Trygghetsskapande gestaltning i utemiljön

Barn och unga behöver trygga vardagsmiljöer för att lära och utvecklas. En genomtänkt gestaltning kan öka tryggheten för alla som vistas i förskolans och skolans utemiljöer. Genom god planering, utformning och förvaltning kan mycket göras för att förbättra tryggheten.

Gården på Hedlunda förskola i Umeå är tack vare sin belysning en trygg plats för lek även efter mörkrets inbrott. Arkitekt: SWECO architects. Foto: Felix Gerlach

Att tänka på vid gestaltningen

• Kartläggningar, exempelvis trygghetsvandringar, är ett sätt att tillsammans med barn och unga ringa in otrygga platser under olika delar av gestaltningsprocessen.
• Delaktighet i beslut som rör gestaltningen kan vara ett sätt att skapa ansvarskänsla och en känsla av platstillhörighet, vilket i sin tur minskar risken för brott och skadegörelse.
• Utemiljön behöver innehålla platser för avskildhet som samtidigt är möjliga för personalen att överblicka. Vegetation med en viss genomsiktlighet kan till exempel användas för att skapa sådana platser.
• Ändamålsenlig belysning gör utemiljön trygg och användbar under en större del av dygnet, även efter att förskole- och skolverksamheten är slut för dagen.

Trygghet är en förutsättning för inlärning och utveckling

Alla elever har rätt till en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero (5 kap. 3 § skollagen (2010:800)).

Trygghet är oavsett ålder en förutsättning för att kunna utvecklas och lära. Samtidigt är otrygghet ett vanligt problem, framför allt i många skolor. Trygghet handlar om individens upplevelse och tolkning av en plats och en situation och är därmed ett komplext ämne som relaterar inte minst till den sociala miljön. Det finns dock beprövade sätt att med hjälp av gestaltningen och den fysiska miljön förebygga och minska otrygghet.

Att kartlägga otrygga platser på förskolan och skolan

Det finns olika sätt att tillsammans med barn och unga kartlägga hur olika platser i såväl befintliga som framtida skol- och förskolemiljöer upplevs ur ett trygghetsperspektiv. En gemensam kartläggning gör barn och unga delaktiga i processen att planera och förvalta och vid behov förbättra de miljöer de tillbringar så mycket tid i. Detta stärker deras anknytning till platsen och känslan av att de kan vara med och påverka sin fysiska omgivning, samtidigt som miljön med hjälp av resultatet kan anpassas efter deras behov och preferenser och därigenom bli tryggare.

Exempel på beprövade metoder för sådana kartläggningar är barnkonsekvensanalyser (BKA), sociala konsekvensanalyser (SKA) liksom virtuella eller fysiska trygghetsvandringar och gå-turer tillsammans med användarna. Analyserna utförs av personer med specialkompetens, och går att göra på såväl befintliga som framtida skolor och förskolor och deras närmiljö. Syftet är att förstå hur en plats eller byggnad upplevs, eller kan komma att upplevas, av dem som använder eller är tänkta att använda miljön.

Att motverka trängsel

Såväl barn och unga som vuxna upplever ofta negativa känslor i miljöer som känns trånga eller där ett större antal personer samlas samtidigt. Det kan ge upphov till bland annat stresspåslag, aggressivitet, ångest, försämrad minnesfunktion, försämrad inlärning och känslomässig- och fysisk hyperaktivitet. Dispyter, fientlighet och våld kan öka. (Barrett et al., 2019; SiS, 2017)

För att undvika trängsel och obehag behöver förskolans och skolans utomhusmiljöer vara dimensionerade, placerade och utformade så att de är rymliga i förhållande till antalet personer som ska använda dem samtidigt. Även elever som förflyttar sig på raster, och grupper av förskolebarn som ska till och från gården och andra gemensamma ytor påverkar den upplevda trängseln. Entréernas placering och utformning spelar stor roll i detta sammanhang. I skolan är det en fördel om barn i olika åldersgrupper kan få olika entréer eller entrésidor.

Trygga zoner i förskolans och skolans utemiljöer

Utomhus behöver det finnas en balans mellan trygga platser med vuxenkontakt och möjlighet till avskildhet. Särskilt barn i förskolan och i de lägre skolklasserna behöver känna sig trygga närmast huset. Ofta finns här pedagogisk personal och tillsammans med inomhusmiljön utgör de husnära utomhuszonerna en trygg bas, ett hemma. Det är samtidigt viktigt att barn och elever i alla åldrar har tillgång till små och intima platser i utemiljön där de kan dra sig undan för att bearbeta intryck och känslor under dagen, så kallade reträttplatser. Ansvaret för barn och elever under rasterna och oro för mobbning leder dock ofta till att vuxna vill ta bort undanskymda platser på gården. Det kan kännas tryggt ur ett vuxenperspektiv att ha överblick, men det skapar inte alltid en trygg gård ur barns och elevers perspektiv. Regelbunden inventering av gården tillsammans med barn och elever kan ge viktig kunskap kring vilka platser de upplever som trygga eller otrygga. Vegetation med en viss genomsiktlighet är ett sätt att skapa platser för avskildhet som samtidigt är möjliga för personalen att överblicka. Läs mer om detta under rubrikerna Utemiljöns zoner och Utemiljöns funktioner och innehåll i denna vägledning.

I en trygg utemiljö finns det platser för vuxna att vara närvarande utan att störa. På Kulparkskolan i Lund är miljön närmast huset omsorgsfullt gestaltad och plats finns för både formella och informella lekar i närheten av vuxna. Arkitekt: A-plan arkitektkontor. Landskapsarkitekt: Jungmark Landskapsarkitekt. Foto: Lena Jungmark/Boverket.

Ändamålsenlig belysning gör utemiljön trygg och användbar under en större del av dygnet, även efter att förskole- och skolverksamheten är slut för dagen. En upplyst gård drabbas också av mindre skadegörelse. Belysning är särskilt viktigt i de norra delarna av landet där dagsljuset bara varar några få timmar under vinterhalvåret.

Belysning av utemiljö ökar tryggheten under dygnets mörka timmar på Neptuniskolan i Malmö. Arkitekt: Här! Landskapsarkitekt: Studio Sueca. Foto: Werner Nystrand.