Att spåra det grönas historia

Genom att använda olika källor kan stadens gröna historia klarläggas. De egna observationerna på platsen är ofta det viktigaste verktyget. Men äldre kartor, ortsbeskrivningar, skisser och vykort kan ge viktig information och vägledning. Här ges tips på hur du kan arbeta med olika källor.

Använd olika typer av källor

Bilder i form av en gammal karta, en målning, en enkel skiss eller ett gammalt vykort ger alla en inblick i ett historiskt landskap som kanske inte längre finns eller som förändrats genom att det gröna vuxit, omgestaltats, återplanterats eller helt enkelt bara blivit äldre.

Bilden är inte bara en illustration, utan en viktig källa till kunskap. Den kan ge information som skriftligt källmaterial inte kan. Den kan visa en vardag som inte omskrivs i textmaterialet. Grönska kan också finnas med på bilder i bakgrunden där något annat egentligen är i fokus. Bilden gör också att nya frågor kan ställas. Genom bilden kan man analysera grönstrukturens historia eftersom växtmaterialet på bilden kan vara betydligt äldre än själva bilden. Bilden kan också tolkas för att analysera hur man tänkt sig framtiden.

Historiska kartor ger bilder av dåtidens visioner och verklighet

Ritning över fästningsstaden Kristianstad cirka 1760. Inte ett enda träd finns markerat. Det skriftliga källmaterialet ger dock ett annat resultat. Illustration: Krigsarkivet

Det historiska kartmaterialet behöver dels tolkas källkritiskt dels tillsammans med den skriftliga beskrivning som kan följa med en historisk karta. Ofta är träd och vegetation inte, eller bara schablonmässigt, återgivna i kartan. Däremot kan det i skriftliga källor framgå vad som har planterats och i vilken omfattning.

Utöver skriftliga källor kan flera olika historiska kartor behöva kombineras med varandra för att ge en bild av hur grönstrukturen såg ut. Exempel på bra kartor är ekonomiska kartor såsom lantmäterikartor och det häradsekonomiska kartverket. Dessa kan lämpligen kompletteras med topografiska kartor, ofta med en bakgrund i försvaret, till exempel Generalstabskartan, men även mängder med detaljkartor över större landskap, städer, byar samt enskilda gårdar.

Kartan över Gedsholm från 1760 visar att en allé leder in till herrgården Gedsholm. Av den skriftliga beskrivningen (akten) framgår det att allén består av lönn, lind och pil samt att den kompletteras med en hagtornshäck vilket också är markerat på kartan. Illustration: Lantmäteriet

Utsnitt ur Gunnar Leches stadsplan för stadsdelen Svartbäcken i Uppsala från 1936 (planen ritades ursprungligen av Per Hallman 1908). Planen visar tydligt parkmarken i mörkare grönt och tomterna med förgårdsmark (ljusare grön och prickad mark) som inte får bebyggas. Till och med enskilda träd är markerade på kartan. Illustration: Uppsala kommun

Målningar, teckningar, skisser

Liksom den historiska kartan kan även äldre målningar förmedla kunskap om grönstrukturen – både så som det såg ut och en önskvärd grönstruktur. På samma sätt som ett planerat landskap kan idealiseras på en karta kan en målning också vara det. Syftet med målningen blir därmed viktig att känna till liksom vem som är beställare. Den källkritiska blicken blir i studiet av målningar kanske ännu viktigare. Samtidigt ger en visionär bild också en inblick i en viss tids syn på grönstrukturen.

Johan Törnströms målning av Greve Wachtmeisters bostad, Grevagården, i Karlskrona från 1814. Även om det är stadsmiljön och byggnaden som står i fokus berättar målningen också hur parkmiljöerna såg ut. De två stora idegranarna på den övre delen av parken finns fortfarande kvar och utgör naturminnen enligt miljöbalken. Illustration: Blekinge museum

Fotografier och vykort

Fotografier och vykort är en utmärkt källa i att nå kunskap om stadens grönstruktur och landskap från 1800-talet och tidigt 1900-tal. Dessa bilder kan ha grönstrukturen i fokus eller som bakgrunden i en bild. Fotografiet och vykortet kan också komplettera andra källor då de kan visa en plats utan något grönt inslag vilket också är kunskap värd att beakta. Foton kan också berätta om en betydligt äldre grönska som inte längre finns. Till exempel kan ett foto från 1910 visa ett träd som planterades på 1700-talet.

Vykort från 1905 med motivet Hoglands park i Karlskrona som visar hur parken såg ut i början av 1900-talet och vilka besökare som var vanliga vid den tiden – flottans matroser och välborna damer. Statyn av Karl XIII i mitten av parken finns fortfarande kvar. De stora agaveväxterna, som är väldigt tidstypiska för förra sekelskiftet, finns inte kvar. Illustration: Statens Marinmuseum

Spår av tidigare skötsel berättar om arkitektoniska ideal

I alla anlagda trädgårds- och parkmiljöer kan man vänta sig att hitta spår av skötsel som kan ge god information om ändringar i utformningen. Häckar med olika funktioner kan rymma spår av klippning eller beskärning som visar hur höjd eller omfång ändrats. I en avlövad häck syns ofta tidigare höjdnivåer som ett horisontellt gytter av täta grenar som vid något tillfälle ”släppts upp” till en ny nivå och markeras av glesare upprättväxande skott. Sett på lite avstånd kan flera nivåer av klippningsnivåer ofta avläsas som tätare mörka stråk eller horisontella band i häckens grenstruktur.

På motsvarande sätt kan gamla beskärningsmönster avläsas i trädens kronor. En allé som planterats på 1700-talet beskars ofta kraftigt för att ge ett arkitektoniskt intryck. När det friväxande trädet blev ideal under 1800-talet slutade man ofta klippa alléträden. En lindallé där alla träden grenar sig på samma höjd och får en flerstammig krona är ett typiskt resultat av förändrade ideal. Stället där lindstammen grenar sig visar då den ungefärliga höjden för en tidigare beskärningsnivå. Ett sådant träd kallas ibland ”kandelaber” efter formlikheten med en flerarmad ljusstake.

Platanerna på Clemenstorget i Lund har hamlats, det vill säga beskurits, under lång tid och på så sätt fått ett karaktäristiskt utseende med knutiga grenar. Foto: Karin Sjölin

Stora knölar eller knutor, eller en huvudstam som ändrar utseende i omfång eller barkmönster, kan skvallra om gamla ympställen, alltså där en kvist av en eftertraktad trädvariant satts in och fått växa fast i trädets ”grundstam”. Fyndet i naturen av ett träd med avvikande form eller färg kunde på så sätt användas för att bilda nya trädvarianter. Under större delen av 1800-talet var det friväxande trädet med starkt individuell karaktär en viktig ”solitär” i parker o större trädgårdar.

Gatu- och kvartersnamn kan berätta om platsens historia

Gatu- och kvartersnamn kan ibland indikera förekomsten av äldre odlingar och trädgårdar. Stadens periferi var ofta platsen för kommersiell trädgårdsodling och mottagare av olika typer av avfall för gödning genom en större del av 1900-talet, och på det sättet en viktig del av stadens system.

Äldre trädgårdar som låg kvar där stenstaden växte upp under andra häften av 1800-talet fick ibland ett andra liv som trädgårdsserveringar av mat eller bakverk som ofta finns dokumenterade i foton från tiden.

Dagstidningar kan vara ett givande källmaterial för att få veta mer om stadens grönstruktur. Kring sekelskiftet 1900 och ofta även tidigare, går det att hitta annonser om trädgårdsförsäljning, servering, parkanläggning, kallelser till möten i trädgårdsföreningar eller beskrivningar av planer för parkanläggningar och mycket annat.

Växtmaterialets berättelser

De växter som grönstrukturen är uppbyggd av har begränsad livslängd. Från flerhundraåriga träd och andra vedartade växter till torpstugans eller villaträdgårdens perenner och järnvägsparkens tapetgrupper är kunskapen ännu under uppbyggnad. Ju äldre växter, desto bättre kunskap om odling, användning och planteringsmönster.

Träd oCh buskar planterade i rader eller andra system är goda indikationer på att växterna är del av en planerad helhet. Tätt planerade träd, på rad, med genomgående stam och klippta sidor kan vara spår av läplanteringar kring äldre trädgårdsodlingar som förvandlats till exempelvis villakvarter.

En god källa till kunskap om många trädgårdsväxter är Programmet för odlad mångfald (POM) som genom upprop, inventeringar och insamlingar över hela Sverige kartlagt och bevarat trädgårdsväxter. Många av dem bevaras för framtiden i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter vid SLU, Alnarp.

Programmet för odlad mångfald, Pom (på Sveriges lantbruksuniversitets webbplats)

Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter (på Sveriges lantbruksuniversitets webbplats)

Nordiskt genresurscenter (NordGen), bevarar frön till nordiska jordbruks- och trädgårdsväxter samt potatis för eftervärlden. En stor kunskapsbank om historiska trädgårdsväxter, liksom länkar och digitala upplagor av facklitteratur inom fältet finns tillgänglig på deras respektive hemsidor.

Nordiskt genresurscenter (på NordGens webbplats)