Risker med fel tilluftsflöden och felplacerade givare

Granskad: 29 juli 2024

Ventilationen ska tillföra frisk luft, men används också för att värma eller kyla inomhusmiljön. Den termiska komforten påverkas då av både temperatur och lufthastighet. För att ventilationen ska fungera optimalt behöver man justera in systemet med hänsyn till dontyp, luftflöden, driftsfall och placering av givare. Här får du veta mer om riskerna med olika tilluftsdon i samma system, olämplig inblåsningstemperatur samt problem med styrsystem och givare.

Fel tilluftsflöden och felplacerade givare

Risker med olika typer av tilluftsdon i samma ventilationssystem

Konstantflödessystem i äldre lokalbyggnader byggs ibland om till behovsstyrd ventilation för att spara energi. I stället för konstanta flöden anpassar systemet då luftflödet i det enskilda rummet beroende på det aktuella behovet. Tilluftsdon i behovsstyrda ventilationssystem måste klara av att hantera ett brett temperatur- och flödesområde. De befintliga tilläggsdonen är avsedda för ett konstant flöde. Om dessa behålls i delar av den ombyggda anläggningen är risken stor att dessa rum periodvis blir utkylda.

Värme flyttas med luften. Illustration: TicTac

Risker med felaktig inblåsningstemperatur

Ventilationsflödet i ett rum påverkar rummets värmebalans. För att få god omblandning och ventilering av rum krävs ofta att tilluften har lägre temperatur än rumsluften. Om tilluften är allt för kall riskerar dock rummet att bli utkylt och dragigt. En låg inblåsningstemperatur kan också göra att värmesystemet reglerar upp rumstemperaturen, vilket ger en högre energianvändning. Om tilluften i stället är för varm uteblir ventilationens kylande effekt. I behovsstyrda ventilationssystem kan en situation uppstå där många rum samtidigt behöver kylas ner genom ett högre luftflöde men att kyleffekten uteblir. Risken är då stor att behovsstyrningen slås ut.

Risker med nedstängd och tidsstyrd ventilation

I bostäder kan ventilationssystemet utformas så att det är möjligt att minska tilluftsflödet när ingen vistas i byggnaden. Det är dock viktigt att luftflödet aldrig stängs av helt, eftersom luftföroreningar behöver transporteras ut även när ingen vistas där. För lokaler kan man stänga av ventilationssystemet så länge det inte uppstår hälsorisker eller skador på byggnaden orsakade av fukt eller andra emissioner. Det är därför vanligt att ventilationsflödet minskas på nätter och helger i exempelvis kontor eller skolor.

Risker med luftflödesskillnader och tryckskillnader

Beroende på balansen mellan tilluftsflöde och frånluftsflöde och byggnadens täthet skapas en tryckskillnad mellan byggnaden och utomhusluften. Vanligtvis är frånluftsflödet större än tilluftsflödet, vilket skapar ett undertryck jämfört med lufttrycket utomhus och luft läcker därför in igenom otätheter i byggnaden. Spiskåpor och spisfläktar ökar frånluftsflödet tillfälligt. Om det saknas system för ersättningsluft ökar också undertrycket, särskilt i byggnader med hög lufttäthet. Risken är att ytterdörrar kan bli svåra att öppna samt att lukt kan överföras mellan lägenheter eller mellan rum. I byggnader med dålig tätning mellan lägenheter och obalans i ventilationssystemet är risken större att lukt överförs på ett oönskat sätt.

Risker med ventilation i tvättstuga

Luften i tvättstugan innehåller ofta mycket fukt och damm. Ventilationssystemet som betjänar tvättstugan kan därför behöva utformas andra tekniska lösningar och underhållsintervall för att bibehålla sin funktion över tid.

Risker med boendepåverkan på luftflöden

Frånluftsdon behöver rengöras regelbundet för att undvika att smuts påverkar luftflödena och luftflödesbalansen i lägenheterna. Det är dock viktigt att inte ändra på donens inställning vid rengöringen, eftersom det kan påverka systemets funktion. För att underlätta återställningen av don där inställningen har ändrats, bör injusteringsprotokollen redovisa dontyp, kägelläge samt tryckdifferens. Det förekommer att boende har tagit ner och rengjort frånluftsdon i badrummet och sedan inte kunnat återmontera donet. Det är då viktigt att de kan få hjälp att återmontera frånluftsdonet eftersom det annars sker en ändring av frånluftsflödet och luftflödesbalansen, vilket kan påverka bland annat skyddet mot brandgasspridning och ventilationen i övriga lägenheter.

Risker med felplacerade givare

En temperaturgivare mäter endast på den plats där den är placerad. En utetemperaturgivare som blir solbelyst kan visa en temperatur som är högre än utetemperaturen, vilket därmed ger fel information till styrsystemet. Detsamma gäller innetemperaturgivare som är placerade så att de blir påblåsta av tilluftsdon eller sitter på en kall vägg, och därmed visar en felaktig temperatur. Riskerna med olämplig placering gäller även andra givare än de givare som mäter temperatur. Ett alternativ till givarplacering i rummet kan vara att placera givarna i frånluftskanalen. En fördel med detta är att mätvärdet blir ett slags medelvärde av förhållandena i rummet. I ett rum med hög takhöjd kan dock temperaturskiktning göra att både temperatur och koldioxidkoncentration i frånluftskanalen är väsentligt högre än i vistelsezonen.

Konsekvenser för byggnaden

Om du inte dimensionerar tilluftsflöden rätt och placerar givare korrekt kan det leda till konsekvenser för byggnaden:

  • Värmeåtervinningen överför för mycket värme till tilluften. Detta kan bero på felaktig styrning och givarplacering.
  • Felaktigt placerade givare kan leda till ökad energianvändning
  • Om tryckgivare felaktigt visar för lågt tryck kan det ge upphov till ett övertryck som innebär en risk för fuktskador i byggnadens ytterväggar och tak.

Konsekvenser för inomhusmiljön

Om du inte dimensionerar tilluftsflöden rätt och placerar givare korrekt kan det leda till konsekvenser för inomhusmiljön:

  • Felaktiga tilluftsflöden kan leda till hälsoproblem och försämrad arbetsprestation

Läs mer om hur inomhusmiljön kan påverka personers hälsa kopplat till luftkvalitet och termiskt klimat. Se länkar i ”Relaterad information”.

Att tänka på när du gör en riskanalys

När du gör en riskanalys behöver du värdera dels sannolikheten för att ett inomhusklimatproblem ska uppstå dels konsekvensen av problemet. Nedan presenteras exempel på faktorer som påverkar sannolikhet respektive konsekvens.

Faktorer som påverkar sannolikheten för problem:

  • I en ny eller nyrenoverad byggnad förekommer vanligtvis mer emissioner från material och inredning
  • Borttransporten av byggfukt går långsammare med periodvis avstängd ventilation
  • Om ventilationen inte startat i rätt tid före verksamheten kommer de som vistas i byggnaden att exponeras för högre föroreningshalter än nödvändigt

Faktorer som påverkar konsekvensen av ett problem:

  • Periodvis avstängd ventilation gör att halterna av emissioner är högre under en längre period.
  • Borttransporten av byggfukt går långsamt med periodvis avstängd ventilation, speciellt i en byggnad med mycket lufttät klimatskärm, vilket gör att fukthalten i luften är högre under en längre period
  • Luftföroreningar transporteras med självdragsverkan bakvägen genom kanalsystemet när systemet är avstängt, vilket kan medföra att föroreningar sprids till rum där de normalt inte alstras.

Läs mer om hur du gör en riskbedömning på webbsidan ”Riskbedömning i praktiken”. Se länk i ”Relaterad information”.

Det här kan göras för att minska risken

Här får du exempel på möjliga åtgärder som kan minska risken i olika skeden.

När byggnaden ska projekteras

  • Utred behovet av risksänkande åtgärder som påverkar sannolikheten och konsekvensen för problem med inomhusklimatet
  • Utvärdera de klimatförhållanden som kan uppstå både sommartid och vintertid och inkludera effekten av valda värme-, ventilations- och kylsystem
  • Riskbedöm lösningen utifrån resultaten ovan.

När byggnaden byggs

  • Uppdatera riskanalysen med eventuella förändringar sedan projekteringen
  • Arbetsbered riskfyllda moment, exempelvis montering av givare och injustering av tilluftsflöden med mera.

När byggnaden förvaltas

  • Fråga brukarna regelbundet hur de upplever inomhusmiljön, exempelvis genom enkäter. Sammanställ och följ upp enkätresultatet. Klagomål på det termiska klimatet brukar vara det vanligaste klagomålet i användarenkäter.

 

Granskad: 29 juli 2024

Fler risker med fel tilluftsflöden och felplacerade givare

Risker med för lågt ställda börvärden vid behovsstyrd ventilation

I ett behovsstyrt ventilationssystem ställs vanligen koldioxidregleringen in så att de spjäll som reglerar tilluftsflödet börjar öppna från sitt grundläge vid 700 till 800 ppm koldioxid alternativt 22–23°C. Om systemet är korrekt dimensionerat kommer ventilationens kapacitet då att räcka för alla rum. Detta förutsätter att verksamheten och värmealstringen i rummen är i nivå med vad som antagits vid dimensionering. Risken finns att behovsstyrningen slutar fungera om börvärdena sänks på grund av felaktig styrning. Detta gör att tilluftspjällen börjar öppna tidigare och därmed blir fullt öppna för tidigt, vilket gör att ventilationssystemets kapacitet inte räcker till.

Det finns även risk för att behovsstyrningen påverkas om bakgrundsnivån av koldioxid i uteluften ökar. Ibland kan koldioxidnivån utomhus stiga tillfälligt, vilket gör att system med koldioxidstyrning kallar på fullt luftflöde för snabbt i vissa rum. Om detta sker i är risken stor att ventilationssystemets kapacitet inte räcker till, och att det blir för låga luftflöden i många rum. Det finns även andra risker med att öka luftflödet i tron att det ger bättre inomhusklimat. Konsekvensen av detta kan bli att luftflödet inte räcker till alla rum, med dåligt inomhusklimat som följd.

Risker med för hög inblåsningstemperatur på tilluften vid olika typer av tilluftsdon

En annan konsekvens av för hög tilluftstemperatur kan vara att tilluften får svårt att nå vistelsezonen på ett effektivt sätt, och att det i stället bildas en varm luftkudde under taket. Det kan leda till att ventilationen blir kortsluten, vilket i sin tur innebär att en betydande del av inblåsningsluften förs bort direkt med frånluften utan att blandas upp med rumsluften. Speciellt problematiskt är det om man installerat så kallade deplacerande tilluftsdon, vilka förutsätter en undertempererad tilluft. Deplacerande don tillför undertemperad tilluft med låg hastighet, vilket gör att luften rinner ut över golvet. Den undertempererade luften värms upp av personer och andra värmekällor för att sedan stiga upp till taket. På vägen tar den med sig föroreningar i rummet till frånluftsdon i taket som för bort frånluften. Om tilluften inte är undertemperad stiger den direkt upp mot taket och försvinner ut ur rummet via frånluften utan att ta med sig föroreningarna i rummet.

Risker med avstängd ventilation

Under en period med minskat eller avstängt luftflöde stiger koncentrationen av ämnen som alstras inomhus. När ventilationen återstartar i normal drift sjunker koncentrationen igen. Hur lång tid det tar innan koncentrationen sjunkit till en tillräckligt låg nivå beror framför allt på luftomsättningen. Ett vanligt råd är att ventilationssystemet ska vara i drift så länge att rumsvolymen byts ut minst en gång innan rummet åter används, alltså en tidsperiod motsvarande tiden för en luftomsättning. Efter nybyggnad eller invändig renovering bör ventilationen gå kontinuerligt den första tiden för att hantera emissioner från material och inredning. En lämplig tidsperiod kan vara från några månader upp till ett år, beroende på vilka material som används i byggnaden. Först därefter bör en eventuell minskning av ventilationen ske när lokalerna inte används.

Risker med tryckskillnad mellan lägenheter

Om det är olika lufttryck i olika lägenheter finns en risk att lukter vandrar mellan lägenheterna via till exempel schakt. Detta kan inträffa om undertrycket är lite högre i vissa lägenheter och man fönstervädrar i den andra lägenheten. Då blir trycket högre i lägenheten där man vädrar än i lägenheter utan fönstervädring, vilket gör att lukter sprider sig. Underskott av tilluft i ger dessutom ett värmebehov för inläckande uteluft; vid 10 procents underskott av tilluft ökar värmebehovet i ett flerbostadshus med cirka 2 kilowattimmar per kvadratmeter och år.

Risker med tryckgivare utan automatisk nolljustering

Mer avancerade tryckgivare har automatisk nolljustering. För att spara pengar förekommer det att man i stället väljer tryckgivare utan automatisk nolljustering. Drifts- och underhållsinstruktioner anger ofta att tryckmätarna ska nolljusteras i samband med filterbyten var sjätte månad. Om nolljusteringen glöms bort kan tryckavläsningen efter 1–2 år vara 30–50 Pa vid avstängt ventilationsaggregat, trots att det borde vara 0 Pa. Detta gör till att tilluftstrycket under drift visar 120 Pa när det i verkligheten är 70–90 Pa. I ett sådant fall blir luftflödet lägre än det borde vara.

Detta kan leda till exempelvis undertrycksproblem, drag, otillräckligt luftutbyte samt värmeeffektbrist. Om givaren istället visar för lågt tryck kan det ge upphov till ett övertryck som innebär en risk för fuktskador i byggnadens ytterväggar och tak.

Vanliga begrepp inom ventilationsteknik

Här presenteras vanliga begrepp inom ventilationsteknik.

Avluft Luft som förs till det fria.
Börvärde Önskat värde som regleringen ska uppnå. Kan vara till exempel en temperatur eller ett flöde.
CAV Constant Air Volume – mekanisk ventilation med konstant luftflöde.
Cirkulationsluft Luft som cirkulerar inne i ett rum eller frånluft som återförs till samma rum som den hämtats från.
DCV Demand Controlled Ventilation – ventilationssystem där luftflödet styrs med hänsyn till en eller flera uppmätta faktorer som speglar det aktuella ventilationsbehovet, exempelvis rumstemperatur eller koldioxidkoncentration.
Don Ventilationskomponenter där luftflöde och luftspridning i rummet kan injusteras. Luftdon eller ventiler är vanligtvis synliga på vägg eller i tak.
Exfiltration Läckage av luft ut ur en byggnad genom otätheter i dess begränsningsytor mot det fria.
F-ventilation Mekanisk ventilation med frånluftsfläkt.
FT-ventilation Mekanisk ventilation med frånluftsfläkt och tilluftsfläkt.
FX-ventilation Mekanisk frånluftsventilation där värme återvinns ur frånluften, vanligtvis med hjälp av en värmepump (benämns då även FVP).
FTX-ventilation Mekanisk ventilation med frånluftsfläkt, tilluftsfläkt och värmeåtervinning ur frånluften.
Frånluft Luft som förs från rum.
Förorening Oönskade ämnen i luft. Kan vara till exempel gaser, lukt eller partiklar.
Hybridventilation eller förstärkt självdrag Självdragssystem kompletterat med fläkt. När ventilationsflödet blir för lågt startar fläkten för att säkerställa ett visst ventilationsflöde.
Hygienluftflöde Det ventilationsflöde som krävs för att transportera bort föroreningar som är alstrade inomhus, så att inomhusluften ska kunna betraktas som ren.
Infiltration Läckage av luft in i en byggnad genom otätheter i dess begränsningsytor mot det fria.
Inomhusklimat Innefattar temperaturförhållanden, luftrörelser, luftfuktighet, luftens innehåll av partiklar och gaser, ljus- och ljudförhållanden.
Inomhusluft Luft i rum.
Inomhusmiljö Ett bredare begrepp än inomhusklimat; används dock närmast synonymt med inomhusklimat i Norden. Internationellt är skillnaden mellan indoor climate och indoor environment större.
K-faktor Ett donspecifikt värde som underlättar och ökar precisionen vid injustering av ventilationssystem genom att det mäter tryckdifferensen över donet och beräknar luftflödet, i stället för att mäta flödet över donet.
Kanal Rör för ventilationsluft.
Klimathållningssystem Anordningar för att hålla ett önskat klimat i en byggnad. I klimathållningssystemet ingår ventilationssystem, värmesystem och kylsystem.
Lokalt ventilationsindex Kvoten mellan koncentrationen av en förorening i frånluften och koncentrationen av samma förorening i vistelsezonen (procent). Ett mått på hur bra ventilationssystemet är på att föra bort en internt genererad luftförorening vid en lokal punkt i rummet.
Luftbehandlingssystem Anordningar för att till exempel värma eller kyla den luft som tillförs en lokal, byggnad eller motsvarande.
Luftdistributionssystem  Fläkt- och kanalsystem med don.
Luftflöde Transport av luft. Luftflödets storlek mäts och anges med olika enheter, exempelvis (l/s) eller (m3/h).
Luftföring Luftens väg genom rummet. God luftföring innebär att hela vistelsezonen ventileras och att det inte förekommer kortslutning, det vill säga att tilluft inte förs direkt ut via frånluftsdonen.
Luftomsättning Luftflöde normerat till den fria luftvolymen i ett rum, det vill säga kvoten mellan luftflöde och rumsvolym (m3/h per m3 eller rumsvolymer per timme = luftomsättning per timme).
Luftutbyteseffektivitet Ett mått i intervallet 0–100 procent på hur effektivt luften i ett rum i genomsnitt byts ut, det vill säga ett mått på hur bra ventilationssystemet sprider tilluften till olika delar av det ventilerade utrymmet.
Läckning In- eller utströmning av luft till följd av otäthet.
Mekanisk ventilation Ventilation med hjälp av fläkt eller annan mekanisk anordning.
OVK Obligatorisk ventilationskontroll.
Rökförsök Metod där man sprider gråvit rök från en rökflaska för att påvisa luftrörelser i ett rum.
S-ventilation Ventilation utan hjälp av fläkt eller annan mekanisk anordning.
Schakt Utrymme för placering av kanaler och ledningar.
SFP Specific Fan Power – specifik fläkteffekt.
Självdragsventilation Se S-ventilation.
Specifikt luftflöde Luftflöde normerat till det ventilerade utrymmets storlek, vanligen golvarean (l/s per m2 golv).
Spetsenergi Den energi som används när förbrukningen är högre än baseffektnivå. Spetsenergi har ofta ett högre energipris, vilket används under till exempel kalla perioder.
Tilluft Luft som förs till ett rum. Kan bestå av uteluft, överluft, återluft och cirkulationsluft.
Uteluft Luft i det fria.
VAV Variable Air Volume – mekanisk ventilation med variabelt luftflöde.
Ventilation Utbyte av luft i ett rum eller en byggnad.
Ventilationseffektivitet Ett mått i procent på hur bra ventilationssystemet i genomsnitt är på att föra bort en internt genererad luftförorening. Definieras för en intern föroreningskälla som kvoten mellan koncentrationen i frånluften och medelkoncentrationen i rummet.
Ventilationssystem Anordningar för att tillföra, distribuera och bortföra luft i en lokal, byggnad eller motsvarande.
Vistelsezon

Den del av ett rum som nyttjas för människors vistelse. De krav som ställs på inomhusklimatet ska vara uppfyllt i vistelsezonen.

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd och Arbetsmiljöverkets föreskrift Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1) definierar vistelsezon enligt följande:

”Vistelsezonen är den del av ett rum där krav ställs på luftkvalitet och termisk komfort. Vistelsezonen begränsas i rummet av två horisontella plan, ett på 0,1 meter över golv och ett annat på 2,0 meter över golv, samt vertikala plan 0,6 meter från yttervägg eller annan yttre begränsning, dock vid fönster och dörr 1,0 meter.”

I Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus (FoHMFS 2014:17) definieras vistelsezon enligt följande:

”Zon i rum avgränsad horisontellt 0,1 meter och 2,0 meter över golv samt vertikalt 0,6 meter från innervägg och 1,0 meter från yttervägg.”

Återluft Luft som återförs till grupp av rum varifrån luften tagits.
Överluft Luft som förs från ett eller flera rum till ett annat eller andra rum.

Webbutbildning

Du behöver grundläggande kunskap om ventilation och luftkvalitet för att kunna förstå och minimera riskerna vad gäller ventilation. Lär dig mer om hur luft transporteras och beter sig i en byggnad i webbutbildningen ”Luft”, se länk i ”Relaterad information”.

Boverket (2024). Risker med fel tilluftsflöden och felplacerade givare. https://www.boverket.se/sv/byggande/forebygg-fel-brister-skador/risker/risker-felaktig-ventilation/risker-utformning-ventilation/risker-fel-tilluftsfloden-felplacerade-givare/ Hämtad 2024-11-21