Säkra och trygga vägar till förskola och skola
Skolvägen är viktig i barnets och elevens vardag och för dess utveckling till att självständigt röra sig i trafiken och samhället. Hur barn och elever tar sig till och från förskolan och skolan varierar beroende på lokala förutsättningar som var förskolan eller skolan ligger och hur säkra vägarna dit är. Barnens mobilitet beror även på vårdnadshavarnas uppfattning om de risker barnen kan utsättas för längs vägen, främst med koppling till trygghet och trafiksäkerhet.
Att tänka på vid gestaltningen
- Skolvägarna behöver vara både trafiksäkra och upplevas som trygga av vårdnadshavarna för att barn och unga ska få möjlighet att ta sig till och från skolan på egen hand.
- Det behöver finnas säkra och trygga gång- och cykelvägar från bostaden ända fram till förskolan eller skolan och till hållplatser för skolskjuts och kollektivtrafik.
- Vägen till skolan är ofta även vägen till fritidsaktiviteter, vilket innebär att den behöver vara säker och trygg även kvällstid.
- Ändamålsenlig cykelparkering är centralt för att öka viljan att cykla till och från förskolan och skolan.
Att tänka på vid nyplanering:
- Barn och ungas mobilitet behöver vara med i ett tidigt skede i planeringen för att uppmärksamma trafikstrategiska frågor. Det gäller även vid planeringen av tillfälliga paviljonger för förskola eller skola.
- Lokaliseringen av skolan eller förskolan och närheten till hemmet påverkar valet av färdsätt för familjer, barn och elever i olika åldrar.
Barn och ungas vardagsvägar som arena för uppväxt och utveckling
Barn och unga skapar rumsliga relationer genom att röra sig runt i sina vardagsmiljöer – tillsammans med vuxna och, med stigande ålder och mognad, alltmer självständigt. Vägen till förskolan och skolan är en av de miljöer som barn och elever känner till bäst. Uppfattningen om vägen är relationell. Rumsliga och gestaltningsmässiga aspekter spelar in, men även sociala och kulturella. Uppfattningen och därmed användningen kan också variera beroende på tidpunkten. En färdväg som på morgonen exempelvis upplevs som stressig kan på eftermiddagen bjuda på sinnliga upplevelser och vardagliga äventyr.
Barnens rörelsefrihet beror bland annat på föräldrars uppfattning om de risker deras barn utsätts för i närmiljön, exempelvis kopplat till trygghet och trafiksäkerhet. Det finns en rådande föreställning om ett ansvarsfullt föräldraskap som innebär att många föräldrar utvecklar strategier för att skydda sina barn från risker. Barns möjlighet att röra sig på egen hand har minskat drastiskt de senaste decennierna (Björklid och Gummesson, 2013). Samtidigt finns det flera studier som pekar på fördelar med att ge barn och unga möjlighet till självständig vardagsmobilitet.
Forskning från Karlstad universitet visar att barn som tar sig själva till skolan är mer nöjda och presterar bättre. Att lära sina barn att cykla, promenera och åka kollektivt är en viktig investering för framtiden och ger dem goda resvanor från början. Det gör dem också mer självständiga. (Westman, 2017)
Barn som har större självständig mobilitet till och från skolan har även mer självständighet att utföra utomhusaktiviteter på fritiden. Självständig mobilitet betyder dock inte nödvändigtvis att röra sig ensam. Att slå följe är mycket viktigt för barn, till och från skolan och i sitt närområde. Även föräldrarna ser det som en trygghetsskapande faktor. Att ”bara gå runt” är också viktigt för barn och ungas sociala och kulturella geografier. Det är ett sätt att skapa vänskapsrelationer samtidigt som en detaljerad kunskap utvecklas om den byggda närmiljön; om genvägar, hemliga platser och kännetecken på rutten. (Joelsson et al., 2021)
En studie på 800 italienska 16-åringar undersökte relationen mellan självständig urban mobilitet och känsla av gemenskap, rädsla för brott och ensamhet. Resultaten från studien visar att mer självständig lek och rörelse på allmänna platser i barndomen influerar grannrelationer på ett positivt sätt, ger en stark känsla av gemenskap samt mindre rädsla för brott och att detta i sin tur leder till minskade ensamhetskänslor i tonåren. (Prezza och Pacilli, 2007 i Joelsson et al., 2021)
Skolvägar som en del av den strategiska planeringen
Skolvägen är en komplex och viktig del av samhällsbygget som helhet. Tendensen att bygga allt större förskolor och skolor liksom det fria skolvalet gör att väldigt många vägar i praktiken kan komma att bli skolvägar. Det innebär i sin tur att planeringen av en säker och trygg trafikmiljön inte kan kopplas till ett enskilt förskole- eller skolprojekt utan förutsätter ett kontinuerligt, strategiskt arbete på en övergripande nivå i kommunen.
Det kan vara en utmaning för kommunerna att planera så att barn och elever kan ta sig till och från förskolan och skolan på ett säkert, tryggt och miljövänligt sätt. Vid valet av tomt behöver skolvägarna för olika ålderskategorier tänkas in. En central fråga är vilka trafikslag som ska ges företräde var.
Skjutsande med bil generar trafiksäkerhetsproblem
I många kommuner uppstår problem när barnen skjutsas till förskolan eller skolan med bil snarare än att gå, cykla, åka buss eller skolskjuts. Många personbilar leder ofta till minskad trafiksäkerhet i området runtomkring. Trängseln kan bli stor, i synnerhet på morgonen när många anländer samtidigt. En sådan trafikmiljö är svårt att läsa av för barn som anländer till fots eller med cykel, vilket kan leda till olyckor. Ju osäkrare trafikmiljön upplevs, desto fler föräldrar skjutsar sina barn, vilket kan förvärra situationen ytterligare.
Entré, plats för parkering, lämning och hämtning av barn samt varutransporter
Att ge barn och unga inflytande rörande sin mobilitet
Barnkonventionen är numera svensk lag, vilket innebär att det ställs högre krav på att kommuner ska arbeta på ett strukturerat sätt i frågor som berör barn och ungas rättigheter i fysisk planering och stadsutveckling. Säkra vägar till och från förskolan och skolan kan vara en sådan fråga.
Oavsett hur de tar sig till förskolan eller skolan är barn och unga aktiva trafikanter som kan undersöka och beskriva sin färdväg och reflektera över hur den ser ut. Barns förutsättningar att klara av olika trafiksituationer är individuellt och skiftar med barnets ålder. Genom att arbeta strukturerat med att både underlätta för barnen att ta sig till och från skolan på ett tryggt, säkert och miljövänligt sätt och att påvisa nyttan för föräldrarna, kan en kommun väsentligt öka andelen barn och unga som går, cyklar och åker kollektivt till och från skolan. Kommunen kan genom styrdokument ta fram en plan för säkra skolvägar, där åtgärderna bygger på resultat från exempelvis en barnkonsekvensanalys där barn tillfrågas direkt.
Barn under 12 år har sällan en egen röst i resvaneundersökningar och färdmedelsanalyser. Genom att ge skolorna möjlighet att medverka i undersökningarna ökar elevernas inflytande över sin mobilitet och sin närmiljö.
LÄRANDE EXEMPEL: Barnkartor i GIS
Forskare vid SLU Ultuna har utvecklat en metod för att ta tillvara barns kunskap om sin närmiljö och en GIS-applikation för att synliggöra barns och ungas landskap på karta. Med stöd av GIS-applikationen kan eleverna i skolan svara på frågor om sin utemiljö genom att direkt vid datorn rita in var de bor, vilka vägar de använder sig av till skolan och på fritiden, vilka platser de brukar vara på utomhus, favoritplatser, farliga platser, otrevliga platser samt ge konkreta förslag på förbättringar i utemiljön. Själva GIS-kartorna kan utvecklas till kunskapsunderlag för utveckling och förvaltning av en stadsdels utemiljö. Kartorna kan synliggöra barns vardagsmobilitet på ett tydligt sätt. (Berglund & Nordin, 2010)
Fysiska åtgärder för ökad trygghet och säkerhet
Barn är inte fullt utvecklade för att kunna bete sig trafiksäkert i alla situationer. De kan ha svårt att bedöma risker, avstånd och hastighet i trafiken. Gestaltningen är därför betydelsefull för hur en trafikmiljö upplevs och fungerar för barn.
Hastigheten kan sänkas med hjälp av fartgupp och avsmalnande körbanor. Andra viktiga åtgärder kan vara tydlig skyltning och en ändamålsenlig belysning under olika tider på dygnet. Skolorna, och därmed även skolvägarna, används ofta även för fritidsaktiviteter, vilket betyder att de i stor utsträckning används även kvällstid.
Hållplatser för skolskjuts och kollektivtrafik behöver vara upplysta och ha gång-cykelbana hela vägen fram, liksom säkra passager för att korsa bilvägar.
Om parkeringsplatser och angöringsplats för att hämta och lämna barn kan samordnas med trafikyta för leveranser och återvinning, kan gårdens friyta för lek och rekreation maximeras. Det innebär dock att leveranser kan behöva styras till tider då hämtning och lämning inte sker, för att inte tung trafik ska blandas med personbilar och oskyddade barn.
Genom att planera plats för och utforma en attraktiv cykelparkering ökar förutsättningar för att barn och elever i olika åldrar samt skolpersonal ska cykla till förskolan och skolan.
Entré, plats för parkering, lämning och hämtning av barn samt varutransporter
Säkerhet vid på- och avstigningsplatsen
Hållplatsen för skolskjuts eller kollektivtrafik är viktig eftersom det är en punkt i resan där barnet ofta får vänta och därmed exponeras för trafik. De flesta olyckor vid skolskjuts sker i samband med på- och avstigning, och framför allt vid korsande av väg. Händelseförloppet är oftast att barnet springer ut framför eller bakom bussen och blir påkört.
Hastighetsbegränsning vid busshållplatserna och avsmalnande körbanor, som hindrar andra fordon från att köra om bussen, kan minska trafikolyckor vid på- och avstigningsplatser. (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, NTF, 2021)
Trafikfrågor i och omkring förskolan och skolan
Nedan följer lärande exempel på hur några kommuner valt att arbeta med trafiksäkerhet och trafikfrågor i och omkring förskolan och skolan.
LÄRANDE EXEMPEL: Res hållbart
Västra Götalandsregionen har tagit fram en strategi för hur kommuner kan arbeta med säkra skolvägar.
- Kartlägg trafiksituationen kring skolan. Exempel på kartläggningar kan vara resvaneundersökningar.
- Analysera resultatet av kartläggningen och föreslå åtgärder.
Det kan till exempel handla om:- Hastighetsdämpande åtgärder, till exempel gupp och avsmalningar
- Säkra övergångställen där barn korsar gator
- Säkra avlämningsplatser som ligger en bit ifrån skolan (för att åstadkomma en bilfri zon närmast byggnaden och gården)
- Bättre gång- och cykelnät runt skolorna
- Bättre cykelparkeringar
- Begränsade möjligheter för stopp, parkering och genomfart
- Trafikskyltar med gångfartsområde eller 30-anvisning i gatan
- Ändamålsenlig belysning.
- För dialog och kommunicera resultatet för att besluta om åtgärder. Det kan göras exempelvis på föräldramöten, under workshops med barn och föräldrar eller genom trygghetsvandringar.
- Mät resultatet av insatserna genom att årligen eller vartannat år följa upp hur resvanorna förändras. Här är det viktigt att komma ihåg att det varje år kommer nya klasser och att beteendepåverkande åtgärder behöver genomföras kontinuerligt för att nå resultat. (Västra Götalandsregionen)
LÄRANDE EXEMPEL: Vandrande skolbussar
I en del kommuner ordnas vandrande skolbussar som en del av ett hållbara resande - trafiksäkert och hälsosamt. Vandrande skolbussar innebär att föräldrar turas om att gå med barnen till skolan. ”Bussen” hämtar och lämnar på uppgjorda platser. En vandrande skolbuss kan också ses som ett trygghetsprojekt: ”Varje bil som försvinner utanför skolorna gör skolvägen tryggare och säkrare.” (NTF, 2021)
LÄRANDE EXEMPEL: #Minskolväg
NTF driver ett projekt kallat Minskolväg som genom att kartlägga barns skolväg vill öka medvetenheten och riskerna, men också att synliggöra möjligheterna för barn att ta sig på egen hand till skolan. Syftet med projektet är att skapa ett intresse för barns skolväg hos barn, föräldrar och skola. I projektet har ett verktyg utvecklats för att kartlägga och bedöma
barns skolväg. Genom att använda telefonens GPS eller en dator kan skolvägen kartläggas, och sedan görs en bedömning av hur säker vägen är. (NTF, 2021)
Referenser
Berglund & Nordin (2010): ”Guide till barnkartor i GIS” (på Sveriges Lantbruksuniversitets webbplats). Hämtad 2021-06-08.
Björklid & Gummesson( 2013): “Children´s Independent Mobility in Sweden”, Trafikverket
Joelsson et al. (2021): ” En forsknings- och kunskapsöversikt om familjers vardagsmobilitet, social hållbarhet och mobilitetsrättvisa”, rapport 1090, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)
#Minskolväg (på NTFs webbplats).
Prezza och Pacilli (2007): ”Current fear of crime, sense of community, and loneliness in Italian adolescents: The role of autonomous mobility and play during childhood”, Journal of Community Psychology, 35 (2), 151-170
Vandrande skolbussar (på NTFs webbplats). Hämtad 2021-05-07
Westman, J., “Drivers of Children’s Travel”, Karlstads universitet, 2017 (på Diva-portals webbplats). Hämtad 2021-05-05
Hjälpte informationen dig?
Bra att informationen hjälpte dig! Berätta gärna vad du tyckte var bra. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.
Beskriv så tydligt som möjligt varför sidan inte hjälpte dig. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.