Förankring i den egna organisationen

Att analysera den egna organisationens behov underlättar arbetet med att ta fram ett hjälpmedel som inte riskerar att bli en hyllprodukt. Arkitekturstrategin blev en ögonöppnare för politiken, som från början var osäker kring strategins innehåll och syfte.

Insikten om behovet av strategin kom under arbetet med översiktsplanen

Det var i samband med framtagandet av översiktsplanen kommunen började prata om att ta fram en arkitekturstrategi. Strax efter att översiktsplanen var färdig år 2017 formulerades ett uppdrag genom en muntlig överenskommelse. Ett år senare skrevs uppdraget formellt fram för beslut i dåvarande Miljö- och samhällsbyggnadsutskottet.

Tyresö har jobbat med kvalitetsprogram knutna till mark- och exploateringsavtal länge, men processen för detta fanns inte nedskriven, utan var relativt personbunden och inarbetad i organisationen på olika nivåer. När arbetet med arkitekturstrategin startades upp, kom insikten om att det arbete som redan utförs för att nå arkitektonisk kvalitet borde utvecklas vidare. Det var också viktigt att förtydliga processen, både inom den kommunala verksamheten såväl som för nuvarande och framtida aktörer inom kommunen. Dessutom fanns ett behov av att öka medvetenheten om arkitekturfrågor hos politiker och medborgare.

Fasad vid Blågatan i Norra Tyresö centrum ger med sin mänskliga skala och detaljer en känsla av sinnlighet. Foto: Abbas Reyhanian

En lyckad workshop om arkitektur med politiken

Från politikernas håll fanns till en början osäkerheter kring policyns innehåll. För att öka politikernas kunskaper i olika frågor inom samhällsplanering hölls vid den här tiden stadsbyggnadsdialoger med olika teman. Hela kommunstyrelsen och kommunfullmäktige bjöds in till en hel förmiddag med dialog om gestaltad livsmiljö. Sveriges Arkitekter höll en föreläsning om vad politiken har för ansvar i förhållande till den gestaltade livsmiljön och arkitekturen. Efteråt hölls workshops där arkitektur och vilka värden som kan skapas med hjälp av arkitekturen som verktyg diskuterades i både mindre och större grupper utifrån olika referensprojekt. I grupperna blandades politiker och tjänstepersoner från samhällsbyggnadskontoret. Workshopen var välbesökt och projektledaren upplevde att den bidrog till givande samtal om arkitektur och gestaltad livsmiljö.

Under arbetets gång hölls dialoger inom samhällsbyggnadskontoret och några informella avstämningar med politikerna. När politikerna läste den färdiga arkitekturstrategin reagerade de positivt. Majoriteten av politikerna ställde sig bakom arkitekturstrategin.

Den politiska majoriteten blev väldigt positiva, att arkitektur faktiskt kan göra mer än att bara vara en stil. Det var en ögonöppnare […] och de ställde sig bakom [arkitekturstrategin] direkt.

My Lundblad Wistedt, projektledare och arkitekt

Den interna processen

Någon förstudie gjordes aldrig, vilket man i efterhand anser hade underlättat det senare arbetet. Det som fanns var ett förtydligande av behoven i projektbeställningen. En projektplan gjordes som förankrades i en styrgrupp på samhällsbyggnadskontoret, varefter projektledaren började med en omvärldsanalys. Omvärldsanalysen syftade till att få en förståelse för vad en arkitekturstrategi är, hur en sådan kan göras och hur andra har gjort.

Projektledaren, vid den tiden kommunens enda husarkitekt, arbetade då på översiktsplaneringsenheten tillsammans med sin närmsta chef som hade tagit fram översiktsplanen. De samarbetade med övriga strateger på enheten som precis arbetat fram bland annat en trafikstrategi och parkstrategi. I projektgruppen för "Strategi för en attraktiv och väl gestaltad livsmiljö" fanns representanter från samhällsbyggnadskontoret: en exploateringsingenjör, en planarkitekt, en landskapsarkitekt och en kommunikatör.

Med kommunikatören skedde ett nära samarbete kring vad som behövs för att arkitekturstrategin ska nå ut till målgrupperna. Inom projektgruppen fördes olika typer av diskussioner om nivå på strategin och vilka workshops inom samhällsbyggnadskontoret som behövdes. Intentionen var att få en bild av hur arkitekturstrategin skulle kunna stötta kontorets processer och dialoger, exempelvis genom att hitta hjälpsamma begrepp och formuleringar att använda i planbeskrivningar. Projektledaren ledde arbetet med att kalla till möten och workshops med olika avdelningar och enheter. Under arbetets gång involverades även samordnare på kultur- och fritidsförvaltningen utifrån deras ansvar och kunskaper inom Tyresös historia och kommunens offentliga konst.

Tyresöhallen är utformad med olika typer av material som åldras på olika sätt. Foto: Abbas Reyhanian

Att kommunicera så att alla kan förstå

Arbetet blev en ögonöppnare för politiker såväl som för projektledaren själv. Projektledaren fick reflektera kring sin kommunikation med kollegor och politiker, sin begreppsanvändning och vad gestaltning faktiskt innebär. Gestaltningsbegreppet var nytt för många och projektet blev en lärorik resa kring hur man uttrycker sig som arkitekt för att människor som inte är arkitekter ska kunna förstå. I början gällde det att jobba mycket med pedagogisk kommunikation kring konstnärlighet och gestaltning, att det är mer än bara utformning och även involverar känslor. Att prata om värden gjorde det lättare att leda projektet framåt på ett bra sätt. I dialoger har projektledaren arbetat mycket med processkartor och tidslinjer för att visuellt skapa en förståelse för hur arbetet med en gestaltningsprocess går till i olika skeden, och när möjligheter finns att komma med synpunkter.