprocess, funktionssätt eller tidigare belastning (till exempel miljöpåverkan och mekanisk last). För sådana bärverksdelar blir det mycket svårt att dra generella slutsatser om hela gruppen genom stickprov. Därmed kan bärverksdelar som saknar dokumentation inte gruppbedömas genom stickprov. Då behöver varje enskild bärverksdel provas.

Bärverksdelar med viss dokumentation

Förutsatt att ett antal bärverksdelar bevisligen eller med rimlig sannolikhet kan antas vara tillverkade med samma process och varit driftsatta under likvärdiga förhållanden kan gruppbedömningar baserade på statistiska metoder genomföras.

Urvalsmetodik

Generellt sett minskar urvalsfel om en slumpmässig strategi tillämpas, vilket innebär att alla bärverksdelar inom gruppen har samma sannolikhet att bli valda vid stickprovet.

Andra metoder än slumpmässiga urval kan dock vara lämpliga beroende på förutsättningarna för provning. Vid bedömning av slagsegheten hos stålbalkar i gamla järnvägsbroar tas exempelvis prov ut från möjliga positioner med minsta påverkan på bärförmågan, det vill säga ej slumpmässigt. En liknande strategi kan vara värdefull att tillämpa vid återbruk för andra typer av bärverksdelar.

Exempelvis kan kapbitar från demonteringen utnyttjas för provning. Urvalet blir då inte slumpmässigt och driftsförhållandena för kapbiten måste jämföras med driftsförhållandena för bärverksdelen i övrigt.

Minimering av risken för signifikant avvikande bärförmåga

Vid gruppering och stickprov är det av yttersta vikt att minimera risken att missa bärverksdelar med signifikant avvikande egenskaper avseende bärförmåga. För att minimera denna risk krävs kännedom om vad som påverkar de mekaniska egenskaperna hos en bärverksdel. Bärförmågan hos en bärverksdel definieras av bärverksdelens geometri och materialegenskaper. Olika material har olika skademekanismer som behöver beaktas och därmed behöver olika provningsteknik tillämpas för deras detektering. Här bör en sakkunnig inom aktuellt byggnadsmaterial konsulteras.