Beskrivning av ljud och buller

Ljud är tryckvariationer i luft. Tryckvariationerna sprids som vågrörelser vid olika frekvenser genom luften, träffar örat och uppfattas som ljud. Buller brukar beskrivas som oönskat ljud. Ljud mäts i decibel (dB). För att beskriva ljudet under en viss tidsperiod används vanligen ekvivalent och maximal ljudnivå.

Buller är oönskat ljud

Med ljud menar man första hand tryckvariationer som utbreder sig i luft. Tryckvariationerna utbreder sig som vågrörelser genom luften, träffar örat och uppfattas som ljud. Ljud kan också utbreda sig i fasta ämnen och vätskor. Ljud som utbreder sig i fasta ämnen kallas ofta för stomljud, ljud i vätskor kallas ljud. Buller brukar beskrivas som ett oönskat ljud som påverkar hälsa och livskvalitet. Ett ljud kan vid en tidpunkt uppfattas som önskat ljud, exempelvis musik. Vid andra tidpunkter kan samma musik uppfattas som oönskat ljud, det vill säga buller.

Ljud mäts i decibel

Eftersom ljud är tryckvariationer i luft skulle ljudnivån kunna utryckas i enheten för tryck, Pascal (Pa). Örat kan uppfatta tryckvariationer inom ett stort område och skillnaden mellan den lägsta (hörtröskeln) och den högsta (smärtgränsen) är ca en miljon gånger. Att uttrycka ljudnivån i Pascal skulle alltså innebära väldigt stora tal. Det är därför praktiskt att använda en skala i decibel (dB) där området mellan hörtröskel och smärtgräns är ca 120 dB. I bilden nedan finns exempel på ljudnivåer i decibel.

Buller i omgivningen. Klicka på bilden för att få fram en större bild. Illustration: Kiran Maini Gerhardsson

Ljud består av olika frekvenser

Ljud består av ett stort omfång av frekvenser. Frekvens beskriver antal tryckvariationer per sekund och betecknas Hertz (Hz). Vi kan höra inom ett frekvensområde på cirka 20 Hz till 20 000 Hz, men örats känslighet varierar inom detta frekvensområde. Örat är känsligare för medelhöga och höga frekvenser jämfört med lägre frekvenser. Det innebär att ljudnivån för en viss situation egentligen behöver beskrivas med ett antal värden i decibel för olika frekvenser, men detta blir ofta alltför omständligt och svårt att hantera. För att kunna beskriva en viss ljudnivå med ett siffervärde ”vägs” därför ljudets frekvensinnehåll med ett filter. Avsikten är att den uppmätta ljudnivån ska motsvara hur örat uppfattar ljudet.

Ljudet filtreras för att passa örats känslighet

Det vanligaste är att ljudet filtreras med ett filter som heter ”A”, detta brukar benämnas ”A-vägning” och skrivs normalt dBA. Tidigare var det vanligt att skriva dB(A) vilket betyder samma sak. För att skydda mot hörselskada fungerar A-vägd ljudnivå bra men tyvärr stämmer inte alltid den upplevda störningen av ljud med uppmätt A-vägd ljudnivå. Ofta kan lågfrekvent ljud orsaka mer störning än vad det A-vägda värdet visar. Det innebär att den A-vägda ljudnivån ibland kompletteras med antingen ett värde för C-vägd ljudnivå, som är ett filter som tar mer hänsyn till låga frekvenser, eller värden för så kallade ”tersband” i frekvensområdet 31,5 Hz till 200 Hz. Detta för att den upplevda störningen av ljud bättre ska motsvara uppmätta värden. Särskilda regler för lågfrekvent ljud finns bara för ljudnivåer inomhus.

Ekvivalent och maximal ljudnivå

En ljudnivå är sällan statisk över tid utan varierar i styrka. För att beskriva en ljudnivå som varierar över tid används därför ekvivalent ljudnivå och maximal ljudnivå. Ekvivalent ljudnivå är ett medelvärde av ljudet under en viss tid. Maximal ljudnivå avser den högsta ljudnivån vid enskilda ljudhändelser. 

För trafikbuller anges i Sverige i regel den ekvivalenta ljudnivån för dygn, kompletterad med uppgifter om den maximala ljudnivån, främst nattetid. För ljud från hissar, fläktanläggningar och industrier anges normalt både ekvivalent ljudnivå och maximal ljudnivå under ett representativt drifttillstånd.

Uttryck och begrepp för ljud och buller

Här följer olika exempel på uttryck och begrepp som används i samband med ljud och buller.